VM-guldet kunde inte ha kommit lägligare. Nu får fotbollstjejerna i USA den uppmärksamhet de behöver

Här inleddes ett tredje försök våren 2013. Damfotbollen ska en gång för alla att komma på fötter. "National Women's  Soccer Leauge (NWSL)" lanserades med målet att få damfotbollen att expandera och från början sker det med klubbar från USA, Kanada och Mexico. En bonus skulle vara framgångar i VM, hette det i kalkylerna.

Makalös final

Det blev ett mer än godkänt betyg. USA och Kanada vann sina VM-grupper och även om det fanns många åsikter om favoriseringen av Kanada och att därtill Mexico kom sist i sin grupp så var det en maximal succé när USA vann VM natten till måndagen.

Och på vilket sätt de gjorde det. Japan hade vunnit alla sina matcher men blev fullkomligt avsågade från handlingen. 

1-0 i tredje minuten, 2-0 efter fem, 3-0 direkt därpå och 4-0 efter en kvart på BC Place Stadium i Vancouver. En total knock out! Och 4-0 var ett konstmål, den Carli Lloyd fick bollen på egen planhalva, avancerade några meter och såg hur den japanska målvakten stod långt ut, Lloyd chansade med ett skott från halva planen och bollen gick i en båge in i mål.

En större triumf hade inte de amerikanska tjejerna kunnat drömma om.

Ideliga försök att etablera fotbollen

Nu ska VM-succén förvaltas på hemmaplan. 

Där har tjejerna historien emot sig. Första försöket att starta en liga skedde 2003 och det höll i tre år. Samma öde mötte ligan som startade 2008. 

Nu försöker damerna lära av tidigare projekt. Och då även hur herrfotbollen har haft svårt att få fotfäste i USA.

Major Leauge Soccer (MLS) skapades 1993 med fokus att stödja USA:s VM-arrangemang 1994. Men det uppstod stora problem även om turneringen blev en stor succé eftersom USA nådde så långt som till 16-delsfinal där Brasilien vann med 1-0. 

Det tog tre år att komma igång. MLS´ första säsong 1996 innehöll tio lag som spelade i nästan tomma amerikanska fotbollsarenor som hade utrymme för 60 000-100 000 åskådare. Det blev tomt och ödsligt och det gynnade inte alls satsningen.

Förlorade miljontals dollar

Ligan förlorade miljontals dollar och två lag gick under 2002. Konceptet ändrades och klubbarna bildade ett enskilt företag som blev ligaägare och på det viset fick investerarna kontroll.

Spelarlönerna kontrolleras hårt och när MLS lyckades vinna en anitrustdom år 2000 kunde organisationen fortsätta med ett kollektivt lönetak och besluta om ytterligare metoder för att få en ekonomi i balans. Inget lag kunde ramla ur eller gå upp en divsion eftersom stängda medlemskap gäller. 

I några städer har också kommunerna investerat i specifika fotbollsarenor där fansen kommer närmare spelarna. I Frisco, Texas, där jag bor och har MLS-laget FC Dallas, byggde kommunen en ny arena för 20 000 åskådare som kan användas både för skolmatcher i fotboll och amerikansk fotboll.  Frisco är ett perfekt exempel på en idrottstad som har lyckats.

Lönetak för balansen

MLS har nu 20 klubbar och spelar april till oktober och konkurrerar med baseball om att bli den största sommarsporten.

Damfotbollen använder en liknande affärsmodell som MLS. Ligan startar med åtta lag och fotbollsförbunden i USA, Canada och Mexico betalar lönen för 24, 16 respektive 12-16 av sina landslagsspelare

Lönetaket för övriga spelare är 200 000 dollar vilket är lågt med tanke på att varje lag kan ha 18-20 spelare blir det ett snitt mindre än 20 000 dollar per spelare. Avsikten är att uppnå en ekonomisk hållbarhet bland klubbarna. I synnerhet när företagen ännu har en avvaktande inställning. Damernas ligaförening använder också MLS´ marknadsföring för att hålla kostnaderna nere. Samarbetet med MLS har även herrfotbollen nytta av i kampen mot baseball och andra sommarsporter. Ju större bredd desto mer intresse och åskådare till matcherna.

Nu måste det bli stabilt

MLS har kopierat det basketen gör. Klubbarna i "Womens NBA (WNBA)" har samma modell där ligan äger alla lag och alla spelar i samma arenor som herrlagen för att hålla kostnaderna nere.

WNBA-ligan startade 1997 med NBA som ägare. I dag har sex av tolv klubbar brutit sig ut och är oberoende. Snart finns det underlag för att göra det samma i MLS och förhoppningsvis också i damfotbollen.

Det återstår att se om det är möjligt. Ligan måste överleva mer än tre år, vilket inte lyckades vid något av de två tidigare försöken. Den här gången är oddsen större.