Ändå visade Janne Andersson stundtals stor irritation efter den underbart spännande och avgörande VM-kvalmatchen mot Italien. Anledningen var de återkommande frågorna om Zlatan Ibrahimovic.

Kommer denne den enligt många goda bedömare främsta svenske fotbollsspelaren att vara tillgänglig inför VM i Ryssland till sommaren? Är han önskvärd? Hinner han bli fri från sin svåra skada? Blir han tillräckligt matchtränad?

Väcker reaktioner hos alla

Och hur kommer de lagkamrater som hans i frånvaro verkligen slitit och kämpat för VM-slutspelsplatsen att reagera?

Zlatan har varit kontroversiell från början av sin karriär. Hans extrema talang lyste direkt, men det fanns något i hans attityd som starkt tilltalade hans tiotusentals anhängare men som också irriterade de tveksamma.

Numera bestrider ingen hans kapacitet. Han har härjat vilt både i landslaget och i internationella ligor med massor av nationella titlar som följd. Dessvärre har landslaget inte noterat några större framgångar under Zlatans period. Han har varit soloartisten, som alla njutit av och beundrat, massmedier, publik och medspelare - ofta även motståndare.

Nationen delad

Och nu lär den svenska nationen vara delad igen. Å ena sidan står de som anser att Zlatan är den ende som skulle kunna förädla detta gedigna kvallag till något större. Mot detta finns en minst lika utbredd åsikt att Zlatan helt enkelt inte kan agera som ”den främste av jämlikar”. Han vill som alla stora artister ”ha allt ljus på sig”. Han kan inte leda dem som han anser vara för dåliga och som inte kan leverera genialitet i samma utsträckning som han själv, Under de sista åren fanns det en underton av förakt i Zlatans blågula agerande: Här står jag och ingen annan kan spela lika bra. Vad ska jag göra?

Han hoppade också av och den svenska landslagsfotbollen ömsade skinn och återgick till den gamla igelkottstaktiken, dvs intelligent och hårdnackat försvar, uppblandat med smart och enkelt kontringsspel. Inte vackert, men effektivt och efterlängtat.

I den bästa av världar

Om vi levde i den bästa av fotbollsvärldar skulle naturligtvis Zlatan redan i januari ansluta till landslagets traditionella vinterutflykt. Han skulle välkomnas av de yngre spelarna, som skulle flockas runt honom för att se och lära. Ödmjukt skulle Zlatan smälta in i den nygamla miljön. Lugnt skulle han lära ut en del av sina enklare konster. Han skulle underordna sig förbundskaptenen och inte begära att få befälet igen som lagkapten.

Han skulle träna upp sig, göra en strålande comeback i Manchester United och sedan satsa i full harmoni mot VM.

Den svenska fotbollsnationen skulle samlas under fanorna och sensationerna skulle radas upp oavsett motståndare. Andreas Granqvist skulle vara given lagkapten.

Men den världen existerar inte

Tyvärr lever vi inte i den bästa av världar. Zlatan skulle ha svårt för att underordna sig eller samarbeta med det landslag han övergav. Jag tror inte att Andreas Granqvist, Sebastian Larsson, Mikael Lustig eller någon annan skulle opponera sig emot en Zlatan-comeback, men privilegiernas tid vore förbi. Gnissel skulle kunna bli oundvikligt. Skulle Zlatan acceptera Janne Anderssons robusta ledarstil? Värst av allt vore om man chansade med en halvskadad eller inte fulltränad världsstjärna som sedan måste bryta en match. VM-spelare ska vara friska.

Då blir det hysteri

Debatten om Zlatan kommer att pågå intensivt i vinter och vår och några svaga träningslandskamper utan honom skulle kunna väcka en våg av hysteri i sista stund. Det är nog det sista Janne Andersson önskar sig.

Zlatan i VM 2018 torde och borde förbli en dröm.