En nordisk familjeangelägenhet

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Om det gick att K-märka skidsporten och rädda den åt alla efterkommande så skulle jag önska det. För skidåkningen är inte alls så stor och betydande sport som vi vill göra den till.
VM är slut och nu ska hela rasket rivas, ja, åtminstone avspärrningar och annat. Festen är över. Foto: Anders Wiklund, TT

 

Längdskidåkningen har alltid legat nära mitt hjärta. Närmast fotbollen. Jag var på plats i Falun 1974 när Tomas Magnuson vann tremilsguldet (och Hans Erik Larsson tappade stafettskidan), jag var där när Torgny Mogren räddade hela VM 1993, jag stod ute i spåret i Sarajevo-OS när Gunde Svan var som störst, i målfållan när Tomas Wassberg spöade Mieto med en hundradels sekund i Lake Placid. 

Jag är full av skidminnen och härliga stunder med dessa egensinniga, ibland tjuriga men alltid fascinerande personligheter. 

Och jag minns de pinsamma presskonferenserna med den svenska damtruppen som under ett VM eller OS skulle förklara orsaken bakom placeringarna 18, 23, 32, 39. Skillnad nu. Tjejerna imponerar och dominerar och deras framtid ser betydligt ljusare ut än herrarnas.

Längdskidåkningen är ett svenskt kulturarv, vi har alla försökt utröna skidors och vallors mysterier. Det är något vackert trolskt och romantiskt med vinter. 

En annan form av nordisk kombination

Jag har suttit som klistrad vid TV:n under ett fantastiskt VM i Falun, fascinerats av Northug, hänförts av varje stavtag som Charlotte Kalla tagit, beundrat kraften i den tunne Johan Olsson, fascinerats av den unga Stina Nilssons respektlösa internationella genombrott.

De kommer oss så nära, de berör oss, det är något känslosamt och tårframkallande över skidbragder som är svårt att förklara.

Med detta sagt; vad håller på att hända med skidåkningen, hur stort är ett VM i jämförelse med andra globala evenemang?

Men de andra, då?

Om vi räknar bort backhoppningen och den fortfarande helt obegripliga nordiska kombinationen (varför inte kombinationen störtlopp/backe eller något?) och håller oss till enbart längdåkning, så tog Norge fjorton medaljer, Sverige nio. Bästa VM:et genom tiderna för svenskarna. Men sedan? Ryssland, Kanada, USA och Frankrike vann två medaljer. Schweiz, Tjeckien, Finland, Italien och Polen var sin.

Alltså; längdåkningen blir mer och mer en nordisk angelägenhet, ja, ännu snävare, en hatkärleksaffär mellan de båda broderfolken Norge och Sverige (i union mellan 1814-1905). Elva länder tog medalj. De flesta bara en eller två.

Skidvärlden håller på att krympa. Om det har med miljöförändringar och mildare vintrar att göra vet jag inte, ganska säkert har ett framgångsrikt dopingarbete gett resultat. Det är väl det mest glädjande i hela historien.

En efter en försvinner

Den av doping helt impregnerade östtyska idrotten satsade hårt på skidor, på den tiden kunde hoten komma från Polen, Bulgaren, Tjeckoslovakien. Rysslands skidarmé var gigantisk. USA kunde sticka upp. Österrike tog sats för att inte bara vara en alpin skidnation. Italien sparade ingen möda i laboratorierna för att kunna ställa ett starkt skidlandslag på benen. Finlands långa och trista dopinghistorien känner vi alltför väl, det är längre till prispallen nu än när man tog en genväg genom apoteken. 

Jag har ingen som helst ambition att förringa vare sig Marit Björgen, Therese Johaug, Kalla, Olsson, Northug eller någon annan, för mig är de fantastiska idrottspersonligheter, kanske de som offrar mest och tränar allra hårdast av alla. Alla sporter inkluderade.

Materialet, den fria stilen, de svindlande farterna, vallarevolutionen, bättre banor (nåja, Falun hade nog kunnat göra bättre) har gjort sporten attraktivare och mera lockande och mera bekväm än på de gamla träskidornas tid men frågorna hopar sig: hur ser konkurrensen ut om tio, femton år? Går det att skapa stor arenaidrott av längdåkningen på flera ställen än i Holmenkollen, Falun och Lahtis?

Kommer det alltid att finnas snö?

Om det gick att K-märka skidsporten och rädda den åt alla efterkommande så skulle jag önska det.

Nu konstaterar jag bara, inte med hjärtat men med hjärnan, att skidåkningen inte är en alls så stor och betydande sport som vi vill göra den till. Jag kan strunta i det och bara njuta. Men det borde i varje fall vara någonting för Sveriges Television och Svenska Dagbladets bragdjury att fundera över.

Åke Stolt

Mats Matsson (inte verifierad)

tis, 2015-03-03 11:19

1. Bra analys av en i Norge stor

Bra analys av en i Norge stor sport, rentav nationalsport, där man kan bli bäst i världen tack vare att konkurrensen är så liten. Och i Norge är längdåkning världens största sport...man har ett behov att vara bäst.... Hur många åker längdåkning i Sverige på elitnivå ? Inte så många i varje fall i södra delen av vårt land där merparten av befolkningen bor....I Skåne har vi inte ens haft någon vinter i år....från höst har det blivit vår direkt...

IfK Göteborg utlyste medlemsmöte oh de ansvariga kände att det kunde hända mycket. Det gjorde det inte. Mötet  på Elite Park Avenue lockade över 300 medlemmar  medan ytterligare 975 följde händelserna via sändning . Det blev överraskande lugnt med tanke på en svajig säsong. Men slutet blev bra, och det tjänade som lugnande medel i klubben. Blåvitt hängde kvar och ordförande Rickard Berkling kunde knäppa upp västknapparna och andas ut. Både efter sista matchen och Medlemsmötet. 

Då hade han ställt sig inför alla och varit mycket uppriktig.

Gamla Ullevi i Göteborg förbereds för en ny hybridgräsmatta (Carpet-hybrid) inför nästa säsong. Innan nyanläggningen påbörjas kommer den gamla gräsmattan att fräsas bort och underlaget förberedas.

”Konstgräset är framtiden i Sverige”, det kommer att öka spelarnas teknik och tempo, alla får bättre möjligheter att träna”, har det hetat i några år, men nu gäller ett annat resonemang bland arenaägare 

Riksidrottsstyrelsen inför ett övergångsstöd till de medlemsförbund som enligt det preliminära förslaget blev utan elitidrottsstöd 2024-25. Det är ett resultat av dialoger med medlemsförbund efter att kritik framförts mot det preliminära elitidrottsstödet.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Ola Serneke och IFK Göteborg har varit synonymt. 

Han har sagt ja vid flera tillfällen.Han underlätttade bygget av Kamratgården, han har varit en partner i olika perioder, han tog initiativ till Kvibergs  Arena och han har varit huvudsponsor sedan 2019. Men nu upphör ett fem-årsavtal och parterna har inte kommit fram till en ny lösning, utan att Serneke  sagt konsekvent nej

Tillsammans med VM-organisationen för VM 2024 har Svensk

Innebandy och Folkspel tagit fram en specialgjord Sverigelott, där hela

överskottet går tillbaka till föreningarna i Svensk Innebandy.

Arbetet mot VM 2024 pågår för fullt och nu kan Svensk Innebandy som ett

led i detta presentera Folkspel som en ny partner.

Viaplays nya dramaserie Börje – The Journey of a Legend golvade recensenter och tittare i helgen. Premiäravsnittet på söndagen är den mest sedda originalserien på Viaplay i Sverige någonsin. Därutöver bänkade sig runt 400 000 tittare framför TV3 för premiären. Dramaserien i sex delar, med Valter Skarsgård i huvudrollen som Börje Salming, har dessutom hyllats av kritiker. 

Fotbollens Silly Season har sina sista skälvande timmar. Penningflödet mellan klubbarna upphör natten mot fredagen  och sportcheferna kan andas ut. Spelare skiftar adress, med eller mot sin vilja. Natten till fredagen slår fönstret igen för klubbarna i både herr- och damallsvenskan. Ute  i Euroopa är det stopp ett dygn senare, natten mot lördagen slår det igen