Under långa promenadpass när man gått tills hjärnan är tom och kroppen tömd på stresshormoner, då börjar min hjärna att fundera över andra mer filosofiska saker. Som att när jag var runt 15 år så hängde jag med på möten med ”Grupp 8”(en feministisk organisation med ursprung i en basgrupp om åtta kvinnor som bildades i Stockholm 1968) och fick mig till livs både det ena och det andra. Den ena var bra och kändes helt ok medan det andra handlade lite mer om hets, makt och ett uns av hat vilket inte kändes bra.

Det som kändes bra var synliggörandet av kvinnors utsatthet när det gäller rättvisa. Än idag tycker jag inte att kvinnor ska ha mer makt än män och inte heller tror jag att de enligt biologin är förutbestämda att ha mindre makt. 

Jag vill bara att män och kvinnor skall tillskrivas samma värde. Och till min stora bestörtning har inte alltför mycket förändring skett även om det rör sig i långsamt tempo. Men jag ser ofta mer olikheter mellan kvinnorna eller mellan männen än mellan kvinnor och män. 

Oavsett, vi är lika

Jämställdhet är inte en åsiktsfråga utan ett kunskapsområde. Kort och gott handlar jämställdhet om demokrati. Att människorna ha lika möjlighet, skyldighet och rättigheter oberoende av det kön vi råkar tillhöra.

Mångfald är allt som gör en människa unik. Detta inbegriper såklart etnicitet, religion och ursprung, men många gånger är det andra saker som betyder mer för en person personlighet.

Saker som hur en person växt upp, familjeförhållanden, vad en person har för utbildning och arbetslivserfarenhet, fritidsintressen eller om personen växt upp i en storstad eller på landsbygden har större inverkan på personens personlighet. Lägger vi då till fler filter som sexuell läggning och funktionsnedsättning så blir begreppet ännu mer större. Samt att våra ungdomar och unga vuxna ska ha samma värde som vuxna, lika värde som våra pensionärer.

Dessa olikheter mellan alla individer – tanken blir då svindlande på hur vid mångfald är och ibland hur snävt vi tänker. 

Tillbaka till jämställdhet

Jag har faktiskt trott att jag är ett styrelseämne. Har suttit med i både förening och i organisationen men fann fort att det passade inte mig.  Jag är en person som brinner för görandet – aktivt. Nu!  Processer där jag får agera, där jag direkt ser resultat och får saker och ting gjorda. 

Det är min passion och jag tror att just denna passion delar jag med många ledare inom idrottsvärlden avsett kön, ålder och etnisk bakgrund. Men så finns det styrelseämnen, människor med drivkrafter och egenskaper att ha lite koll på allt och sammanföra det till en samlad verksamhet med många olika ben. Som har förmågan att se helhet och kunna fördela, leda med ett övergripande ansvar. Oavsett kön och ålder.

Denna fundering fick näring från den uppföljning som Centrum för idrottsforskning gick ut med där man frågat idrottsföreningar i Sverige om deras demokratiprocesser. Resultaten visar att 70 procent av styrelseledamöterna är över 40 år. 63 procent av styrelseledamöterna är dessutom män. 

75 procent män

På den viktigaste posten är den manliga dominansen ännu större – av ordförandena är drygt 75 procent män. Kvinnor är främst representerade på andra poster i styrelsen. Det märks tydligast i rollen som sekreterare där hälften är kvinnor. Styrelseledamöter under 25 år är ytterst sällsynta. Endast en fjärdedel av föreningarna har en ung person i sin styrelse. Det stora undantaget är föreningar som tillhör idrottsförbund och kopplade till utbildningssystemet, till exempel Skolidrottsförbundet.

Eftersom statens pengar till idrottsföreningar ska gå till barn och ungdomar så väcker alla dessa faktiska siffror funderingar. Jag och mina kollegor har ett stort arbete framför oss att trycka på den demokratiska processen hos den gruppen. 

Att det är rätt häftigt att när man förstår som ung, att min röst är värt något, att min åsikt faktiskt är vägledande och får jag med andra på samma tänk så kan vi försätta berg. Tillsammans blir vi starka.

Några som bromsar...

Men det finns bromsklossar. Dessa män som har svårt att lyssna, släppa in och ge ungdomar utrymme. Svårt att förstå att de unga är en viktig resurs för framtiden. 

De kan sitta på lösningar och har ett vitt nätverk att ta till när den stela styrelsen inte kan se bakom nästa hörn. 

Dessa män som har svårt att släppa in mig, som bläddrar i papper och ser ut genom fönstret när man pratar rekrytering. Som har starka åsikter om att det är svårt att rekrytera nya styrelsemedlemmar men som inte aktiv gör något åt det. 

En ordförande jag träffade sa rakt ut att han inte tordes lämna över hela föreningen på någon som skulle rasera den. Så vad jag hörde var att han ville inte lämna sin plats och förslaget om att han kunde vara en ”ordförande-mentor” till en ”ordförande-adept” och gå parallellt orsakade djupa suckande och fladdrande blick.

Det är konstaterat – vi behöver fler unga i styrelser, fler individer av kvinnligt kön för att utveckla idrotten.

För mig handlar det mycket om bildning och coaching/mentorskap av individer. Att ta ett demokratiskt beslut att utveckla och göra en förflyttning inom idrotten. Det viktigaste för mig är att styrelsen gör ett bra jobb med att lista ut vad de vill ha för drivkrafter hos en ny styrelsemedlem. Vad ska personen brinna för? 

Hur många har inte blivit besvikna på den drivande företagsledaren som tagit på sig uppdraget eller den auktoritäre fd anställde inom försvarsmakten.  Att blanda ihop förening med företag kan skapa slitningar om personen inte förstår den ideella kraften.