Antingen behöver han gå till optikern för att undersöka om han inte drabbats av sin generations vanliga gissel, grå starr (en enkel och mycket framgångsrik operation), eller också har han förstenat sin tankevärld och tror sig se i praktiken det han (möjligen) skissat i teorin.

0-0 mor Irland är ingen katastrof. Det är bara ett mycket uselt resultat mot ett genomsnittligt, europeiskt landslag.

Det som oroar mig är reaktionerna, analysen, blindheten för vad det var som faktiskt (inte) hände.

Hamréns attityd är ofta den angripnes, den försvarande. Verklighetsförfalskaren.

En kort historisk återblick

Sverige har, under mina fyrtio år som skrivande följeslagare till det svenska fotbollslandslaget, haft tre generationer som sticker ut. Tre årgångar i världsklass.

1974, med Edström och Sandberg, Tapper och Larsson och Hellström bl a, blev det en femteplats i VM i Västtyskland. Bronset var inte längre bort än en missad straffspark (Tapper mot Polen). Åby Ericson, förbundskapten då, hade gjort genidraget (eller om det var bisittarens, Laban Arnesson, idé?) att dra ner den notoriske skyttekungen Ove Kindvall som förbindelselänk mellan bollerövrarna och toppforwards, Edström och Sandberg.

1994 i USA gjorde Tommy Svensson en kopia på laguppställningen; ner med Tomas Brolin i en fri roll bakom Kennet Andersson och Martin Dahlin, ett ständigt roterande maskinhjul när arbetshästarna baktill, Thern och Schwarz och Ingesson, hade gjort sitt. Det gav brons.

2004 (med försmak redan i VM 2002) hade Sverige ett lika starkt lag med den store Ibrahimovic som den nytända stjärnan. Henke Larsson blev nu länken mellan jobbarna och skarprättarna. Det var medaljkapacitet på det laget.

Stackars Elm...

Kort sagt; alla duktiga lag har en eller flera kreatörer, rörliga, idérika, kvicka spelare som tar över när destruktörerna svettats klart och skaffat bollen i svensk ägo. Inte Sverige.

Om Hamrén nu såg några målchanser i matchen mot Irland, så måste han ha räknat de slumpskott på snabbt uppkomna situationer som Hysén i början och Elm i slutminuterna fick iväg. I övrigt ingenting. Absolut ingenting.

Hamrén måste se, annars är han inkompetent för jobbet, att Rasmus Elm inte kan ge liv åt laget, att Källström inte heller har de kvicka ben och den rörlighet som krävs, inte modet att gå framåt, sätta frontspelarna i hotande situationer.

Det finns ingen kreatör i laget. Det saknas rörlighet och kvicka fötter och från kanterna uträttas ingenting.

Hamrén saknar lite av varje

Hamrén måste se det, han måste kunna anpassa de spelare han har till ett spel de behärskar, inte i någon sorts drömvärld försöka inbilla dem att de plötsligt kan förvandla sig till en klass de inte har.

Hamrén måste, som Lagerbäck gjorde i kanske alltför hög grad (han hade nämligen bättre spelare), rätta munnen efter matsäcken.

Men i Hamréns eftermälen saknas självinsikten, verklighetsuppfattningen.

Vad är det för snack?

”Vi har ett orutinerat lag”.

Har vi? Alla utom en (Hysén) i startuppställningen spelar i utländska ligor, många mot bra lag med kända storstjärnor, de har valts ut (förvånande nog i vissa fall), belönats rikligt och flyttat utomlands.

”Det tar tid att skapa ett lag”, säger Hamrén, och tar exempel från Ålborg och Rosenborg, hur länge han fick jobba där för att komma dit han ville.

Erkänn att det är en skitmatch!

Jo, men han är inte klubbtränare nu med tillgång till spelarna varje dag, han har spelarna till låns då och då, han måste skickligt välja och hitta en stil som duger.

Och han måste dra in taggarna och våga säga skitmatch när det är en skitmatch. Det sitter miljoner ”förbundskaptener” därhemma vid TV-apparaterna och ser det han inte (vill?kan?) se.

Dessutom; i förhandssnacket talades om ett fysiskt , lite elakt Irland som skulle bjuda upp till mera rå kamp än fotboll.

Vem hade gjort den analysen?

På med träningsoverallen!

Det var ju Irland som hade de kvickare, rörligare och tekniskt skickligare fotbollsspelarna. Svenskarna var programmerade för fight istället för att gå in och sätta prägel på matchen med ett eget spel.

Under träningsmatchen mot Slovakien (också 0-0) gav förre förbundskapten Lars Lagerbäck ett ”knivhugg” när han sa, att man inte skall leka Barcelona när man inte är Barcelona. Den andemeningen.

Nej, Hamrén, av med shining-kostymen, västen och slipsen, på med träningsoverallen och sätt rätt lag med rätt förutsättningar och rätt attityd på plan.