– Har valt bort idrottsföreningar på grund av de ”slavkontrakt” som man måste uppfylla i föreningsvärlden. Du ska som förälder inte bara betala medlemsavgift, skjutsa till träning/matcher utan även sälja kläder, plastpåsar, lotter, salamikorv, saffran, restaurangchansen, vara hallvakt, dra kundvagnar, baka och sälja på matcher samt sponsra på många andra möjliga och omöjliga sätt. Dessutom köpa matchkläder och träningskläder, helst till hela familjen för dyra pengar!

”Då gav jag upp!”

En annan person anför:

– Hade min äldsta i lagsport. Bakade och sålde på matcher, köpte klubbkläder, sålde grejer. När vi hade gjort vårt det året skulle vi plötsligt sälja mer grejer – för A-laget. Då gav jag upp. Orkade inte ifrågasätta detta och gå den demokratiska vägen – gå emot och ifrågasätta. Vi valde att gå ur föreningen.

Ytterligare en person i min bekantskapskrets uttryckte sig så här:

– Tror att arbetsplatserna kräver mer av sina anställda idag än för 30 år sedan. Folk är slutkörd när de kommer hem, där väntar disk, matlagning, städ & tvätt. Att då ha aktiviteter som man ska skjutas till, plus matcher, bakning som ska göras så blir det för mycket. Jag tror även att vi människor har börjat prioritera i sina liv. Samtidigt vet man att barnen blir alltmer stillasittande, så det dåliga samvetet gnager. Bäst är om det sker en aktivitet som kan utövas nära hemmet med minsta insats.

Vad måste bli annorlunda?

Det ser rätt mörkt ut, det är mycket känslor bakom orden och ibland med väldigt upprörda röster. Du som läser detta tänker säkert på hur DUM jag är som lyfter så negativa ord om den organisation som jag jobbar för. Men jag gör det för att kunna lära mig vad föreningsidrotten kan göra annorlunda för att locka till sig fler.

För det första så förknippar de föreningsidrott med aktiviteter för endast barn och ungdomar. Det var en person som förklarade att hen valde att träna på den anläggning som låg närmast och med den inriktningen som hon var intresserad av. Och nämnde att det positiva var att betala en avgift och sedan få nyttja allt.

Nu ”bet jag mig själv i röven” lite när jag fokuserade på INTE-frågan. För vid följdfrågan om hur en förening kan överleva utan pengar så ser de lite förvånade ut. Mer som frågetecken.

Det är då det slår mig och jag frågar mer om vilka intressen de har och då visar det sig att dessa människor inte är idrottsintresserade utan gillar kultur, kläder, böcker och musik. De tittar inte på idrott varken i verkligheten eller på TV. De vet att det är bra för barnen att röra på sig men får inte in det i sitt eget tidschema. De vet även att det är bra för dem själva att träna och röra på sig men hittar inte rätt i träningen. Eller har noll intresse av det.

Då kan vi träna samtidigt

En av dem utbrister

– Jag har funderat på kampsport för dottern. Har hört att då kan jag träna samtidigt så då får vi träningen båda två.

Kan det vara en bra väg att gå för föreningsidrotten – att erbjuda vuxenträning på samma tid, behöver inte vara i samma idrott. Skulle det locka mer?

Och hur mycket pengar behöver en förening för att få barn- och ungdomsidrott att gå runt?

Vad tycker du som läsare?