Många politiker i Stockholms Län är ovetande och ansvarsvarslösa. I dagspress har bl a nio Liberala och 31 Socialdemokratiska politiker propagerat för ett OS 2026 i Stockholm. Deras uttalanden är häpnadsväckande. 

Jag skickade några enkla konkreta frågor till dessa politiker ovh undrade om de själva föreslagit sin egen hemkommun att bygga två OS-anläggningar till beräknad kostnad av drygt 1 000 miljoner. Med följdfrågan – vem ska betala?

Svaren blev ”jag vet inte!”

En månad senare, efter flera påminnelser, har totalt 9 politiker svarat – av 40 personer. 5 har svarat att de själva inte lagt förslag i sin hemkommun på att bygga nya OS-anläggningar. 35 politiker kan inte ens svara på den frågan. Inte en enda politiker ger besked i  frågan om vem som ska betala anläggningarna. Typiskt. Vem vill stå till svars för att ha lagt förslag i sin egen kommun på en skridskoanläggning för minst 600 miljoner kr eller för en skidanläggning för minst kr 400 miljoner. 

Konklusionen av politikersvaren är: ”bygg anläggningarna men inte i min kommun!”

Mera som väcker förundran: 31 S-politiker meddelar mig att OS i London var en plusaffär. Sanningen: OS i London var det dyraste OS dittills där London stad och Brittiska staten betalade kr 73,0 miljarder i bidrag av en totalkostnad på kr 130,0 miljarder. Exklusive kostnader för säkerhet på kr 12,5 miljarder. 

Dessutom, 31 S-politiker tror att IOK ger ett investeringsstöd för nya anläggningar. Något som inte ens SOK känner till. 

Och, fortfarande tror politikerna att SOK får ett bidrag på 9 miljarder. IOK:s officiella siffra är 4,9 miljarder. SOK själva säger 5,6 miljarder men vi som följt debatten är vana vid att SOK glider på sanningen

Sedan är det på sin plats att reda ut två saker. Myterna om Agenda 2020 och the New Norm

SOK, här hänvisar politiker och näringslivsrepresentanter med flera gärna till hur IOK:s Agenda 2020 och the New Norm nu gör att ett OS-arrangemang inte går med förlust. Att det inte finns någon risk. 

Dessa två dokument påstås innehålla en reformagenda som revolutionerat organiserandet av Olympiska spel. I själva verket består dessa dokument av många sidor med många vackra ord om bara självklarheter.

IOK:s självklarheter

Agenda 2020 innehåller 40 rekommendationer som för svensk idrottsrörelse är gamla nyheter. IOK fokuserar på sex områden där bl a varje stads OS-ansökan fortlöpande ska utvärderas. Där ansökningsprocessen ska göras billigare. (Dvs kandidatstäder behöver inte smörja ledamöter i IOK med resor, uppehälle, gåvor etc). kostnaderna för organiserandet av OS-tävlingarna ska minska.  Allt är självklarheter. Inte för SOK och det tidigare så omoderna IOK. Men SOK väljer gärna att lyfta fram betydelsen av sitt OS-arrangemang 1912!

I The New Norm pekar IOK på vikten av att kontakterna måste vara fokuserade på att lösa problem… SOK måste ha ett tids- och planeringsschema. IOK kommer också kliva in aktivt på olika områden och hjälpa till att ”styra upp” organiserandet. IOK vill att OS-kommittén ska hålla koll på kostnaderna. IOK uppmanar: lägg inte så mycket pengar på invigningen, hyr inte arenor för träning under för lång tid, bygg temporära OS-anläggningar så billigt som möjligt. Sälj VIP-biljetterna som inte utnyttjas så tjänar arrangören mer pengar. 

Bara därför ska IOK ha 730 miljoner

Ja, så där håller det på. Självklarheter för de flesta som arbetat inom idrotten. Jag kommer ihåg när Sv Fotbollförbundet kom ut till Allsvenska klubbar i slutet av 90-talet och presenterade sina manualer för arrangemang. Det var nytt då för 20 år sedan. För SOK är det självklart nytt nu. De har inte organiserat en tävling sedan 1912. Och inte minst provocerande - IOK tar bra betalt för sin rådgivning med kr - 720 miljoner (USD 83 miljoner).

Råden från IOK är inte fel, men OS-kramarna får det att låta som ”raketforskning”. Det är det inte! Fortfarande finns det mängder av oklarheter.

Ett OS är ett antal VM som arrangeras av en Olympisk kommitté. Det är bra att Sverige arrangerar internationella tävlingar. Där tar arrangören den ekonomiska risken. Som VM nu i Alpint. Snart också VM i skidskytte. För några år sedan VM på skidor och ishockey. Jag, och många med mig, sitter klistrad framför TV:n. Det är tävlingar som har försvarbara kostnader per deltagare. Inte ca 5,5 miljoner/deltagare som i OS 2026. 

SOK kommer inte ta någon ekonomisk risk. Det ska andra göra. Dvs skattebetalarna. Tvärtemot vad SOK hävdat till media och till Regeringskansliet. SOK ska dessutom ha betalt med ca kr 560 miljoner för sina ”kommersiella rättigheter”.

Lägg OS på samma ort konstant

Det behövs inte fler ”VM-tävlingar” inom samma idrott. Det räcker med de vi har. OS i modern tid har sannerligen inte gått med vinst. Om IOK framhärdar, är mitt förslag att förlägga OS till en och samma plats. Då kan man utnyttja befintliga anläggningar. Vid renoveringar kan man förstärka den ”gröna” inriktningen. Man spar en massa kringkostnader. IOK ska garantera kostnaderna. Mitt förslag är Salt Lake City!

Anläggningar för 1000 miljoner ska betalas av skattebetalarna, enligt gällande planer.

SOK:s ordförande Mats Årjes, fd OS-idrottare och, okunniga politiker säger i en kör att det inte krävs några stora investeringar. 0 kronor ska komma från stat eller kommun. Men nu är sanningen uppenbar - de har ljugít!  

SOK säger nu i klartext i media att det är kommunerna eller någon annan som ska betala nya OS-anläggningar för kr 1 000 miljoner. Vem denne ”någon annan” är kan SOK inte uppge. 

Det finns många isytor redan

I Stockholms OS-utredning menar man att det finns ett stort värde för bredd- och motionsidrott via en ishall för skridskosport. Det finns ett stort behov, hävdas det!

Fakta är: 1) det finns i Stockholms stad sex konstfrusna isbanor att åka på. Tillåter vädret finns det ett 30-tal ytterligare isytor. Det innebär totalt drygt 20 slingor för skridskoåkning i länet. Se det mot bakgrunden att det existerar endast sex klubbar med totalt ca 250 medlemmar. Ca 120 licensierade skridskoåkare.

Istället för att bygga en skridskohall för kr 600 miljoner kan man bygga en bandybana för ca kr 25-30 miljoner som bredd- och motionsidrotten kan utnyttja.  (se exemplet Borås stad och västgötarnas smidiga lösning).

I DN 4/2 meddelade SOK att man budgeterat med ytterligare kr 860 miljoner i bidrag från IOK. Utöver vad IOK skriftligen lovat. Får man inte dessa miljoner så kan man alltid sälja fler obudgeterade sponsorskap. Så naivt. 

SOK tror uppenbarligen att man kan ändra på en sponsorstruktur hur som helst. Om rättigheterna finns och går att sälja så ska man väl göra det från början.

Myten ska hållas vid liv! 

Svaren på kritiska frågor om SOK:s budget blir alltid: ”Nu finns the new norm!”

”The new Norm” är SOK-svaret på varför kostnaderna för ”inre säkerhet”, tvärtemot Stockholms säkerhetsexperter, minskats med kr 960 miljoner.

Och - varför ska ett OS 2026 i Stockholm sälja biljetter för 2 500 miljoner kr när Vancouver-OS 2010 sålde för 2 300 miljoner kr. Kanada har 36 miljoner invånare, Sverige 10 miljoner. 73 procent av biljetterna köptes av befolkning i Kanada. Svenskarna ska alltså köpa 1 750 000 biljetter för ett genomsnittspris på kr 1 000/biljett. Det tror jag inte på!

Biljettförsäljningen ska också konkurrera med ishockey-VM i Sverige 2025. 

Stockholms-OS utredning, som SOK accepterat är att det krävs ett kapitaltillskott på 400 miljoner kr redan 2019 för att klara de negativa kassaflödena. Vem ska tillskjuta dessa medel?  

 Frågorna så många fler:

• Vilka säkerheter kan SOK ställa för det lånet? SOK har endast ett eget kapital på ca 70 miljoner.

• Vem ska garantera underskottet från OS? 

• Vad gör man när räkningarna inte kan betalas? Ställer man in OS då? 

• Vem ska betala nya OS-anläggningar? 

Jag kan säga direkt, att svaren inte finns att hitta i ”the New Norm”!

Slutsatsen - OS är en enorm risk

Oxford University konstaterade i sin “The Oxford Olympics Study 2016” att en stad eller ett land som tar på sig att arrangera ett OS tar på sig ett av de dyraste och riskfyllda finansiella projekt som finns. Det genomsnittliga mediantalet i kostnadsöverdrag för vinter-OS från år 2000 är 75 procent. OBS - exklusive kostnaden för infrastruktur. Att den genomsnittliga kostnaden per deltagare i vinter-OS är ca kr 9,5 miljoner. Osv osv, Inte ett enda OS i modern tid, har gått med vinst. 

Kostnaderna för säkerheten var i vinter-OS i Turin 2006 kr 12 400 miljoner, Vancouver 2010 8 700 miljoner och säkerheten i sommar-OS i London 2012 kostade 13 900 miljoner. 

I OS och Paralympics 2026 får totalt 3 650 idrottare deltaga. Det är orimligt att 3650 elitidrottare ska få ett extra tävlingstillfälle i OS till en kostnad av 5,5 miljoner kronor per deltagare ! Det gagnar inte barn och ungdomars idrott.