Dags att utveckla klassikern

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

Jag älskar skog och sjöar, naturens dofter men jag begriper mig inte på program som Den Stora Älgvandringen.

Försökte en gång men somnade innan någon älg behagade att visa sig.

Jag älskade en gång Vasaloppet, upplevde det på plats drygt tjugo gånger (åkte aldrig) men nu (gäsp i söndagsottan), ett monotont hasande i nio mil, lika fascinerade som att se färg torka.

Hasaloppet  - så erbarmligt trist att titta på.

Det är som att sätta på radion och tvingas lyssna till Nordman en hel förmiddag.

Underhållningsvärdet är lika med noll. Såg att Vasaloppet och SvT har förlängt sitt samarbete men det borde på allvar diskuteras om det här klassiska skidloppet verkligen håller för direktsändning från start till mål, nio mil.

Bejaka utvecklingen

Om Vasaloppet vore ett lopp i tiden som bejakade samhällets och teknikens utveckling så borde man naturligtvis se till att det gick att skejta hela sträckan för de som vill och kan.

Men när den nya skidtekniken kom - först med ett ben som påskjutare utanför spåret - blev den (naturligtvis) omedelbart förbjuden, precis som Vasaloppet en gång förbjöd damer och dött lopp, och jag inser naturligtvis problemet med att skapa åkbara förutsättningar för både skejtare och den stora massa som håller sig till den vanliga, klassiska diagonalstilen.

Men varför inte skicka iväg skejtarna först, följda av spårkälkar för de som kommer efter och vill hålla sig till den gamla hederliga tekniken. Det är ju så skidåkningen ser ut i dag, också på VM och OS; en blandning mellan den traditionella åkstilen som kräver vallningens svåra utmaningar och den fria stilen som imponerar med med fartens tjusning. Utvecklingen mot snabbare färdmedel måste ju bejakas.

Vasaloppet har utvecklats från de många individualisternas och särlingarnas charmiga skidjakt i nio mil till en firmatävling (ungefär som proffscyklismens tourer) med team som lagkör och där all individualism och stildifferenser suddats ut och allt blivit till ett tåg av spårbunden, monoton stakning, där den ene inte går att skilja från den andra.

Kunde man inte - för att komplicera och inspirera till att behärska skidportens olika stilar - lägga in partier med obligatorisk diagonalåkning?

Dagens stakningsrobotar är nog så imponerande i sitt överkropparbete, men ack så anonymiserade och enahanda att titta på. 

Inga skidlöpare längre

De färgstarka profilerna är borta, alla är som gjutna tändsoldater som satts på ett spår, skruvats upp och puttats iväg. Jag inser svårigheterna, stakningen går så klart inte att förbjuda men, som sagt, det är lite märkligt att man ändå motsätter sig utvecklingen att låta snabbast möjliga åksätt få råda. 

Visst, Vasaloppet bygger mycket på traditionen, det har varit en reaktionär storhet i alla tider, trög till förändring men bibehållit ett starkt grepp om allmänheten. Det har TV-sändas sedan 60-talet, direktsänt i sin helhet från start till mål sedan 1982, loppets sträckning är till och med förklarat som naturreservat så det är inte en idrottsklassiker vilken som helst vi talar om. 

Dessutom en ”industri” som omsätter 350 miljoner om året med sina vinter- och sommaraktiviteter.

Första loppet kördes 1922, det har fått ställas in några gånger, och nästa år, 2024, körs det för hundrade gången. Jag har åkt de sista tre-fyra milen ett flertal gånger, man kunde göra det förr på lördagen innan loppet eftersom det då inte hade utvecklats till att omfatta tävlingsverksamhet en hela vecka. 

När det 50:e loppet skulle köras 1973 tog jag bilen och besökte alla de berömda platserna Mångsbodarna, Hökberg, Evertsberg, Oxberg, Eldris, träffade funktionärer, blåbärskokerskorna, passerade myrarna, byarna, vattendragen, fäbodarna, intervjuade Therese Eliasson, den första kranskullan från 1922, hälsade på originalet Strål-Lars Eriksson som körde det första loppet och var sponsrad av Anders Zorn, jag upplevde 70-talets explosion då loppet blev en träningssporre och en ”examen” för tusen och åter tusen motionärer runt om I Sverige. 

Men fick också se de bästa skidåkarna, Sixten Jernberg, Assar Rönnlund, Thomas Magnusson, Sven-Åke Lundbäck med flera landslagslöpare anta utmaningen. 

Nu är långloppscirkusens figuranter en ny ”ras” i en snökanot-tävling, nästan motoriserad, en nästan själlös, enahanda och charmlös skara. De är inte skidlöpare längre. De är en sorts armbrytare.

Calle, Calle, Calle

Jag måste, innan fotbollen helt har mig i sitt våld, ägna några rader åt Calle Halvarsson. Han fick inte med sig någon medalj från VM i Planica, men han visade att han, vid 32 års ålder, just nu är en skidåkare i sin bästa version. Calle har varit ett både irriterande och charmfullt inslag i det svenska skidlandslaget. En fantastiskt skidåkarkropp med ett inte lika imponerade skidåkarhuvud. Märkliga beslut, obegripliga felval, plötsliga genomklappning och så en strålande körning. Som vi har lidit med hans snälla, sorgsna hundögon när han sått där framför kamerorna och ombetts förklara något fall, stavbrott eller något taktiskt felval i en spurt, varför han åter hamnat utanför prispallen. Det har ofta varit så nära. 

Han har sett så olycklig ut, men han har alltid ställt sig där vid ”stupstocken”, aldrig smitit undan. Jag vet inte vilka rådgivare han haft, vilka ledare han förlitat sig på men han är ett skidfenomen som fått ut lite för lite av sin karriär med tanke på hans talang. I år har han varit i fin form, han avslutade VM med en fantastisk femmil och jag hörde han hans tio år yngre efterträdare, William Poromaa (bronsmannen, framtidsmannen) nästan kärleksfullt berätta hur mycket Calle betytt av trygghet för honom och att han vill ha med honom till nästa VM i Trondheim om två år.

Det är mäktigt att se Calle Halvarsson åka skidor när han är på rätt humör och skidorna vill. Han skall vara stolt över sitt VM.

En blivande Vasaloppssegrare? Jag undrar om han vill ge sig in i denna nya, förenklade sport som bara premierar överkroppen. Han är en företrädare för det som kallas klassisk skidåkning. Sådana vinner inga Vasalopp längre, tyvärr.

 

Åke Stolt

Kommentera

Vad anser du? Låt oss diskutera, antingen med Facebook – eller med kommentarer direkt på sidan.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
Path:
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Det är svängdörrar hos Allsvenskans  etta, Mjällby. Spelare kommer och går i en strid ström och pengarna flödar. Klubben  har nyligen gjort sin största satsning någonsin i spelartruppen med värvningen av 21-årige dansken Jeppe Kjær från norska FK Bodø/Glimt. Han kostade 10 miljoner.  Det är bara tre veckor sedan som klubben sålde  sin framgångsrike mittfältare, Nicklas Röjkjaer, till danska FC Nordsjälland, som innebar  en betydande ekonomisk affär för Mjällby. Affären uppges ha gett  18 miljoner till Mjällby. 

Kärt barn har många namn, brukar det heta. Ursprungliga Swedbank Arena blev Friends Arena som skiftade till  Strawberry Arena och nu kunde det vara Pride Arena,. Multiarenan i Solna  firar nämligen ett år med Nordens största Prideflagga.

I samband med att Strawberry Arena har  ett årsjubileum är hotellkoncernen stolt huvudsponsor till Stockholm Pride, och tar sitt engagemang ett steg längre. Under Prideveckan kommer förvandla största arenaN till en gigantisk, lysande Prideflagga för att markera allas lika rätt och värde.

Tre svenska golfspelare är aktuella, men i olika skeden av sitt umgänge med den därlilla vita bollen.

Henrik Stenson går nu ut och medger att han fick  en halv miljard kronor för att byta till omdiskuterade LIV-touren, men sportsligt går det mindre bra

Alex Norén funderar på vad som hände i sista avgörande tävlingen. Han höll på att ta steget till översta världseliten, men snubblade och missar PGA-slutspelet. 

Ludvig Åberg kan däremot se fram emot  tourfinalen i Atlanta där vinnaren belönas med ofattbara tio miljoner dollar (100 miljoner), men han har haften vacklande form.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Finansmannen Christer Gardell lättar på oplånboken igen. Vill han stötta r OS-guldmedaljörerna i beachvolleyboll, David Åhman och Jonatan Hellvig.

– De är fantastiskt duktiga idrottare och de är jättefina förebilder, säger Gardell till SVT Sport.

Fredag 13 juni – en turdag för en vinnare från Dalarna. 

Personen, som var på plats hos ideella Folkspel i Göteborg för högvinstskrap, fick se tre rutor innehålla 25 miljoner kronor, den största direktvinst som en skraplott genererat.

Viaplay Group värvar Jonas Karlsson som med erfarenhet  oh rutin som få andra ansluter till Viaplays sportredaktion där han främst kommer att jobba med golf och vintersport.

– Jag är supertaggad, säger Jonas .

Efter 18 NHL-säsonger är Nicklas "hemma"  igen Efter 18 säsongers spel i NHL är Nicklas Bäckström, 38 år i november klar för spel i moderklubben Brynäs. Han spelade sin senaste NHL-match med Washington Capitals hösten 2023, men har sedan haft stora höftproblem och har efter flera operationer inte spelat sedan dess.

I ett uttalande på Brynäs hemsida skriver Bäckström:

-Nu kör vi, jag har alltid känt att jag någon gång skulle vilja representera Brynäs igen. Jag har länge haft en stor drivkraft att få återvända. Efter att kört rehab och vart borta från spel i nästan två år så känner jag mig nu väldigt laddad och full av energi,.