Dansk vinnarmix av teknik och taktik

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

Mina danska kolleger brukade komma till vinter-OS i lågskor. Till för bara några decennier sedan visste de inte vad ishockey var, de avskydde snön och det gäller väl ännu; Danmark vill inte blicka norrut, danskarna tillhör sydeuropa. I varje fall i sinnet. Så vad är mera naturligt än att det är danskarna och inte Sverige som är kvar i EM-fotbollen tillsammans med Italien, Spanien och England. Full rättmätigt. 

hysterisk glädje i Köpenhamn. Här har människorna samlats i Nyhavn för att fira landslagets framgång.

Danmarks lag är mera komplett än det svenska, där finns spelare med större kompetensmässigt omfång och förbundskapten Kasper Hjulmand har lyckats behålla den danska, tekniska fotbollstraditionen och kombinerade den med dagens intensiva ”knegarfotboll”. Danmarks semifinalplats är välförtjänt.

Oundvikligt att jämföra med Sverige. Det har gjorts sedan fotbollens barndom. Och nu får Danmark möta England i semifinal. Svenskarna förmådde inte ge sig själva chansen och när jag tänker efter var det kanske lite stelbent och fantasilöst av Janne Andersson i åttondelen mot Ukraina att ersätta Isak/Kulusevski med Berg/Quaison när han gjorde sitt byte.

Varför inte en chansning med Jordan Larsson. Det var ju en match som skulle vinnas och hade det gått till straffar är jag säker på att Jordan varit beredd.

Spel i världsklass

När jag tänker tillbaka på alla matcher jag sett mellan Sverige och Danmark slår det mig; danskarna spelade alltid roligare och mera kreativ fotboll - men oftast vann svenskarna ändå. Danskarna lite lättjefulla och bohemiska, svenskarna organiserade, kamplystna.

De danska lag som också svenskar lärde sig att älska skapades till EM 1982 i Frankrike. Laget nådde semifinal (bara åtta lag deltog), spelade 1-1 mot Spanien men åkte ut på straffar. Fransmännen tog hem pokalen men danskarna spelade upp en charmerande fotboll och tog ytterligare ett steg mot världsberömmelse två år senare till VM i Mexiko.

Laget med Michael Laudrup som spelgeniet, Preben Elkjaer som striker och mittfältsstjärnor som Frank Arnersen, Jan Mölby, Sören Lerby, Jesper Olsen och en mini-Beckenbauer i mittbacken, Morten Olsen (sedermera förbundskapten 2000-2015). Ett charmfullt, explosivt lag som efter segrar mot Skottland, Uruguay och Västtyskland i gruppspelet oväntat fick storstryk av Spanien i åttondelen.

Det  var under den eran den trogna rödvita supporterkulturen växte fram ur det som tidigare varit ett störande huliganproblem. Jag var på plats i Mexiko och såg Danmarks 6-1 mot Uruguay, en av de mest lysande fotbollsuppvisningar jag skådat. 

Laudrup vägrade spela

Förbundskaptenen var tysk och hette Sepp Piontek, danskarna älskade honom och vad han gjort med deras landslag men överraskande nog; när Danmark fick sin stora, sensationella triumf i Sveriges EM 1992 var det med en fotboll som påminde mera om den engelska stil som haft framgång i Malmö och Göteborg. Rätlinjigt, förenklat, organiserat.

Dödstråkigt tyckte danskarna, förbundskaptenen Richard Möller Nielsen ansågs ha förstört hela Danmarks idé om fotboll och spelgeniet Michael Laudrup vägrade vara med men hans lillebror Brian glänste och fick sensationellt nog höja EM-pokalen.

Då hade Danmark dessutom fått fram en målvakt i världsklass, Peter Schmeichel och nu, när det blir semifinal i denna märkligt utspridda EM-turnering är det hans son, Kasper, till vardags i Leicester, som skall stå i vägen för de engelsmän han så väl känner till från Premier League.

Dagens Danmark har både kraft och frenesi, är lika starkt i försvar som i anfall och har spelare från välrenommerade europeiska lag med större funktionalitet, snabbare omställningar, mera fantasi och rörlighet om man jämför med det svenska.

Det är helt logiskt att det är Danmark och inte Sverige som spelar semifinal, danskarna har behållit sina sydländska influenser men förkovrat sig stort taktiskt.

VAR - en stödfunktion?

Engelsmännen utklassade ett Ukraina som bränt allt sitt krut på att slå ut Sverige, Harry Kane har vaknat till liv och återvänt till det straffområde där han är en av världens bästa avslutare och Sterling - som då och då kör huvudet i väggen i lite egoistiska raider - har blivit lagets effektivaste spelare med både mål och förspel.

Turneringens ettrigaste och mest fantasifulla anfallspel har Italien stått för. Det land som en gång i tiden var världsmästare i försvarsspel och experter på mesta möjliga utdelning på minsta möjliga ansträngning har också, som danskarna, förenat grovarbete med konst och det kan nog hålla hela vägen. Italien och Belgien spelade den bästa kvartsfinalen och matchen ställde oss också frågan: vad skall vi ha VAR till? Belgien fick en straff som Lukaku sköt i mål. Det var ingen straff - det höll till och med den utmärkte domarexperten Jonas Eriksson med om. Hans förklaring låter mer än märklig. ”VAR stöttar domarna i deras beslut.” Men VAR det verkligen avsikten? Skulle inte denna nyskapade granskningsnämnd korrigera när domarna gjort fel så att rättvisa skipas? Nu har de blivit en stödfunktion för att domarna skall känna sig trygga och slippa ta ansvar. Märkligt.

Har vi de bästa matcherna kvar? Inte alls säkert. De stora fotbollsturneringen har många gånger avslutats med en final av tröttkörda spelare. De skickligaste är hårdast belastade efter ligamatcher, inhemskt cupspel, Champions- och Europa League och så sju matcher om de går till final i EM.

Mycket kylspray, bandage, kramp och spelare som haltande tvingas ge upp.

Och så alla de fula (och farliga) tjuvknepen som jag får återkomma till.

Nu behöver vi vila några dagar. Det är jobbigt att bara titta på.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Ekonomiska fördelningsfrågor, samt den demokratiska processen, var i fokus vid fotboll-Sveriges unika distriktskonferens på Arlanda i helgen. För första gången möttes de 24 distrikten utan närvaro av SvFF-representanter. Ordföranden Fredrik Reinfeldt och hans stab hade inte bjudits in.

Mötesordförande var Ola Johansson,  Gästrikland,  och han vill tona ned frånvaron av SvFF

Planerna på en omfattande revidering av arenor och hallar för idrott i Malmö är högaktuellt. Malmö stadion från 1958 rivs och ersätts av en ny stadion för fotboll och friidrott med plats för 8 000 åskådare, kostnadsberäknad till 538 miljoner kronor och som planeras att kunna användas tidigast våren 2029. Dessförinnan påbörjas bygget av en ny multisportarena på stadionområdet där gamla Malmö stadion rivs under 2025-26.

Löpning & livet, en av Sveriges största podcasts inom sport, går in som svensk mediapartner för Broloppet 2025. Ett unikt evenemang, som förväntas bli ett av Nordens största löparevenemang 2025, markerar även 25-årsjubileet av Øresundsbron och ska genomföras den 15 juni, med start i Köpenhamn och målgång i Malmö.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

För andra året i rad låter kafferosteriet Löfbergs 50 värmländska föreningar dela på en halv miljon kronor.

Utan att de har gjort något speciellt just nu, utan därför att föreningarna finns, det räcker som skäl 

Flera sådana företag och fler liknande initiativ, vore öänskvärt. 

nya 100 000 kronor går till prenumeranten Sofia Thuvesson – och en likadan summa till Floby VK efter en ny dragning av JOYNA från ideella Folkspel.

– Allvarligt? Det är ju en fantastisk nyhet. En jätteviktig extra inkomst för oss, säger föreningens ordförande Denny Walthersson.

Svenskt föreningsliv har miljoner skäl att tacka Jonas Klavberg, 56 år, och nära förknippad med innebandy laget Warbergs IC,  fyra SM-guld, det senaste erövrat 2008 och med tre segrar i Europacupen.

Som it-entusiast insåg Jonas Klavberg först av alla hur media- landskapet och rättighetsfrågor var under förändring.

IFK Norrköping blir starkt kritiserat, Klubben går nu ut med  Information om att det bllir  en större ekonomisk förlust än väntat i det kommande bokslutet. Lägre intäkter och färre spelarförsäljningar än förväntat är skälen. Samtidigt är landslagsspelaren,  Linus Wahlqvis,  mycket kritisk och menar att klubben slarvade bort en övergång när hans förra  radarkamrat, Alexander Fransson ville återvända till klubben, men nobbades av IFK.