En nordisk familjeangelägenhet
Längdskidåkningen har alltid legat nära mitt hjärta. Närmast fotbollen. Jag var på plats i Falun 1974 när Tomas Magnuson vann tremilsguldet (och Hans Erik Larsson tappade stafettskidan), jag var där när Torgny Mogren räddade hela VM 1993, jag stod ute i spåret i Sarajevo-OS när Gunde Svan var som störst, i målfållan när Tomas Wassberg spöade Mieto med en hundradels sekund i Lake Placid.
Jag är full av skidminnen och härliga stunder med dessa egensinniga, ibland tjuriga men alltid fascinerande personligheter.
Och jag minns de pinsamma presskonferenserna med den svenska damtruppen som under ett VM eller OS skulle förklara orsaken bakom placeringarna 18, 23, 32, 39. Skillnad nu. Tjejerna imponerar och dominerar och deras framtid ser betydligt ljusare ut än herrarnas.
Längdskidåkningen är ett svenskt kulturarv, vi har alla försökt utröna skidors och vallors mysterier. Det är något vackert trolskt och romantiskt med vinter.
En annan form av nordisk kombination
Jag har suttit som klistrad vid TV:n under ett fantastiskt VM i Falun, fascinerats av Northug, hänförts av varje stavtag som Charlotte Kalla tagit, beundrat kraften i den tunne Johan Olsson, fascinerats av den unga Stina Nilssons respektlösa internationella genombrott.
De kommer oss så nära, de berör oss, det är något känslosamt och tårframkallande över skidbragder som är svårt att förklara.
Med detta sagt; vad håller på att hända med skidåkningen, hur stort är ett VM i jämförelse med andra globala evenemang?
Men de andra, då?
Om vi räknar bort backhoppningen och den fortfarande helt obegripliga nordiska kombinationen (varför inte kombinationen störtlopp/backe eller något?) och håller oss till enbart längdåkning, så tog Norge fjorton medaljer, Sverige nio. Bästa VM:et genom tiderna för svenskarna. Men sedan? Ryssland, Kanada, USA och Frankrike vann två medaljer. Schweiz, Tjeckien, Finland, Italien och Polen var sin.
Alltså; längdåkningen blir mer och mer en nordisk angelägenhet, ja, ännu snävare, en hatkärleksaffär mellan de båda broderfolken Norge och Sverige (i union mellan 1814-1905). Elva länder tog medalj. De flesta bara en eller två.
Skidvärlden håller på att krympa. Om det har med miljöförändringar och mildare vintrar att göra vet jag inte, ganska säkert har ett framgångsrikt dopingarbete gett resultat. Det är väl det mest glädjande i hela historien.
En efter en försvinner
Den av doping helt impregnerade östtyska idrotten satsade hårt på skidor, på den tiden kunde hoten komma från Polen, Bulgaren, Tjeckoslovakien. Rysslands skidarmé var gigantisk. USA kunde sticka upp. Österrike tog sats för att inte bara vara en alpin skidnation. Italien sparade ingen möda i laboratorierna för att kunna ställa ett starkt skidlandslag på benen. Finlands långa och trista dopinghistorien känner vi alltför väl, det är längre till prispallen nu än när man tog en genväg genom apoteken.
Jag har ingen som helst ambition att förringa vare sig Marit Björgen, Therese Johaug, Kalla, Olsson, Northug eller någon annan, för mig är de fantastiska idrottspersonligheter, kanske de som offrar mest och tränar allra hårdast av alla. Alla sporter inkluderade.
Materialet, den fria stilen, de svindlande farterna, vallarevolutionen, bättre banor (nåja, Falun hade nog kunnat göra bättre) har gjort sporten attraktivare och mera lockande och mera bekväm än på de gamla träskidornas tid men frågorna hopar sig: hur ser konkurrensen ut om tio, femton år? Går det att skapa stor arenaidrott av längdåkningen på flera ställen än i Holmenkollen, Falun och Lahtis?
Kommer det alltid att finnas snö?
Om det gick att K-märka skidsporten och rädda den åt alla efterkommande så skulle jag önska det.
Nu konstaterar jag bara, inte med hjärtat men med hjärnan, att skidåkningen inte är en alls så stor och betydande sport som vi vill göra den till. Jag kan strunta i det och bara njuta. Men det borde i varje fall vara någonting för Sveriges Television och Svenska Dagbladets bragdjury att fundera över.
Mest lästa just nu
Östersund hade tvånget att samla in 3 miljoner över helgen. Inorska Vipers Kristiansand är det rena drömmen . I damhandbollsklubben från Kristiansand gäller ett krav om 25 miljoner på fem dagar!
Klubben har hört till elitserien sedan säsongen 2001/2002, vunnit sex norska mästerskapsguld ocherövrat tre Champions League-titlar.
N u har Vipers problem. Gigantiska, om sanningen ska fram.
Planerna på en omfattande revidering av arenor och hallar för idrott i Malmö är högaktuellt. Malmö stadion från 1958 rivs och ersätts av en ny stadion för fotboll och friidrott med plats för 8 000 åskådare, kostnadsberäknad till 538 miljoner kronor och som planeras att kunna användas tidigast våren 2029. Dessförinnan påbörjas bygget av en ny multisportarena på stadionområdet där gamla Malmö stadion rivs under 2025-26.
Löpning & livet, en av Sveriges största podcasts inom sport, går in som svensk mediapartner för Broloppet 2025. Ett unikt evenemang, som förväntas bli ett av Nordens största löparevenemang 2025, markerar även 25-årsjubileet av Øresundsbron och ska genomföras den 15 juni, med start i Köpenhamn och målgång i Malmö.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
För andra året i rad låter kafferosteriet Löfbergs 50 värmländska föreningar dela på en halv miljon kronor.
Utan att de har gjort något speciellt just nu, utan därför att föreningarna finns, det räcker som skäl
Flera sådana företag och fler liknande initiativ, vore öänskvärt.
nya 100 000 kronor går till prenumeranten Sofia Thuvesson – och en likadan summa till Floby VK efter en ny dragning av JOYNA från ideella Folkspel.
– Allvarligt? Det är ju en fantastisk nyhet. En jätteviktig extra inkomst för oss, säger föreningens ordförande Denny Walthersson.
Närmar vi oss den dagen då ligaorganisationer som SEF, Föreningen Svensk elitfotboll med totalt 32 klubbar, SHL AB, 14 lag, har spelat ut sin roll – som en följd av A I-tekniken med självstyrande robotar vid idrottens arenor.
SEF och SHL blir mellanhänder som inte längre har någon funktion att fylla för elitlagen, ja lag i alla divisioner kommer i framtiden att ”strömma”sin egen idrott och skapa ”betalväggar”.
IFK Norrköping blir starkt kritiserat, Klubben går nu ut med Information om att det bllir en större ekonomisk förlust än väntat i det kommande bokslutet. Lägre intäkter och färre spelarförsäljningar än förväntat är skälen. Samtidigt är landslagsspelaren, Linus Wahlqvis, mycket kritisk och menar att klubben slarvade bort en övergång när hans förra radarkamrat, Alexander Fransson ville återvända till klubben, men nobbades av IFK.
Mats Matsson (inte verifierad)
tis, 2015-03-03 12:19
1. Bra analys av en i Norge stor
Bra analys av en i Norge stor sport, rentav nationalsport, där man kan bli bäst i världen tack vare att konkurrensen är så liten. Och i Norge är längdåkning världens största sport...man har ett behov att vara bäst.... Hur många åker längdåkning i Sverige på elitnivå ? Inte så många i varje fall i södra delen av vårt land där merparten av befolkningen bor....I Skåne har vi inte ens haft någon vinter i år....från höst har det blivit vår direkt...