Den kommande veckan har Amanda Lind sagt att hon kommer möta flera aktörer från evenemang, idrott och kultur för att diskutera hur man kan öppna upp på ett mer smittsäkert sätt och för att skapa klarhet i vad som gäller framåt. 

Det är tydligt att Amanda som ansvarig minister inte kan blunda för det totat ologiska i att en restaurang måste minska antalet besökare när man bokar en artist (Luleå havsbad med Danny Saucedo), när Lidingöloppet får ha max 1 löpare var tusende meter och möjligheten att planera framåt för ligor och tävlingar är obefintlig, eftersom viljan att diskutera lösningar hittills har varit helt frånvarande. 

Nu måste hon leverera

Nu när Amanda bjuder in till diskussion så är förväntningarna på henne stora. Det är viktigt att en kultur- och idrottsminister kan leverera och inte bara visa sympati.

Tiden har gott för långt för att bara visa välvilja. Eftersom alla har insikt om att pandemin kan fortsätta under hela vintern

Idrotten och kulturen måste kunna förhålla sig till en ny risksituation. Idrotten har utvecklat tillvägagångssätt både för besökare och deltagare, men behöver känna förtroendeför att kunna ta ansvar. Annars kommer inte reglerna lättas speciellt mycket.

Viktig utvärdering

I början av augusti ska regeringen också utvärdera vårens stödpaket, vilka som fungerat, sektorer som klarar sig och sektorer som är behov att ytterligare stödpaket. Både idrotten och kulturen gör anspråk på ytterligare medel.

Inom idrotten har uteblivna intäkter fram till 30 juni kompenserats, men inte några senare evenemang såsom O-ringen, Midnattsloppet, Storsjöcupen eller Världsungdomsspelen.

Det är otroligt betydelsefullt med ytterligare stöd, minst de 500 miljoner ytterligare som RF äskat. Flera idrottsaktörer räknar med att det kommer mer pengar, men det är inte självklart utan det kräver att idrottsrörelsens argument inte bara går hem hos idrottsministern utan också hos hennes kollegor i budgetförhandlingarna. 

Frågan blir igen tydlig vilken tyngd har en kultur/ idrottsminister?

Kulturministerposten är inte den mest prestigefyllda posten i en regering. Det är inga tunga vallöften som behöver levereras från statsrådsposten och kultur och idrott påverkar vanligen verken tillväxt eller valresultat. 

Men effekterna av pandemin och sommarens skriverier visar att kulturdepartementet måste inkluderas bättre i regeringspolitiken. Sektorn har en omfattande ekonomi, men inte speciellt tydlig utan ofta i form av otrygga och lösa anställningsförhållanden.

Förstår Amandas kollegor?

Idrotten är snarlik, även om få förbund vet hur mycket deras idrott omsätter. Ledare, tränare och aktiva har kommit från en ekonomisk gråzon till att allt blir mer organiserat. 

Föreningar i alla sporter har blivit allt mer professionella, om än fortsatt med en ideell kärna. 

Fler personer är beroende av idrottens omsättning, men fortsatt ses idrotten av många som en hobbyverksamhet.

I och med pandemin har det blivit tydligt för oss vad idrotten omsätter och levererar, samt har förlorat. Men är det lika tydligt för Amandas regeringskollegor? 

Förstår de att idrotten utvecklats och även skulle kunna betraktas som en bransch? 

Kan Amanda visa på att hennes departement har ett politiskt värde och att det är betydelsefullt med ytterligare stödpaket till idrotten och kulturen?