14 klubbar gör upp om SM-guldet. Vinnaren lyfter bucklan till våren. 52 grundserieomgångar och förmodligen ytterligare 20-talet play-off matcher väntar för finallagen. Så hockeyspelare är vana att spela matcher.

Det har blivit populärt att klassa in klubbarna i en ”lönebudgetliga.” Högsta lönerna vinner. Nja, så enkelt är det inte, trots allt. Men visst, pengar underlättar vägen till framgång.

Lönenivåer i tre skikt

De högsta lönebudgetarna i klubbarna ligger kring 40-45 miljoner kronor per säsong. De som betalar bäst är Frölunda, HV71, Växjö, Linköping och Skellefteå - tätt följda av Luleå, Malmö, Brynäs, Djurgården och Färjestad. I botten med en lönebudget kring 30 miljoner kronor återfinns Rögle, Mora, Örebro och Karlskrona. Med det som bakgrund kan SHL mycket väl bli lite ojämn kommande säsong. Ett toppskikt, sedan fyra-fem lag i mitten och lika många i botten

Snittlönen i SHL är cirka 100 000 kronor brutto per månad gånger tolv månader. En spelare i SHL tjänar därmed i snitt mer än en spelare i Allsvenskan i fotboll.

Importerna kostar miljonbelopp

Importspelarna i SHL drar upp snittet. Generellt är de dyrare än en svensk spelare, trots att deras kvalitet ibland är minst sagt skiftande. Just nu finns 86 utländska spelare i SHL, alltså drygt sex per klubb. Låt oss fördjupa oss i kostnaderna för en importspelare under säsongen: 

Summa: En importspelare kostar närmare tre miljoner kronor i snitt per säsong för klubben. Då tror jag mig ha räknat lågt. Som ni ser blir det en del omkostnader förutom lönen.

Det finns dock reservationer för dessa kostnader. Klubbarna kan skattemässigt nyttja sign-on, sign-off och expertskatt, vilket lindrar kostnaderna.

I SHL finns inga begränsningar för antalet importspelare. Varje klubb får ha hur många som helst. Just nu är alltså snittsiffran sex i respektive klubb. Det tycker jag är ett sunt antal.

Ranking av klubbarna

Här följer en snabbgenomgång av SHL-klubbarna. Jag har valt att ranka dem i topp-, mellan- och bottenskikt. Håll till godo:

Toppskiktet:

Frölunda — Blir ett topplag i grundserien igen - och förmodligen ett finallag. Ordförande Mats Grauers, klubbdirektör Christian Lechtaler och sportchef Fredrik Sjöström i management plus huvudtränaren Roger Rönnberg har stått för klok kontinuitet de senaste fyra-fem åren. Det betalar sig. Klubben drar även mest publik av alla på hemmaplan.

HV71 — Förra säsongens mästare. Innan dess fyra-fem ”magra” säsonger. Har nu hittat tillbaka till sin identitet. Att räkna med.

Växjö — Nyaste klubben i etablissemanget. Gjort en fantastisk resa de senaste sju-åtta åren. Största anledningen stavas Henrik Evertsson. 13 säsonger hos Lakers. De senaste elva som sportchef. Flest säsonger av alla sportchefer i SHL. Evertsson är duktig på att bygga lag.

Linköping — LHC är ett notoriskt lag på övre halvan av SHL. Många väntar (även jag) på det sista steget. Alltså ett SM-guld, vilket klubben aldrig vunnit. Varför inte kommande säsong?

Luleå — Coachen Thomas ”Bulan” Berglund tillbaka i hemmaklubben efter en utflykt till Brynäs. Vilka han förde till final i våras. Bulan har en modern syn på hockey. Fart och energi i högsätet. Han borgar för att Luleå kan vara en ”dark horse” i slutspelet. – till vilket laget tar sig.

Mellanskiktet:

Skellefteå — En dominant i svensk hockey de senaste fem-sex åren. Inför förra säsongen tappade man emellertid sportchefen Lasse Johansson och tränaren Hans Wallson till Zürich. Svårt att snabbt ersätta dessa. Har respekt för SAIK, men tippar dem i mitten.

Färjestad — Vi är vana att alltid se FBK i semifinal, minst. Men på senare år har det gått lite grus i maskineriet. På något sätt har de bara förvaltat pundet. Då blir man snabbt omodern. Under våren har värmlänningarna renoverat rejält. Ny sportchef och även ny huvudtränare. Plus ingrepp på juniorsidan. Lovvärt, men FBK är fortfarande under uppbyggnad.

Brynäs — I final i våras. Jodå, klubben kan ha toppkänning även kommande säsong. Roger Melin tillbaka som tränare. Lugnet Melin är en kontrast till sin föregångare Thomas ”Bulan” Berglund. Roger Melin är den mest vinnande coach vi haft i svensk elithockey de senaste 20 åren. Respekt!

Djurgården — Startade förra säsongen oerhört svagt. Stabiliserade sig efter jul. Kan tänka mig att de startar denna säsong som de avslutade den förra. Tror därför DIF kan överraska i vinter. Se upp för Järnkaminerna! 

Malmö — Nykomling i SHL för två år sedan. Klarade sig kvar. Åtta i grundserien i våras. Redhawks kommer att avancera ett par snäpp i år. Kan gå långt i play-off!

Bottenlag: 

Rögle — Hmm. Svårbedömt lag. Men jag gillar Rögle Bandyklubb. Jodå, föreningen heter faktiskt fortfarande Bandyklubb. En klubb som doftar hockey och anor. Fantastisk stämning i ett utsålt Lindab Arena. Men klubben väntar fortfarande på en stabilitet i SHL.

Örebro — I skarven mellan ett mittenlag och ett bottenlag. Ekonomiska svårigheter under sommaren, trots 98 procents beläggning på hemmamatcherna. Oroligt under förra säsongen. Bytte huvudtränare två gånger. Knappast slutspel.

Karlskrona — Har gjort en snabb resa från div-1 (tredjeligan) till SHL. Kanske för snabb? Lider av växtvärk. Bättre än en 13:e plats, och därmed undvika ett negativt kval, är en bonus.

Mora — De flesta ”experter” kommer att tippa nykomlingarna sist. Dalkarlarna kommer förmodligen att ta en hel del poäng de första 14-15 omgångarna. Men i långa loppet...

Ett gott råd: Döm ingen klubb förrän alla har spelat en match mot varandra i ligan. Först då kan vissa tendenser skönjas…