Det är inget nytt, men uppmärksammas numera mer än tidigare.

Överträning och utbrändhet berör många.

Vi associerar ofta våra stjärnor med näst intill mytologiska karaktärer. När de står på fotbollsplanen, gör sig gällande i hockeyrinken eller vilken arena det än må vara.

Det krävs väldigt mycket träning för att bli en framgångsrik atlet. Ja, egentlige både slit (träning) och vila (återhämtning) för att atleten ska lyckas. I en värld där konkurrensen är stenhård kan allt fokus på träning innebära att för lite tid till återhämtning planeras in.

Vila och sömn hjälper inte

Har atleten och tränaren inte lagt tillräckligt med tid till återhämtning riskerar utövaren att uppnå en negativ nivå, dvs överträning. Då blir det ingen förbättring alls. Den drabbade känner mindre aptit, sämre sömnkvalitet, blir lättare irriterad och förlorar både ork och energi. Slutligen innebär det att motivationen minskar.

En generell trötthet uppstår och den går inte heller över efter vila eller sömn. Överträning kan jämföras med en klinisk depression där den drabbade drabbas självskadebeteende eller tankar på att skada sig.

Ett annat fenomen inom idrotten är att människor drabbas av utbrändhet.

Det här symptomen framkommer på yrkesverksamma människor som pressas ständigt och jämnt. Typ personer på utsatta positioner, som på ett förbund eller i föreningar där ständiga krav på att leverera utesluter återhämtning. Kan ni se arbetsvillkoren för en tränare, eller en sportchef och likaså sportchef…

Likt överträning så känner den utbrände sig konstant tömd på energi och tröttheten tar över. Som en konsekvens blir personen lättirriterad och att har svårt att koncentrera sig. Båda fenomen leder till problem med sömnen.

Både utbrändhet och överträning drabbar den stackare som lever med en konstant stress och får inte tillräcklig tid för att hämta ny kraft.

Kraven är ständigt närvarande.

Idrotten är egentligen en sämre psykosocial plats eftersom prestanda alltid mäts och dominerar miljön dagligdags.

Hur många tränare lever inte under pressen att bli sparkade…

Under utbildningen inom Idrottspsykologin sa läraren något väldigt intressant. Han var övertygad om att utbrändhet och överträning är ett och samma fenomen. Det enda som skiljer de båda åt är vilken typ av stress, fysiologisk eller psykologisk, som utlöser fenomenet.

Överträning/ utbrändhet i idrottens värld kan med andra ord vara samma tillstånd som drabbar den som ”går in i väggen”.

Fenomenet är inte bara ett problem för individen som drabbas. Utbrändhet kostar även miljoner i sjukdagar varje år för företagen och samhället.

Näringslivet kan lära sig av idrotten. Numera finns exempelvisen ledarskapsutbildning som hålls av Djurgårdens IF där både idrottsledare och ledare från näringslivet kan delta. Idag kan kanske näringslivet och idrotten lära sig mer av varandra.

Hur förebygger vi det som nu kan kallas för utbrändhet? Ett svar som kan låta som väldigt klichéartat, men som håller hela vägen i våra lagidrotter är – tillsammans.