Svenskarna älskar gemensamma upplevelser och stora evenemang, i synnerhet på sommaren. Och idrotten vill arrangera mera, mycket mera, men politikerna varken lyssnar eller förstår.

Det är vad vi längtar efter

Egentligen är inte succén med EM särskilt oväntad.

Det är precis den här typen av idrottsfester vi längtar efter. Vi har sett det tidigare och nu upprepas allt.

De olika idrottsförbunden vill också arrangera mera, de vet att de kan och de vet att de ligger bra till vid en ansökan. Svenska planerare och praktiker är duktiga på att tänka på allt och allt. Vi är pålitliga, helt enkelt.

Tänk om de lyssnade och förstod

Men politikerna måste lyssna, förstå och vara delaktiga. Det måste finnas uppbackning.

Idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth är en synnerligen märklig person. Hon ser bara problem, de gånger hon överhuvudtaget uttalar sig eller intresserar sig. Hon ägnar sig mest åt att riva ned förhoppningar, där är hon som mest effektiv.

Fredrik Reinfeldt är statsministern som är så idrottsintresserad att det i sig innebär ett hinder. Han vill inte bli beskylld för att gynna någon. Och efter det snabba agerandet med presskonferens efter hoten mot ledare i sin egen favoritklubb lär han vara extra försiktig i fortsättningen.

Men han kommer aldrig att slippa ifrån det tomma löftet från regeringsdeklarationen där han utlovade stöd till stora evenemang.

Klara sig på egen hand

Så idrotten får klara sig på egen hand.

I januari 2010 inleddes arbetet i Svenska Fotbollförbundet för att få dam-EM 2013. Konkurrens fanns från flera länder, men till slut stod det mellan Sverige och Holland.

I färskt minne hade Uefa då det mästerskap som spelades här 2009. Ungdoms-EM genomfördes i fyra städer och betecknades som en stor framgång med 115 000 personer i fan zon och lika många människor inne på arenorna.

Nu rapporteras om 200 000 besökare i fan zon och att den slutliga publiksiffran kommer att hamna på runt 220 000. Nära nog dubblade siffror!

Budget på 140 000 åskådare, nu 220 000

Det är rekord på rekord. Ingen EM-arrangör har ens kommit i närheten av de siffrorna.

De styrande inom Uefa följer med skarpa ögon ett fenomen och imponeras.

De gör det med ett leende eftersom de tar hand om intäkterna från biljettförsäljningen i en budget som är på totalt 50 miljoner kronor.

Men nu går det så bra att svenska förbundet ska få en bonus. Budgeten byggde nämligen på 140 000 åskådare. Nu landar den på 220 000 personer!

Vinst, inte bara en fråga om pengar

De här internationella mästerskapen är inga garanterade vinstmaskiner för arrangören i respektive land.

Vinst räknas i hög grad även i påverkan eller säg propaganda för sporten. Ungdomar, sponsorer och den allmänne åskådaren lär sig sporten och utövare, blir hej och du med idrottaren, skapar band och i förlängningen, idrotten blir ännu mer självklar och mer attraktiv.

Det är därför som SOK och RF vill utreda möjligheterna med ett vinter-OS. Utlösande är att idrotten har fått stryk i kampen med datorer och stillasittande.

Men det är alltid ett ekonomiskt vågspel.

Det är sant och något som regeringen skyller på, men för den skull kan de prata, diskutera förutsättningarna och bedöma nya tillvägagångssätt. De beter sig tjurskalligt och fördömande. Ett mycket besynnerligt beteende.

Bittert hockey-VM

Från hockey-VM i maj finns mycket att lära. Sverige tog VM-guld, men det var en klen tröst när arrangemanget slutar på en förlust på mer än 25 miljoner. Hemska och avskräckande siffror.

Internationella Ishockeyförbundet (IHF) kapar åt sig för mycket och förstör glädjen.

Hockeyförbundet hade aldrig ansökt om VM om man hade insett de verkliga villkoren och det kommer att dröja länge innan vi får se ett VM igen här i Sverige.

Och visst, det var glädjescener vid finalen, men aldrig fest och uppslutning i stil med vad damernas nu åstadkommer.

Sommar och fest

Sommar och värme framkallar det där extra. Det blir komplett, umgänge och trivsel attraherar och drar med sig människor som varken tidigare eller senare kommer att se en dammatch. Man vill vara med, helst upplevt på plats med egna sinnen.

Man ska hänga på. Det gäller alla. Bara det att över 200 svenska journalister är ackrediterade. En viss skillnad mot bevakningen en helg med vanlig serielunk.

Nu springer plötsligt folk benen av sig för att se matcherna eller sätter de sig still och tittar på TV. För inte nog med att det är trångt på läktarna, det är det också framför TV-apparaterna. Sveriges matcher har ju ett snitt på nära 1 miljon tittare.

Och vem säger nej till fest och gemenskap, i synnerhet om det sker i solen och med framgång.

Märkvärdigare är inte vinnarkonceptet...