Dan Persson kritiserar i sin krönika att jag i egenskap av min roll som idrottspolitisk talesperson för moderaterna, har förslagit att regeringen bör ”utreda förutsättningarna för att inrätta en barnidrottsombudsman”.

RF bör också utredas

Patrik Sjöberg och jag föreslår detta gemensamt, för att en utredning med automatik leder till en fördjupning i ämnet, dess problematik samt presenterar ett konkret förslag som förbättrar förutsättningarna på ett optimalt sätt. Vilken lösning en utredare slutgiltigt skulle presentera vet ingen idag, dock utförs en djupgående översyn på ett stort och viktigt område och detta gynnar alla parter inom idrottsrörelsen.

Dagens RF stadgar bör även genomlysas i samma utredning, då barn– och ungdomar inom idrottsrörelsen märkligt nog har ett sämre rättsskydd än de som befinner sig utanför idrottsrörelsen.

Angående preskriptionstid framgår följande i RF:s stadgar: påföljd av förseelse får inte åläggas någon om inte förseelsen anmälts för bestraffning senast inom två månader (!) från det förseelsen begicks eller blev känd. Detta är mycket anmärkningsvärt, när vi vet att preskriptionstiden för t.ex. sexuellt utnyttjande i samhället för övrigt är 10 år ( enl 35 kap 4§ i Brottsbalken). Lägg därtill också att preskriptionstiden i övriga samhället börjar räknas från det att barnet fyller 18 år!

Många frågor

Varför har idrottsrörelsen särregler som så kraftfullt missgynnar barn- och ungdomars trygghet? Inom skolväsendet finns ett utökat skydd via en anmälningsplikt till socialtjänsten. Varför saknar idrottsrörelsen detta?

Ja, frågorna är många och den utredning som Persson, RF och idrottsminister Gabriel Wikström nu så kraftfullt säger nej till, kan lyfta upp och belysa dessa viktiga frågor.

Kan barnombudsmannen få utökade resurser och mandat att kunna agera inom idrottsrörelsen och i det enskilda fallet? En barnidrottsombudsman är det bästa alternativet med tanke på att över 1 miljon barn- och ungdomar dagligen befinner sig inom vår idrottsrörelse? Det kan en utredning få visa.

Bakgrunden till Sjöbergs och mitt gemensamma utspel härrörs till flertalet fall av kränkningar som nu och tidigare blivit kända inom vår för övrigt mycket värdefulla idrottsrörelse.

Det är också de utsattas egna berättelser om förtvivlan och känsla av svek från de inom idrottsrörelsen som borde ha agerat , men som av olika anledningar inte valde att göra detta.

Det här har också påverkat oss till att vi nu vill lyfta upp denna oerhört viktiga fråga.

Märkligt bemötande

Bris, Friends, Barnombudsmannen och Rädda Barnen arbetar samtliga för unga som på något sätt far illa och FN:s konvektion om barnets rättigheter är central för dessa organisationer. Samtliga uppger att de dock inte har mandat att verka i det enskilda fallet, och här ligger den stora problematiken och som ligger till grund för barnombudsmannadiskussionen.

Vi har många berättelser om hur personer kontaktat ovan nämnda organisationer i hopp om hjälp, men att de där istället har mötts av uppmaningen att de i stället bör vända sig till sin aktuella förening, kommunen alternativt specialidrottsförbundet, vilket inte är tillräckligt för den enskilde!

Persson är kritisk till en barnidrottsombudsman med mandat och tillräckliga resurser som kan stödja barn och ungdomar som kränks inom idrotten, vilket förvånar!

Lägg därtill att RF med dess verksamheter inte skulle belastas av kostnaderna för denna viktiga stödfunktion till idrotten. Att Persson dessutom i sin krönika väljer att raljera om att vi kanske också skulle behöva en ”barnkorvkiosksombudsman” känns sorgligt och kan uppfattas som ett slag i ansiktet på de som har blivit utsatta för övergrepp.

Önskat en värdigare nivå

Hade önskat att vi kunde föra en mer värdig nivå på en viktig diskussion. Vårt förslag stödjs dessutom av många kända, opolitiska idrottsprofiler och det är glädjande, viktigt och visar på behovet av att vi nu åtgärdar en känd problematik.

RF och idrottsminister Wikström hänvisar till att Bris och RF nu har ett samarbete som kompenserar det Sjöberg och jag driver. Noterar då att det extraanslag som Bris har erhållit är villkorade till insatser endast för nyanlända samt stöd för ledare, via en telefonlinje. Bris har glädjande nog själva i en nyligen presenterad artikel i Aftonbladet den 2/1, påtalat behovet av att en barnombudsman måste få mandat att agera i det enskilda fallet och att vi nu måsta ta övergreppen inom idrottsrörelsen på allvar. Den satsning som RF och idrottsministern hänvisar till är lovvärd, men löser överhuvudtaget inte den problematik som vi lyfter fram.       

Kränkningar handlar inte bara om sexuell karaktär. Mobbning, diskriminering, psykiska och fysiska övergrepp av olika slag ingår självklart också i diskussionen kring en barnidrottsombudsman.

Persson talar endast om kostnader för en ny organisation, pekpinnar och glömmer barnperspektivet i sin skrivning. Han vill heller inte ha en politisk inblandning.

Även jag anser att idrotten är och ska vara självständig. Dock har staten mål och riktlinjer för de medel som utdelas. Som ett led i detta pågår nu även en parlamentarisk utvärdering i riksdagen, av de statliga politiska målen för idrotten och denna gång ur ett barn- och ungdomsperspektiv.

Vi kan inte blunda

Jag har förmånen att vara ordförande för denna utvärdering och arbetet som beräknas vara klart under våren är väldigt intressant för både politiken och idrottsrörelsen. Självklart är staten involverad i de satsningar som sker och det märks inte minst i de nya projekt som kopplas till idrott och integration. Staten och idrottsrörelsen ska ha en konstruktiv, bra och nära dialog och detta är viktigt för alla parter.

Jag lyfter personligen också fram idrottens positiva effekter dagligen och jag har i hela mitt liv verkat inom denna fantastiska rörelse. Detta har varit i rollen som idrottsutövare, ledare, tränare och senast som förtroendevald inom ett specialidrottsförbund.

Under riksdagens budgetdebatt i december avslutande jag mitt anförande med en kraftfull hyllning till våra 650 000 ideella ledare och idrottsrörelsen i stort. Det är dock av stor vikt att vi ändå inte blundar för de utmaningar och problem som tyvärr ibland uppkommer inom idrottsrörelsen.