Vad vill Reinfeldt med idrotten?

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
En av de viktigaste idrottspolitiska frågorna just nu handlar om statens framtida stöd till svensk elitidrott. Många nationer väljer att satsa allt större resurser och de politiska beslutsfattarna får ett ökat inflytande i elitidrottsfrågor. Det är det väl ändå ingen fara för i Sverige?
Frågan är vad Filip Reinfeldt vill med svensk idrott? Foto: Henrik Montgomery,Scanpix

 

Statens framtida stöd till svensk elitidrott har en bakgrunden i att regeringen år 2009 beviljade sammanlagt 212 miljoner kronor till en samlad och flerårig elitsatsning. Medlen avsåg perioden fram till 2012.

Frågan är om regeringen avser att tillföra elitidrotten nya medel inför nästa år. Kommer den samlade elitsatsningen att förlängas?

Stora behov av resurser

Att idrottsrörelsen hoppas på nya resurser för att förlänga elitidrottssatsningen är inte förvånande. Att utveckla en samlad och effektiv organisation för svensk elitidrott kräver långsiktighet och tålamod. Därtill är resursbehoven stora bland landets många förbund, klubbar och elitaktiva.

Men samtidigt finns det flera dilemman inbyggda i idén om ett öronmärkt elit- och talangstöd inom ramen för statens idrottspolitik. I detta sammanhang vill jag lyfta fram två aspekter – båda med koppling till frågan om idrottsrörelsens självständighet.

Det första dilemmat handlar om konflikten mellan öronmärkta bidrag och idrottsrörelsens inflytande i anslagsfrågor. Riksidrottsförbundets har sedan länge drivit en hård kamp om att själv få avgöra hur det statliga idrottsstödet ska fördelas internt mellan medlemsförbund och ändamål. Denna strävan har även gett resultat.

Ett motstridigt självbestämmande

Merparten av dagens statsbidrag på cirka 1,8 miljarder kronor är numera hänfört till en övergripande budgetpost (för ”verksamhet av gemensam natur”) som RF i stor utsträckning förfogar över själv.

Men priset för detta självbestämmande är att det idag tenderar att framstå som lite motstridigt av idrottsrörelsen att både försvara ett stort inflytande över bidragsfördelningen och samtidigt efterlysa nya statliga medel till utpekade satsningar.

Risken är nämligen stor att regeringen bemöter sådana propåer med påpekandet att idrottsrörelsen givetvis har full frihet att göra sina egna prioriteringar – men inom rådande budgetramar.

Förändringens vind

Det andra dilemmat handlar om de långsiktiga konsekvenserna av en statlig idrottspolitik med uttalat mål att stärka svensk elitidrotts internationella konkurrenskraft.

Här är problemet att forskning visat två tydliga förändringsprocesser inom den internationella toppidrotten.
• Den första är att många nationer idag väljer att satsa allt större resurser för att stärka sina elitidrottares förutsättningar att lyckas i internationella mästerskap.

• Den andra processen är att de politiska beslutsfattarna i dessa länder ökat sitt inflytande i elitidrottsfrågor – exempelvis med avseende på vilka idrotter som ska få stöd och vilka som inte ska få det.

Mera pengar - mer makt

Dessa processer är i mångt och mycket två sidor av samma mynt. Ett ökat statligt elitidrottsstöd är ju ytterst ett uttryck för att statliga företrädare uppfattar medaljer och segrar som allt mer viktiga i en samhällelig mening.

Av just det skälet ligger det även nära till hands för beslutsfattarna att vilja öka sitt elitidrottsliga inflytande i syfte att säkerställa kontroll och hög måluppfyllelse.

Men det är definitivt inte en utveckling som är förenlig med svenska idrottspolitiska traditioner, som kännetecknas av stor självständighet för idrottens egna sammanslutningar och begränsad statlig styrning.

För idrottsrörelsen blir frågan följaktligen - är det möjligt att argumentera för att svensk elitidrott är viktig nog för att höja det statliga idrottsstödet – men samtidigt oviktig nog för att inte öka statens idrottspolitiska engagemang och styrning?

Johan R Norberg

Idrottspolitisk forskare vid Malmö högskola och utredare av statens stöd till idrotten

Vågar jag? (inte verifierad)

lör, 2012-06-30 15:37

1. Bidragspolitik

Om jag får välja mellan att "vi" tar medalj i min favoritsport och ett lönebidrag till juniortränare i samma sport för ett belopp som motsvarar vad medaljen kostade, så föredrar jag tränarbidraget. Det håller inte att enbart förlita sig till ideella tränare.

Stockholms Golfklubb samarbetar med Danderyds kommun om att rena  Edsviken. Klubben vattnar banan med kommunens dagvatten och minskar därmed utsläppen till den närliggande viken till Värtan. En sorts win-win-situation för båda parter.

Diskussionen om VAR eller inte är ständigt pågående.

Såg ni vad som hände i England?

De engelska fotbollsklubbarna röstade under ett möte om ett förslag att avskaffa videogranskningstekniken.

Endast en klubb röstade för.

Sveriges Olympiska Kommitté utökar OS-truppen med tio nya namn. På fredagen fick en cyklist, en boxare, en kanotist, två skyttar och fem friidrottare klartecken.

- Med sex veckor kvar till spelen består en växande OS-trupp av nära 100 idrottare, säger SOK:s truppchef Peter Reinebo.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Försäkringsbolaget Folksam visar prov på hur kreativitet och egen vinning kan ge  ett lyckat sponsoravtal. Men så har bolaget och Svenska Fotbollförbundet variit partners i över 60 år. Nu har parterna enats om en förlängning och samtidigt utökat sitt samarbete Det nya avtalet gäller till och med  2026.

Handbollsföreningen IFK Karlskrona  sålde den första win-winlotten i ideella Folkspels nya föreningslotteri,  Joyna. För det belönas de med 100 000 kronor som går direkt till föreningens verksamhet.
- Välkomna pengar till vår förening! En n härlig sommarpresent, säger Mats Lindau, förre storspelaren som i dag är sportchef i föreningen. 

Förra sommaren lanserades Sportscom med professionell livekommentering  . Nu läggs den digitala sportradion ned.

– Ett jättetråkigt beslut, säger grundaren Ola Heffler.

Köp – och säljfesten rasar med oförminskad intensitet i hockeyns högsta divisioner. Vad som tidigare dementerats med eftertryck blir den här årstiden till sanningar. Kontrakt rivs, och nya skrivs. 
Att SHL-lag har spelare i karantän, och vägrar  tillträde till omklädningsrum, har mindre betydelse – bara kontraktssumma och längd är tilltalande.