Det pågår förnärvarande en stor aktivitet hos riksdagspartierna att se över vilka stödformer som är bäst lämpade för näringslivet liksom för idrott och kultur nu när pandemin går in i år två. Insikt finns att förutsättningar för överlevnad och stödens betydelse har ändrats.

Samtidigt som man vill ge stöd till många så blir det än viktigare att prioritera de strukturer man ser är centrala framöver.

Kräv helt ny strategi

 Denna prioritering kommer vara en utmaning för idrotten, då RF måste dels säkerställa att mer medel kommer till idrotten och dels förändra tilldelningen inom idrotten. Att fortsätta få 500 miljoner per kvartal och dela ut dem enligt samma struktur som tidigare skulle vara förödande för ekonomiska och idrottsliga motorer.

 I dag har idrotten i grova tal fått täckning av 40 procent av de kostnader som inte kan kompenseras på annat sätt. Det innebär att övriga 60 procent ska tas från andra medel. Detta har på något sätt fungerat under 2020, trots att ideella föreningar inte får enligt fullföljandedirektivet bygga soliditet över tid.

Det har lösts genom att säsongkortsinnehavare inte krävt pengar tillbaka, att personal avskedats och att alla lador har tömts.

Då blir det katastrof

Att fortsätta med stöd på samma nivå innebär att en katastrof för många verksamheter. De som är värst drabbade är de med störst omsättning och de precis under.

 Även om RF får betydligt mer pengar så kommer man behöva prioritera på ett annat sätt. Från breda bidrag till att se hur strukturer kan övervintra och överleva. De ekonomiskt sunda verksamheternas som hjälper till att återbygga idrotten behöver prioriteras.

Att agera på detta sätt är svårt, smärtsamt och går dessutom emot den grundläggande och välmenade likafördelningsprincip som är central inom idrotten. Men krisen kräver att perspektiv förändras.

Rädda idrottens struktur

 Vi behöver alla göra en riskanalys kring olika risker. Och samtidigt Identifiera alternativ till många aktiviteter som vi alltid tagit för givet, vilka kommer behöva värderas ned och vilka behöver prioriteras.

Att bestämma vilka verksamheter som ska prioriteras är svårt och beror naturligtvis på hur länge pandemins effekter kommer vara. Grundläggande är att perspektivet behöver flyttas från brett stöd till att i stället prioritera hur idrottens infrastruktur kan överleva och vad som krävs för att idrotten ska kunna få kraft att komma tillbaka när pandemin väl är över.

Klarar 72 specialförbund och en central RF organiation att ta detta ansvar? Nu krävs ledarskap och tyvärr hårda beslut.