Äntligen en titel även om det aldrig blev ”den där jävla Champions”.

Inte ens Zlatan Ibrahimovic fick allt han ville ha. Inte ens de starkaste regisserar ödet.

Tidernas främste

Översträckningen och korsbandsskadan i den 93:e minuten i Europa League-kvartsfinalen mot Anderlecht var troligen det sista vi såg av tidernas främste svenske fotbollspelare i de här sammanhangen.

Men så är det också; många hjältar dör med stövlarna på.

Vi som länge har följt den internationella toppfotbollen visste att Zlatans övergång till Manchester United inte skulle bli ”a walk in the park”. Ingen liga i världen sliter sina spelare lika hårt som den engelska. 

Och allra mest förstås de som vid sidan av det redan tuffa inhemska programmet också slåss om internationella titlar.

Fysisk ansträngning

Ingen liga kräver så mycket fysisk ansträngning i varje match som den engelska. Där vinner inte ens de bästa lagen mot de sämsta på halvfart. 

Så som kan ske när toppen möter botten i Italien, Spanien eller Frankrike. 

Lord Nelsen krävde för länge sedan att varje man gjorde sin plikt och det är som om den ordern förflyttar sig framåt med tiden. Även i dessa tider när också de engelska lagen importerar spelare från andra länder och kulturer. De anglofieras.

Så Zlatan har haft det tufft och trots sina 28 mål och nio framspelningar på 45 matcher för United har tiden i klubben inte blivit någon dundersuccé.

Inte satt prägel

Kritiken har stundtals varit hård. Han har inte satt någon prägel på laget, inte förmått lyfta det upp till mästarnivå. Det är kanske mera José Mourinhos fel än Zlatans men det påminner lite om Zlatans roll i landslaget, där han själv var så individuellt skicklig att han kunde avgöra matcher, men där man knappast (i varje fall inte under Erik Hamréns ledning) kan påstå att Zlatan lyfte laget, gjorde andra spelare bättre.

Zlatan är en unik fotbollspelare och jag minns vad dåvarande förbundskaptenen Tommy Söderberg sade när jag träffade honom i Växjö på vårvintern 2001 efter Zlatans landslagsdebut (inomhusmatch i Tipshallen med ett B-betonat framtidslag mot Färöarna): ”Han är ett fysiskt monster, jag har aldrig sett en så stor, så snabb och så stark fotbollspelare någonsin.”

Stor och stark

Zlatans unika fotbollspersonlighet har skapats av just denna kombination; extremt stor och stark i kombination med snabbhet, internationellt funktionell teknik och utsökt spelsinne. Han har sin stora, vältränade kropp att tacka för, att han på absoluta toppnivå, på en utsatt position, alltid hårdbevakad orkat stå emot omild behandling och freda sina känsliga spelinstrument. Musklerna har räddat ligamenten.

Men nu gick det inte längre.

I alla lag har Zlatan varit given. Matchats hårt. Sedan han lämnade MFF sommaren 2001 efter bara en vårsäsong i Allsvenskan och efter en lite trevande start i Ajax har han varit ett givet förstaval som lagens spjutspets. I Juventus, Inter, Barcelona, Milan, Paris SG och i Manchester United. Sexton år på absolut toppnivå. Och nästan utan allvarliga skador. Det har handlat om några veckor då, någon månad ibland men helt befriad från de allvarligaste fotbollsskadorna, de som ofta angriper knäna och kan förstöra karriärer.

Det är alldeles enastående.

Kan komma tillbaka?

Avslitna korsband kräver minst åtta månaders rehabilitering, den medicinska expertisen säger: ”räkna med ett år.” Då är han på väg mot 37.

Om det inte vore för att han heter Zlatan Ibrahimovic med en inställning, med levnadsdevisen ”jag skall nog faen visa dem”, med en vilja som går utanpå det mesta skulle nog de flesta mena att han omöjligt kan komma tillbaka toppnivå.

Kan han? Tveksamt. 

Vill han? Vet inte.

Ingen vet hur hans framtidsplaner såg ut. Ett år till i Manchester? Kanske. 

Avslutning i USA eller Kina för en sista varumärkesplacering? Eventuellt. 

"Bidrar inte"

Eller så var det den där finalen, den enda stora titeln som han suktade efter för att få säga "tack och adjö" från det högsta etaget.

Manchester-tiden blev hur-som-helst inte vad han tänkt sig. Laget för ojämnt och för slappt. Alltför många tappade trepoängare. Och stundtals hård kritik. När Premier League-spelarna själva tog ut Årets lag ratades han.

Hemmatidningen Manchester Evening News skrev nyligen: ”Zlatan bidrar inte med någonting när han inte gör mål.” Han har skyllts för att vara loj och inaktiv. När han inte gjort mål.

Statistikerna har räknat ut att Manchester Uniteds spelare springer den kortaste sträckan (106 kilometer per match) av alla lag under matcherna mot 116,9 för det bästa, Liverpool. Zlatan ligger i bottenskiktet med 8,95 kilometer per match.

Valt sina strider

Det är ingen rättvis bild. Men i England skall det löpas, kämpas, svettas, stångas, det är de inbyggda förväntningarna från hela fotbolls-England att kampen går först. Zlatan har sannolikt varit den store målskytten därför att han valt sina strider, haft orken och skärpan kvar till de avgörande momenten.

Det abrupta slutet mot Anderlecht var nog mera resultatet av en arbetsskada efter mångårigt jobb i en tuff bransch och måste också relateras till hans ålder. Mera en olycklig landning där musklerna inte orkade hålla emot än brutalt motståndarvåld.

Zlatan kommer att gå till fotbollshistorien som en av de största men nu också för att han, precis som general Custer vid Little Big Horn, ”dog” med stövlarna på.

Om nu inte…