Vi skulle åka skridskor. Eftersom sjön höll på att frysa på så låg långfärdsskridskorna i hallen för att snabbt komma sig ut.

Jag borda ha anat oråd när alla försvann för att byta om. Själv drog jag bara över täckbyxor, spände på långfärdsskridskorna och ut på en rundbana, sprinterbanan på anläggningen. De andra kom ut på isen i taights, lättviktsjacka, hjälm och hockeyrör. TIGHTS! Jag har aldrig haft tights när jag åkt skridskor. Som barn åkte vi direkt på landsvägen och fick hoppa i diket när bilarna kom. Eller som nu med skridskor, tjocka kläder för pimpelfiska och en fikabox, helst på sparken.

Är det så här det känns för barn- och ungdomar som inte har rätt utrustning när de ska träna? Ingen säger något men man känner sig klart utanför.

Det går lika bra att åka i jeans och täckjacka.

Äckliga kläder?

Det blev väldigt oroväckande tyst runt bordet och till slut sa personen till vänster om mig.

– Det är ju väldigt äckligt att åka i vanliga kläder. Tänk vad äckligt man luktar när man varit ute och blivit svettig? Dessutom är det väldigt obekvämt att ha vanliga kläder när man åker!

Är detta ett vuxens sätt att tänka för grabbarna hemma har ingen koll på om de luktar svett efter de varit ute på gympan. Det är alltså bättre att inte röra på sig så man inte luktar svett än att låta folk åka skidor och njuta av att röra på kroppen. Det är viktigt att ha på sig träningskläder och rätt utrustning så man inte sticker ut.

Jag spänner gärna på mig skidorna från 1980 och åker en bit efter skoterspåret och tittar på träden, spåren efter räven. Känner inget behov av att köpa ny utrustning.

En annan tog ton och sa:

– Det är ingen motion att bara lufsa runt på skidor och tittar på fåglarna. Du ska svettas och vara rejält andfådd för att det ska räknas som träning.

Jag blir frustrerad och rent sagt arg när motion och träning ska ställas mot varandra. Mycket orosmoment sitter både u utrustning och kläderna. Åter igen, det sitter i mig som person. Om jag KAN bortse från att alla andra har rätt utrustning och jag sticker ut.

Fel kläder

Jag kan relatera till barn- och ungdomar som inte har de rätta kläderna eller utrustningen. Jag hör omgivningen säga att det gör inget bara man rör på sig. Men man sticker ut och signalerar något sämre, fattigare, dummare och förminskande.

Sist så träffade jag Kent som har påbörjat en ny familj med två barn, 10 och 12 år. De hade byggt hus för 4 miljoner och frun hade blivit sjukskriven för utbrändhet. Barnen spelar innebandy, de vill sluta. För alla i laget spelade i träningskläder i klubbens färger och logga. Hans barn som halva tiden var på annan ort kände sig utanför i vanliga shorts och tröja och blev pikad i omklädningsrummet.

– Jag köper hellre mjölk för pengarna än rätt träningskläder till ungarna.

När började man träna i särskilda träningskläder med klubbtillhörighet? Att tävla i kläder med klubbtillhörighet är inget jag funderar över.

Men när det gäller träningskläder. Vem har bestämt det, för vem är det viktigt? Är det barnen själva eller är det vuxna?

Det är väldigt enkelt att säga att det spelar ingen roll vad man tränar i men verkligheten ser helt annorlunda ut. De som säger detta är de som har rätt utrustning, som känner klubbtillhörighet och är trygg i sin roll – norm.