Svensk fotboll är aldrig vackrare än på Fotbollsgalan. En trist tillställning i och för sig. Magert program, totalt humorfritt, infantila tacktal, allt söndertrasat av ideliga reklamavbrott. Men vackert folk. Upprisslade, eleganta, glada. Svensk fotboll är som mest betittad i galadress på fest. Matcherna kostar det skjortan att komma åt.

Och det mesta står och faller numera med att Zlatan Ibrahimovic tycker det är värt besväret att komma hem och ta emot ännu en guldboll. Han skulle ha en till varje grabb sa han i början. Nu får han skynda på om han vill ha ett barn till varje boll.

Fast som i onsdags kändes det som om han plockade hem en extra guldboll. Det var en föreställning och en show av en soloartist som gav eko i hela fotbollsvärlden. Här har du en repris på hans fantastiska 4-2-mål.

Gala och landskamp i ett paket

Fotbollförbundet har ordnat det så vist att en landskamp läggs i anslutning till Fotbollsgalan för att inte riskera att den urvattnas.

Men, som sagt, det är ju idrottens vardag vi vill åt. Den som vill beskåda när festkläderna åker av och arbetskläderna på måste ha utblick över (minst) hela Europa.

Det kostar uppemot en tusenlapp i månaden att försäkra sig om kanalerna som erbjuder europeiska ligamatcher, landskamper och Champions League. CMore, Viasat, Tv4-sport. Det är sådant som får stryka på foten när budgetcoacherna reser runt och sanerar folks ekonomi.

Idrotten blir mer och mer ett nöje för de bättre bemedlade.

Mycket uppförsbacke

Många ringer i varningsklockorna för en idrott som får allt svårare att bli buren av ideella krafter.

Allt kostar mera och ungdomskullarna krymper.

När 51-procentsregeln försvinner tappar medlemmarna kontrollen över det som varit en svensk käpphäst; föreningsägd idrott.

Och för tittarna kommer allt mindre av det högklassiga, väsentliga i de kanaler som kan nås av alla.

Dags för listan

Precis som i politiken håller idrottens karta på att ritas om. Allt hänger ihop som bekant.

Det finns ett EU-direktiv som ger medlemsländerna rätt att bestämma vad som är av nationellt intresse vad gäller sport i TV.

En lista över evenemang som bör säkras åt alla (OS, fotbolls-VM, hockey-VM, handbolls-VM, skid-VM, Vasaloppet etc.) har varit på tal länge. Sådana listor finns i t ex Finland och Norge, även i Italien, Tyskland, Frankrike, Storbritannien och ytterligare några länder.

Idrottsministern (om hon nu alls förtjänar detta fina epitet) Lena Adelsohn-Liljeroth, vill naturligtvis inte ha en sådan lista. Hon vill att marknadens krafter skall härja fritt. Precis som hela Alliansen tycker att det är så mycket bättre när skolor, sjukvård, apotek, el, järnvägar, allt, överlåts i den fria marknadens händer. 

Vad ska vi ha politiker till?

Ibland kan man undra vad vi överhuvudtaget skall ha politiker till när de ändå inte effektuerar det folket beställer. Det räcker väl med Marknaden?

Nu representerar Lena A-L ett parti som aldrig haft en genomtänkt idrottspolitik. Sossarna gick lite för långt en gång i tiden och ville kontrollera allt – det var då när vi var ett litet pytte-DDR häruppe i Norden – men där fanns i alla fall en idrottspolitik värd namnet.

I Fredrik Reinfeldts värld gästspelade idrotten några korta sekunder i hans första regeringsförklaring. Det handlade bl a om att arbeta för att ta stora evenemang till Sverige. Sedan dess har regeringen sagt nej till allt.

Starta en ren sportkanal

SvT har gjort en egen undersökning som visar att en överväldigande majoritet (79 procent) vill ha en lista som garanterar mera idrott, t ex Zlatans och landslagets matcher, i heltäckande TV-kanaler.

Då är det väl bara att införa en sådan. För det väl folket som bestämmer i en demokrati?

Det finns en annan lösning; starta en ren sportkanal, tillåt (reglerad) reklam och sponsring och gör Sveriges Television konkurrenskraftig på den enda marknad där det råder huggsexa och krävs enorma pengar för att vara med.

Annars blir SvT i den stora sport-TV-världen, en liten, ynklig företrädare för en massa små särintressen och de som inte har råd får nöja sig med varpa och casting när landslaget spelar VM-kval.
- - -
Apropå Fotbollsgalan; ”I väntan på Guldbollhen”. Så löd rubriken på en braskande annons i Sydsvenska Dagbladet där tidningen förkunnade att den i väntan på detta nya pris – Guldbollhen – alltjämt tänker dela ut Diamantbollen till Årets bästa kvinnliga fotbollsspelare. Men i en framtid hoppas tidningen uppenbarligen på ett enda pris i en samkönad sport. Om inte evolutionen har en jätteskräll på lut tror jag nog att den nuvarande könsuppdelningen till och med överlever tidningsbranschen.