Det är svårt att ta intryck av Covid-19:s härjningar utan att inse de förödande konsekvenserna, inte minst eftersom jag själv aktivt arbetar för möjliga lösningar för idrotten, men i ärlighetens namn- varför ska politiker vara intresserade av att öppna upp generellt för idrotten under den närmaste tiden? Jag menar,  till dess det finns ett vaccin. Det beräknas ju ske först ske till kommande senvår eller sommar.

Att politiskt verka för att idrotten ska kunna ta emot publik är idag inget som skapar entusiasm bland politiker. Risken att bli anklagad för att öka smittspridningen och därmed öka belastning på sjukvården är känsligt och politiskt riskfyllt. 

Amanda vill, men förmår inte

 Jag upplever att Amanda Lind är en beslutsfattare som lyssnar och gärna skulle vilja påverka situationen till det bättre, men att hon inte ser det som politiskt taktiskt eller möjligt att driva hårdare än vad hon gör mot inrikesminister Damberg eller hälsominister Hallengren. 

För politiken är idrott och kultur ett särintresse. Från idrotten försöker vi tala om vilken betydelse vi har i samhället, men i dagens pandemi är idrottens betydelse för folkhälsa och integration inte tillräckligt tydligt och framför allt är finns fördröjning vilket gör att man intekan se effekterna av utebliven idrott inom dessa områden. 

Det samma gäller skatteintäkter och ökad turism till följd av publikdrivande seriespel eller idrottsevenemang, liksom evenemang. Att idrott och kultur har många anställda som riskerar bli arbetslösa har mindre betydelse än de ekonomiska aspekterna att Ericsson gör rekordvinst och att bil- och lastbilstillverkning säkerställer både export och skatteintäkter. Här förstår politikerna betydelsen av företagen både som ekonomiska motorer och som betydelsefulla arbetsgivare.

Det som är extra bekymmersamt i dessa tider är att regeringen inte förstår idrottens verksamhet. Regeringen har köpt sig fri från mer aktiva insatser. Miljarsbidragen får räcka nu. Rena stödåtgärder, alltså bidrag av olika former minskas till förmån för riktade insatser att komma tillbaka i form som är tänkbara framöver eftersom de är lättare att argumentera för.

Mitt i en ekonomisk tillväxt 

Då kan också verksamheter fungera samtidigt som en ekonomisk tillväxt sker.  Visst är det sunt, men idrotten har till stora delar fortsatt näringsförbud utan möjlighet att kunna agera annat än i begränsad omfattning. Utan möjlighet att agera så kan man inte heller skapa rätt förutsättningar för återhämtning. 

Bland motionsloppen pågår arbete mot lösningar som på ett smittskyddsäkersätt och i enlighet med gällande ordningslag och restriktioner kan minska belastningen för skattebetalarna, även om det kommer finnas fortsatt behov och många delar inte är lösta. Detta krävs eftersom idrotten tvingas själva ta ansvar för sin situation.

Lagidrotterna har än svårare situation. Ett aktivt arbete inom SHL gör att man påvisar smittan tidigt. Det sker ett ansvarsfullt agerande lite varstans, men många nya insjuknade innebär att politikerna inte vill  lätta på restriktionerna.

Vi får inte svettas...

Vill det sig illa kanske opinionen snarare förespråkar den finska idéen att begränsa aktiviteter som leder till svettande inomhus.

Inom idrotten behöver vi förutom olika typer av protokoll och guidelines arbeta på olika vägar tillbaka. Vi behöver tänka flexibelt och förändra invanda mönster. Ett brett öppnande av idrotten kommer dröja, vilket också leder till att den ekonomiska smärtan för idrotten blir allt större.

Troligen drabbas hela vinter- och inomhusidrotternas säsonger. Evenemang kommer i bästa fall kunna genomföras till försommaren. Troligen drabbas även minst en tredjedel av nästa fotbollssäsong.  

Vi kan inte lita på att politikerna ska hitta en lösning åt idrotten. I bästa fall kan idrotten erbjudas stöd om den allmänna opinionen för idrottens överlevnad blir tillräckligt stor. För oss inom idrotten kommer opinionsbildning bli viktigare för att idrotten inte ska förbli och upplevas som ett särintresse. I 2021 års budget finns inga extra pengar avsatta för idrotten.

Ska idrottens problem förstås på djupet så krävs betydande och kraftfullare arbete mot både politiker och mot en bredare opinion. Detta behövs för att öka politikernas vilja att agera för idrotten och för det idrotten levererar. Vi inom idrotten behöver också ta oss an en ny form av ledarskap på alla nivåer.