Jag har tappats lusten att se korrumperade människor krama om varandra, att se icke demokratiska presidenter glänsa i skenet av sitt köpta arrangemang, att veta att det är fiffel och båg bakom valet av arrangörsland. Det är inte kul.

Jag älskar idrott generellt, och fotboll och handboll extra mycket, ja hockey också förstås.

Men den här gången känns det inte som att jag kommer sitta framför TVn (ja jag är gammalmodig på det området) och titta på varenda match. 

Fast tvivlet ökar

Självklart kommer jag se Sveriges matcher, jag kommer se lag jag gillar, som spelar kul och positiv fotboll. Men själva inramningen, invigningen, festligheterna, nä det skippar jag den här gången.

Jag vet att det är en liten protest men ändå, det är min protest. 

Jag avskyr korruption, fusk och fel, och slemmiga typer som aldrig behöver stå till ansvars för hur de behandlar sina medmänniskor.

Man tappar lusten

Så att både Ryssland och Qatar fick behålla sina arrangörsskap, trots alla skandaler och trots köpta röster och korruption och sedermera också fängslade ledamöter i exekutiva kommittén, är en fortsatt Fifa-skandal, och den har fått mig att tappa lusten.

USA, Kanada och Mexiko kan kännas som en svår balansgång, om man ser på hur twittermannen behandlar sina grannländers valda statsöverhuvuden. Men twittermannen sitter inte vid makten om åtta år (puh!) och fotbollsförbunden har en lång traditions av samarbete över gränserna, vilket känns bra. Dessutom finns redan all infrastruktur i form av arenor, vägar, hotell osv. Det känns betryggande, och faktiskt hållbart.

***

Påliliga handbollskillar

Hållbart är också herrarnas handbollslag, som nu är klart för VM i Köpenhamn nästa år, i januari. andra kvalmatchen mot Nederländerna blev en lättare promenad än den första, och när svenskarna var tvungna att vinna och spela bra, så gjorde de det. Handboll på den här nivån är nog det roligaste som finns att se på TV. Ja när Sverige vinner alltså.