Människor som dessutom orkar och vill sitta som ledamöter i styrelser för att leda verksamheter framåt, utan något annat tack än möjligen att bli omvalda och kanske någon evenemangsbiljett.

Vad händer om dessa ideella krafter försvinner. Om man upplever att allt det man satsar är meningslöst. 

Att strunta i kritik

Att man som förälder i ett barnlag ställer upp och tränar ett par gånger i veckan men ändå måste betala klubbens årsavgift på upp till 1500 kr, utan att någon ens frågar om man har råd. Men ställa upp gratis på sin fritid ska man.

Att man måste stångas mot politiker som inte förstår vikten av den ideella insatsen, och vikten av att det finns platser där man kan träna, oavsett om man är barn eller vuxen. 

Och att man kanske på årsmöten måste utstå smälek från en liten högljudd grupp. Människor som själva sannolikt aldrig ställt upp för andra på ideell bas. Men tar sig rätten att tycka ändå. Om sånt de sannolikt inte har en aning om. 

Onda krafter ute i Europa

I hela Europa samlas krafter som inte vill andra människor gott. Som tycker att de ska bestämma, inte nödvändigtvis för att de kan nåt, men för att de tycker att de är lite bättre. 

Det är ett elittänkande som skrämmer, ett uppifrån och ner-beteende som är farligt, inte bara för demokratin, utan också för det som för oss människor samman, som ideellt arbete, att ställa upp för andra och vilja hjälpa till. Helt enkelt att vara god. 

De har nog inte läst RF:s kodex för hur man ska bete sig, både som spelare, ledare och sponsor. 

Utan ideella krafter och godhet, stannar Idrottssverige av, helt och hållet. Och utan fri press försvinner granskningen av allt det som är fel.

Utan media vore det annorlunda

Tänk bara på FIFA, Internationella fotbollsförbundet. Utan media hade granskningen av dessa självgoda herrar, vid namn Blatter exempelvis, aldrig lett till att amerikanska åklagare börjat granska affärerna i Schweiz. 

Och utan media, hade man heller aldrig fått läsa om hur de fotbollsspel som FIFA säljer, använder sig av hemliga spellådor inuti spelen som lockar till kontanta köp. Så många barn spelar spelet, och helt cyniskt låter FIFA barnen utsättas för detta.

Om vi låter alla dessa icke goda krafter styra våra liv, blir det snart väldigt tråkigt. Vi tystnar och stänger in oss med våra paddor och telefoner för att slippa mötas, av oro för att man stöter ihop med någon som kanske vill oss illa. Eller för att det ideella engagemanget känns helt meningslöst.

Istället borde vi alla aktivera oss ytterligare, som ledare, ledamot, ideell kraft. För vi är så många fler. Och vi behövs. Nu mer än någonsin.