Ytterligheternas sport
Skidstafetter är idrottens verkliga dramer. Himmelskt eller helvetiskt. Skidstafetter, med eller utan bössa, skapar hjältar och pekar ut syndabockar i en salig blandning och spänningen är olidlig och naglarna blir allt kortare och nästan ingenting är så vackert som att se den gemensamma glädjen.
Som efter det historiska skidskytteguldet i Peking denna februarionsdag.
Jag minns när vi skrattade åt skidskyttet.
Jag kommer mycket väl ihåg att jag skrev i en krönika - tror det var efter Innsbruck-OS 1976 - att det inte alls passade tidens fredssträvande att upprätthålla någon sorts symbios mellan militären och idrotten, så som det en gång varit, och att det kändes otidsenligt att folk åkte omkring i skogen som fältjägare med bössor på ryggen och tävlade om olympiska medaljer.
Kanske skrev jag också ”lägg ner skiten”, jag minns inte, men det var så det kunde låta när man var ung och kaxig(are).
Magda var guld värd
Nu var inte skidskyttet något man behövde bry sig om. Vi hade ju Tomas Magnuson och Sven Åke Lundbäck, sedan kom Tomas Wassberg och Gunde Svan och skidskyttet behövde vi inte börja snegla mot förrän Magdalena Forsberg, som den första med framgång, lämnade längdskidåkningen och blev världens bästa skidskytt.
Det är nog inte fel att påstå att Magdalena med sin strålande karriär, sin utstrålning och popularitet är den som betytt mest för svenskt skidskyttes stora genombrott tillsammans med Wolfgang Pichler. Betänk att hon vann världscupen sex år i följd, 1997-2002, blev världsmästare sex gånger och jag minns vilken jättefavorit hon var när vi satte oss i bilen och for ut till Soldier Hollow utanför Salt Lake City 2002, långt ute i ödemarken där ett skidskyttestadion byggts upp.
Hon tog två brons, verkligen inte illa, men ingen hade varit mera värd ett OS-guld än Magdalena Forsberg. Ingen har varit populärare än hon; fyra gånger Jerringprisvinnare.
Det var också där, mitt i skidskyttestadion, som jag begrep att jag var på fel ställe. Skidskytte är en extrem TV-sport. Mitt i stadionvimlet fattar man ingenting. Folk kör ut, folk kommer in, andra skall till vallen och skjuta, några ta en straffrunda, det smäller och man vet inte vem som missar och vem som träffar. Det är en kaotisk röra.
TV-dramatiken däremot svåröverträffad.
Alla tjejerna delaktiga
Nu är man inte lika nervös vid vetskapen att de har tre extraskott i fickan vid stafetter - jag hävdar gärna en gång till att så skulle det vara i alla skidskyttetävlingar - men stafetters eviga skräck för att göra bort det för hela laget är ett tungt ok som inte blir lättare av de spratt som vindar och nerver spelar på skjutvallen.
Imponerande att se Linn Persson och Mona Brorsson, de minst meriterade på de första sträckorna, som är lite som jokrar i den Öbergska leken. Det är egentligen på dem det tyngsta ansvaret ligger. Det här var en guldstafett där alla kan känna sig delaktig. Ingen som klappade igenom och måste räddas; de där lite skamsna ögonen som man har sett under åren hos den som vet om att hon/han misslyckats men hissats till prispallen av sina bättre kolleger. Här gjorde alla sitt under sina förutsättningar men visst, det är ju mästartakter som kommer fram när Hanna Öberg sätter sig i en självförvållad knipa men räddar sig på sista extraskottet.
Och så Elvira som, 22 år gammal, på rekordtid nått världseliten, redan hade två individuella silvermedaljer innan hon sköt för guldet med säker hand och fick uppleva den sköna känslan att mer eller mindre defilera i mål. Björn Ferry hävdar ju att Elvira kommer att bli den största svenskan genom tiderna.
Det finns lite att jämföra med. Magda förstås men också Anna Carin Zidek (tidigare Olofsson) som tog OS.-guld i Turin och dubbla världsmästarinnan Helena Ekholm. Men framförallt storasyster Hanna förstås.
Jakobsson skriker på hjälp
Skidskyttetjejerna verkar ha de nerver som krävs. De har sina mentala tränare men, som Tomas Wassberg en gång sa till mig när det här med idrottspsykologer fördes på tal: ”Psykolog, dä får en allt vare själv.”
Men vem hjälper den stackars Kristoffer Jakobsson som riktigt skriker efter någon som tar sig an hans tävlingsnerver och hjälper honom med koncentration, lugn och fokus på rätt saker. Jag vet inte om jag någonsin sett en svensk jättetalang - Jakobsson har ju en högsta kapacitet på medaljnivå - som får ut så lite. Han toksatsar, han kör ur, han grenslar och ibland verkar han inte riktigt vet vad han gör.
”Det blev strul från start, skidorna gick ifrån mig”, var hans förklaring till urkörningen i slalomens första åk. Ja, utan skidor blir det svårt. Det var hans sämsta dag både på uppvärmning och i åket, menade han. Han gav därmed begreppet ”sämst när det gäller” ett ansikte. Synd om honom. Vad gör ledare, tränare, psykologer med honom? Visst, det heter utförsåkning men det går ju så in i helvete utför.
- - -
PS: Stafettsilver till Jonna Sundling och Maja Dahlqvist. Med uppbådande av sina allra sista krafter. Det var verkligen inte skidor, teknik och fart som gällde. Det var pannben, lungor och hjärta. Storartat.
Mest lästa just nu
Ekonomiska fördelningsfrågor, samt den demokratiska processen, var i fokus vid fotboll-Sveriges unika distriktskonferens på Arlanda i helgen. För första gången möttes de 24 distrikten utan närvaro av SvFF-representanter. Ordföranden Fredrik Reinfeldt och hans stab hade inte bjudits in.
Mötesordförande var Ola Johansson, Gästrikland, och han vill tona ned frånvaron av SvFF
Planerna på en omfattande revidering av arenor och hallar för idrott i Malmö är högaktuellt. Malmö stadion från 1958 rivs och ersätts av en ny stadion för fotboll och friidrott med plats för 8 000 åskådare, kostnadsberäknad till 538 miljoner kronor och som planeras att kunna användas tidigast våren 2029. Dessförinnan påbörjas bygget av en ny multisportarena på stadionområdet där gamla Malmö stadion rivs under 2025-26.
Löpning & livet, en av Sveriges största podcasts inom sport, går in som svensk mediapartner för Broloppet 2025. Ett unikt evenemang, som förväntas bli ett av Nordens största löparevenemang 2025, markerar även 25-årsjubileet av Øresundsbron och ska genomföras den 15 juni, med start i Köpenhamn och målgång i Malmö.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
För andra året i rad låter kafferosteriet Löfbergs 50 värmländska föreningar dela på en halv miljon kronor.
Utan att de har gjort något speciellt just nu, utan därför att föreningarna finns, det räcker som skäl
Flera sådana företag och fler liknande initiativ, vore öänskvärt.
nya 100 000 kronor går till prenumeranten Sofia Thuvesson – och en likadan summa till Floby VK efter en ny dragning av JOYNA från ideella Folkspel.
– Allvarligt? Det är ju en fantastisk nyhet. En jätteviktig extra inkomst för oss, säger föreningens ordförande Denny Walthersson.
Svenskt föreningsliv har miljoner skäl att tacka Jonas Klavberg, 56 år, och nära förknippad med innebandy laget Warbergs IC, fyra SM-guld, det senaste erövrat 2008 och med tre segrar i Europacupen.
Som it-entusiast insåg Jonas Klavberg först av alla hur media- landskapet och rättighetsfrågor var under förändring.
IFK Norrköping blir starkt kritiserat, Klubben går nu ut med Information om att det bllir en större ekonomisk förlust än väntat i det kommande bokslutet. Lägre intäkter och färre spelarförsäljningar än förväntat är skälen. Samtidigt är landslagsspelaren, Linus Wahlqvis, mycket kritisk och menar att klubben slarvade bort en övergång när hans förra radarkamrat, Alexander Fransson ville återvända till klubben, men nobbades av IFK.
Skriv kommentar