Bland annat beror detta på att idrott inte längre behöver vara synonymt idrottsrörelsen. Det beror också på att idrottsrörelsen inte riktigt är up to date för att möta de preferenser, trender och problem som finns i dagens samhälle.

För att göra det behöver idrottsrörelsen bryta ner barriärer och titta på vad som händer i vad jag benämner gränszonerna.

En gränslöshet

Jag har tidigare skrivit en krönika om gränszoner och om detta talade jag på konferensen. Mitt anförande hade rubriken ”Tänk utanför boxen – Betydelsen av idrottens gränszoner”.

Det finns såväl rumsliga som organisatoriska gränszoner, men också gränszoner som har med aktiviteter att göra.

Idrottens rumsliga gränszoner är till exempel de ytor som ligger i anslutning till idrottsytorna/platserna och som kan vara helt avgörande för om vi väljer att komma till platsen, uppehålla oss där och kanske ta steget ut på idrottsytan.

Det handlar om att minska såväl de fysiska som mentala barriärerna kring de fysiska aktiviteterna. Dock är det inte givet vem som bör ansvara för de rumsliga gränszonerna.

Nytt mot gammalt

Organisatoriska gränszoner är där olika organisatoriska logiker och praktiker möts och nya organisationsformer skapas (t ex i form av så kallade hybridorgansationer vilket vi får mer kunskap och en växande litteraturflora om hela tiden).

Jag vill betona den ökade betydelsen av vad jag benämner semiorganiserade verksamheter – i gränszonen mellan det organiserade och spontana. De nya organisationsformerna ställer till det när det gäller regelverk, bidragssystem etc. Här har vi stora utmaningar inför framtiden.

Även gränserna mellan olika fysiska aktiviteter börjar (eller bör) luckras upp.

• Nya idrottsgrenar som kombinerar drag från olika idrotter växer fram,
• nya lekfulla motionsformer växer fram,
• tidigare naturorienterade aktiviteter flyttar in i stan,
• inomhusaktiviteter flyttar ut och utomhusaktiviteter flyttar in.

Sammantaget – med nya, mer flexibla aktiviteter får vi behov av, eller möjlighet, att skapa nya rumsliga strukturer. Kombinerade sparkcykel- och skateanläggningar, parkourbanor, innovativa utegym, trampolinparker, runda bollplaner är några exempel.

Även de organisatoriska strukturerna utmanas. Och därtill idrottsbegreppet. Vad är en idrott?

Många är positiva

Vi befinner oss onekligen i en tid av förändring påverkade både av det som pågår i Sverige och internationellt. När jag tittar igenom programmet för Träffpunkt Idrott noterar jag att många av föredragen rör sig i gränszonerna och handlar om sådant som inte helt och hållet faller inom den traditionella föreningsidrotten, vilket jag inte upplevde när jag senast var på konferensen för några år sedan.

Konferensen Träffpunkt Idrott visade att många inom idrottssektorn är redo att tänka nytt och utveckla. Att tänka nytt, luckra upp strukturer, hitta nya samverkansformer handlar om olika former av ”sport management”.

Sport management som kunskapsfält har blivit allt hetare i Sverige de senaste tio åren, men fortfarande finns det mycket att göra och lära från andra länder. Samtidigt finns det mycket i det svenska sättet att tänka kring och organisera idrott som är värt att värna och berätta om.

Den dialog som frodades under konferensen måste leva vidare i såväl nationella som internationella sammanhang. Ett sådant sammanhang är The European Sport Management Conference. Konferensen är en årlig konferens som The European Association for Sport Management (EASM) står bakom.

Konferens i Malmö

Årets upplaga av konferensen hålls i Malmö och har temat Managing Sport in a Changing Europe. Temat ska reflektera de förändringsprocesser och utmaningar som pågår inom idrotten och samhället i stort, och som måste hanteras av idrottens organisationer på olika nivåer. Det kan t ex handla om frågor kopplade till segregering, migration, integration, mångkulturalism och inaktivitet.

Konferensen den 5-8 september förväntas locka ca 500 konferensdelegater från olika idrottsrelaterade sektorer i Sverige, Europa och övriga världen. Det blir ett utmärkt tillfälle att skapa kontakter och få nya perspektiv på idrotten, dess utmaningar och lösningar samt att presentera svensk idrottsvetenskap och idrott.

Den 6 september kommer det att finnas ett specialprogram som är framtaget tillsammans med och för verksamma inom idrottsorganisationer på olika nivåer, i Sverige och andra länder. Detta är uppbyggt kring temat Rethinking sport for all – Inclusion and integration.