Janne utsågs nyligen till hedersmedborgare i Halmstad. Stort. Jag gratulerar till utnämningen, VM-platsen och säger att jag är tacksam att han även tar emot en gammal murvel som jag som inte är med i matchen som förr.

– Det ingår också, säger han med ett leende.

Jag känner mig välkommen, tack Janne.

Tack Erik Niva

Halmstadsfödde Janne är mycket sympatisk och lättpratad. Det är möjligt, högst troligt, att vi sprungit på varann i omklädningsrummen när han var assisterande tränare i Halmstad BK under Stuart Baxter, Tom Prahl och Jonas Thern.

Jag har stor nytta av ett dokument skrivet av Aftonbladets fotbollsexpert Erik Niva. Erik fick reda på att Janne går från hemmet på Lidingön till kansliet minst ett par dagar, ibland fler, i veckan. Tolv kilometer. Uppstigning klockan 5,30. Marschen startar prick sex. Hur han kommer hem? Han går.

– Det tog 2.10 men det var bara för att Erik var med (snett leende). Normalt tar det två timmar. Men nu när det är vår cyklar jag helst. Och allra helst skulle jag vilja springa, jag gillar att ta i och bli svettig, men eftersom jag har en hälsporre sen tre år tillbaka, kan jag inte springa.

Jannes drömdag

Min vinkel under frågestunden var: Vad gör du helst om du har en ledig dag, utan telefoner, utan dator, utan förpliktelser. Hans svar kom snabbt:

– Då vill jag vara på svärmors skärgårdsställe Svartlöga med familjen och vår hund Conrad, en italiensk tryffelhund.

Janne är gift med Ulrika, uppväxt i Barkaby. De har två döttrar, Louise, 25, och Julia, 23. I oktober blev paret morföräldrar för första gången när Louise födde Lo. 1 april födde Julia Vera.

Vad gör du på skärgårdsön?

– Det är ett gammalt ställe med vedspis och utedass. Jag röjer i skogen, hugger ved och eldar. Sen tar jag med en hink vatten och sätter mig i bastun. Vi ska snart dit. I maj ska jag ta en vecka ledigt och ladda VM-batterierna.

Vad äter du helst?

– Husmanskost, stekt strömming är gott och en kall öl till det. Jag gillar skaldjur också. Jag dricker mycket vatten och kaffe (Ställ undan bullarna ber Janne kommunikatören Staffan Stjernholm när vi satt oss i rummet). Och jag är förtjust i whisky, jag har en liten samling hemma.

Kunde köpt Halmstad slott – nästan

Hemma är radhuset på Lidingön, 500 meter från Lidingövallen. Det tog Janne ett halvår innan han för sig själv accepterade priset de betalade.

– Vi hade nästan kunnat köpa Halmstad slott för samma peng. Ulrika sa kallt att så här är det i Stockholm. Nu ångrar jag mig inte längre, vi trivs bra.

Du har sagt att du är samma tröga person som du alltid varit och vill dessutom att allt ska vara som förr. Hur går det ihop med fotbollen där det kommer nya idéer hela tiden?

– Det stämmer att jag sagt så men när det gäller fotboll är jag utvecklingsinriktad. Jag tittar förstås på mycket fotboll och snackar med kollegor. Men en sån nörd som Peter Wettergren (assisterande förbundskapten) är jag inte. Han älskar att grotta ner sig i olika situationer. Han kan mycket mer om fotboll än jag.

Peter beskriver i Förbundets tidning Fotboll 1/18 rollfördelningen i landslaget:

– Mitt ansvar är allt teoretiskt och praktiskt när det gäller försvarsspelet medan Janne sköter anfallsspelet.

Det passar en gammal forward som Janne. Han spelade för Alets IK i Halmstad, division 4 och 5, och är klubbens meste målskytt genom tiderna.

Hur många mål gjorde du?

– Det är många som frågat det. Tror jag fick ett meddelande för ett tag sen.

Skyttekungen Janne

Pillrar med telefonen, sen kommer det:

– 383 matcher, 207 mål (med stolthet i rösten). Jag var bra på huvudet (nöjt leende).

Det var i den klubben, där hans pappa Olle bland annat var ordförande i 19 år och det var i Alet han inledde sin tränarkarriär när han blev spelande tränare 1988. Sammanlagt blev det tolv år som spelare i klubben.

Janne Andersson utstrålar energi. Man ser direkt att där sitter det inte fast. Trots att han var spelande tränare i Alet var han från 1988 heltidsanställd av Halmstad BK med ansvar för ekonomi och ungdom. Tränarbiten för ungdomarna släppte han 1999, 2004 tackade han för sig som ekonominansvarig.

Livet snurrade på för Jan-Olof Andersson, assisterande i HBK, ett år i Örgryte och så 2010 kom han till IFK Norrköping som tränare där han också skötte ekonomin.

Det var en resa

Jag talade tidigare om hans energi. Vad sägs om att han åkte från bostaden i Halmstad till Norrköping två till tre gånger i veckan – i bil. Uppstigning 2,30. Resan tog tre och en halv timme.

– Jag ville vara förste man på Parken. Men idag kan jag undra vad jag höll på med…

Han frälste Norrköping med guld 2015. Hans framgångsresa med Norrköping blev omtalad. Torsdagen den 31 mars 2016 satt han och förhandlade med generalsekreteraren Håkan Sjöstrand i en bil på en parkeringsplats i Katrineholm i regnet. De var överens.

En vecka senare, torsdagen den 7 april, skrev han på kontraktet och så följden presskonferensen.

Resten, resan mot VM, är som man säger historia.

Kommunikatören Staffan Stjernholm kommer in och säger att tiden är ute. Nästa man in är en tysk journalist.

– Tack för att du tog dig tid. Du lade väl märke till att jag inte frågade om en viss spelare? säger jag.

– Det var bra. Tack själv, det var trevligt, svarar Janne.