Ur krisen växte ett nytt Frölunda från 2011. Då klev Mats Grauers in med en bestämd uppfattning om hur klubben skulle bli att räkna med igen. 

Men först ska svensk hockey berömmas.

= Framför allt för det arbete som sker till vardags ute i klubbarna och med ett imponerande facit. Hela tiden kommer det fram ungdomar som bär på en enorm talang

= Till det positiva hör också att säsongsfinalen spelades mellan och tvåan i SHL:s grundserie, Skellefteå-Frölunda. Perfekt, de var bäst, och så vann rätt lag, Frölunda höll högsta klass.

Tack vare Grauers ledarskap

Vi kan bara lyfta på hatten för Göteborgsklubben. Nu är det inte så enkelt att guldet växt fram utifrån ett möte på en kafferast. Nä, omstarten för den klassiska klubben inleddes när dynamiske Mats Grauers valdes som ordförande för fem år sedan. 

Hans tydliga ledarskap var just vad klubben behövde. Ekonomin var ansträngd och klubben ”tvingades” att satsa på egna juniorer. 

Ett scenario som många andra föreningar i lagsporter gått igenom. Dålig ekonomi tvingar tillbaka dem till grunderna och samtidigt hitta till sin egen identitet.

Oftast blir det framgångsfaktorer. En egen 20-åring med ambition före försörjning, dvs  en plus 30-årig nordamerikan eller slovak, är ett val som har dubbelt syfte.

Så dålig ekonomi är ibland paradoxalt nog starten på framgång.

Högklassig utbildning  

Denna säsong har 87 svenskar spelat i NHL. Jag repeterar, ÅTTIOSJU! På andra plats är Ryssland med 41. Tjeckien trea med 39. Tala om att andra europeiska nationer är akterseglade av det svenska utbildningssystemet.

En person som har stor del i detta är Svenska Ishockeyförbundets generalsekreterare Tommy Boustedt som tidigare var utbildningschef. 

Det var han som från centralt håll i december 2002 drog igång ett utbildning för juniorspelare. Ett system med kreativa projekt som många andra nationer försökt att kopiera. Utan Tommys initiativ från förbundet har vi varken haft guld i junior-VM för drygt fyra år sedan, eller 87 svenskar i NHL den här säsongen,  hävdar jag med bestämdhet efter mina år i klubbar, distrikt och förbund.

Riskfyllt med importer

Men med tanke på svensk hockeys goda utbildningskvalité tycker jag att svenska lubbar har för dåligt självförtroende inför egna förmågor. 

Är oförstående inför hetsen att signera dyra nordamerikaner. De är många gånger dåligt scoutade, men ändå köper klubbarna och chansar på tok för mycket. 

Drygt 50 kanadensare och amerikaner spelade i SHL säsongen 2015-16. Tillåter mig via min erfarenhet en kvalificerad gissning - uppemot  15 spelare har blivit scoutade live av en SHL-klubb säsongen innan vederbörande kom till Sverige, men  övriga är inköpta på hörsägen. Särskilt riskfyllt blir det om klubbarna lyssnar och litar på en spelare som lirat med den tilltänkte förstärkningen. De är kompisar och vill inte säga något negativt... 

Att satsa pengar på scouting har av någon outgrundlig anledning aldrig varit prioriterat i svensk hockey. Frånsett Frölunda som  anställde förre spelaren, Fredrik Sjöström, som heltidsanställd scout för ett par år sedan. Och, Frölundas importer har varit mest framträdande av alla. 

Facit för säsongen

Okay, säsongen i SHL 2015-16 då, jag sammanfattar:

Publik: Snitt ifjol: 6 024. I år 5 846. Totalt 2 127 944 åskådare denna säsong.

Flipp: Svenska mästarna Frölunda. Inte nog med det. De vann även Champion Hockey League,

Flopp: Modo. Är uppvuxen ett slagskott ifrån Kempehallen, Modos tidigare hemmaarena. Första matchen med farsan mot AIK i arenan i slutet av 60-talet. Minns Modo-centern Åke Eklöf. Den första spelaren med visir i Sverige (i världen?). En annan favorit efter den matchen blev AIK-backen Bert-Ola Nordlander. Tyvärr är Modo en given flopp, åkte alltså ur SHL. Blytungt. 

Skyttekung: Ryan Lach Frölunda. Med 15 mål och 36 assist. Talking about a good import.

Tekare: Ett underskattat spelmoment. En fördel att få börja med pucken. SHL:s bästa tekare var Rögles Daniel Sylwander med 63,49 procent.

Plus/minus: Dvs hur många mål framåt och bakåt en spelare varit inne på. Chad Billins, Linköping, och Robert Rosén, Växjö, bäst. Båda plus 27.

Domare: Mikael Nordh fick Guldpipan. Bäst i Sverige enligt juryn.Men överlag har vi mycket goda rättsskipare i Sverige. För övrigt en kår som gör sig förtjänt av betydligt högre respekt.

Gnället: Inriktar oss på gnället mot Disciplinnämnden, alltså de som bestraffar spelare i form av böter och avstängningar. Tala om att enögda röster får göra sig hörd i media. Inte minst i kvällspressen. Men de verkar mest vara till för fansen som är tidningarnas mesta läsare. Det handlar om att få klick, men kritiken mot nämnden blir pinsam. Där sitter proffsiga personer med mängder av olika repriser/kameravinklar som underlag innan beslut. Respektera deras neutrala jobb och sluta med enögdhetens dårskap.

TV-sändningar: Bra. SHL-klubbarna har inte bara bra betalt (cirka 25 miljoner vardera per säsong) i avtalet med C More. Sändningarna, kommentatorer och experter, allt är högklassigt.

Coach: Roger Rönnberg, Frölunda. Ännu ett exempel på man behöver inte ha varit en stjärnspelare för att bli bra tränare. Tvärtom.

Årets dumstrut: Mats Rosseli Olsen Frölunda. Han som sprang in på gräset på Gamla Ullevi i samband med matchen IFK Göteborg-Malmö FF. Nog sagt.