En lag som är illa lämpad för idrotts- och evenemangsverksamhet. Försök att lätta på lagen och göra undantag från dess första paragraf mötte dessutom kritik från flera tunga remissinsatser.

I förra veckan förändrades möjligheterna nästan dagligen. Först trodde arenaidrotter på möjligheten att välkomna 30-40 procent av publikkapaciteten, vilket blev 500 med FHMs besked och sedan 50 personer med polisens besked. 

Inte ens 1 oktober...

Från att flera av lagidrotterna flyttade seriestart till första helgen i oktober för att välkomna publik är det nu högst osäkert om detta är möjligt. 

För deltagaridrotter som skidor, skidskytte, orientering och löpning blev regeringens förslag att bara se till idrotter med numrerade sittplatser ett mycket negativt besked för att tillåta tävlingar i närtid. 

För längdskidor är Vinterstudion med skidpremiären i Bruksvallarna inte långt borta. Inte heller Skidskyttets världscupstart i Östersund i början av december lär vara möjlig att genomföra utifrån gällande regler med publik. 

Om de överhuvudtaget går att genomföra enligt ordningslagen. 

Allt fler idrotter drabbas

Den kortsiktiga ovissheten blir långsiktig, eftersom allt fler idrotter drabbas från utebliven publik och uteblivna tävlingar. RF har förvisso säkerställt att regeringen vill tillsätta ytterligare ett stödpaket på 1 miljard till idrotten för uteblivna intäkter under tredje och fjärde kvartalet. 

Dessa pengar täcker vissa förluster, men skadorna för idrotten är större. 

Hur stora är svårt att säga, eftersom ingen har överblick och skadorna finns både inom elit och bredd, samt lokalt och centralt. Vissa skador kommer läka medan andra är irreversibla i sin karaktär.

De som troligen har bäst överblick på effekterna är aktörer med betydande ekonomisk aktivitet såsom de högre serierna i de stora lagidrotterna och motionsarrangörerna, även om dessa har lagt mycket tid åt att krishantera under coronaperioden. 

Framtiden allt mer oviss

Men de aktörerna har tvingats vara aktiva och löpande arbetat igenom olika scenarier för framtiden, eftersom de också har tydliga leveranskrav från sponsorer och medier. 

Ovissheten gör att alla aktörer i dag har svårt att planera för framtiden. Naturligtvis kan inte pandemiutvecklingen helt förutses, men avsaknaden av nationell återstartsstrategi från regeringen och frånvaron av myndigheter som aktivt visar på acceptabla tillvägagångssätt på kort- och långsikt är skadligt för idrotten. 

Vi kommer inte få en normal idrottsverksamhet under hösten 2020. Frågan är hur den blir 2021 och 2022. Idrottsföreningar, arrangörer och förbund behöver få indikationer på vad som är möjligt att göra nu och imorgon.

Men vem kan och vågar lämna dessa besked?