Allt är egentligen lite komiskt. SHL predikar om att hockeyn tillhör underhållningsindustrin och reser krav på det ena med det andra. Inte minst storleken på orten, och som inte det räcker även storleken på arenan.

Helst ska allt vara på plats innan en klubb når högsta serien. Då är föreningen välkommen.

En jädra tur att det finns undantag.

Och vad hittar de på?

Förresten, det kanske inte är slut med överraskningar. Frågan är vad Vita Hästen och Björklöven åstadkommer i det fortsatta kvalet till Elitseri...SHL. Det där är det svårt att ändra på. Ett påhitt, NHL, KHL och SHL, varför duger inte Elitserien, det kan jag aldrig förstå.

Och apropå det motsägelsefulla, alla pratar om Malmö och vill ha upp laget. Där finns arenan, där finns pengarna, där finns möjligheterna, där finns, ja, egentligen allt – utom ett starkt lag.

Det är ändå vad som räknas.

Två så givna

Åtminstone i det korta perspektivet. Det blir värre i det längre.

Ni ser hur Leksand och Modo sladdar i, nu är vi där igen, SHL.

Leksand med sina tusentals  medlemmar i både Dalarna och runt om i Sverige och sin starka tradition.

Modo som inte ska vara annat än ett elitlag och en plantskola, men där sanningen ändå har kommit ifatt klubben. Det räcker inte ens med en Peter Forsberg.

Också ett tack...

Karlskrona har gjort en enorm prestation, man läser om en klubbchef, Rolf Lindberg, som i princip stod med konkursansökan färdigskriven i handen för ett år sedan. 

Och tränaren Per Hånberg som styrde Vita Hästen till hockeyallsvenskan i fjol och som sparkades som tack. Han flyttade till Blekinge och höll fast vid sin filosofi, det gick bra där också.

De gillar uppenbarligen varandra, de jobbar bra ihop, de leder klubben och det är mästarklass på vad de har gjort. Det är deras arbete och resultat som har skapat resurser och intresse. 

Att de gjorde sig besvär

Från Karlskrona till Mjällby är det en timme med bil utefter havet. Det var besynnerligt när Mjällby en gång nådde fotbollsallsvenskan. De skulle inte heller räcka till. 888 invånare på orten...

Mjällby har gjort sju säsonger där. Starkt, beundransvärt! Men nånstans blir verkligheten allt mer uppenbar när kommun och näringsliv inte har kraft att bära ett elitlag.  

Kommer ni ihåg hur Väsby gick upp 1987. Det är det mest ofattbara exemplet på att det inte går att slå knut på sanningen. 

Måste värva ett halvt lag

I Karlskrona har hockeyn en stark förankring på orten och många människor hjälper till i organisationen. Det finns drygt 64 000 personer och befolkningen ökade för tolfte året i rad.

Kommunalrådet i Karlskrona, Patrik Hansson (S), är lika euforisk som många andra och pratar om hur arenan ska växa från dagens 3 464 åskådare till SHL-kravet om 5 000. Men det är tveksamt om när det blir.

Bedömare tror att cirka tio spelare av tisdagens hjältar platsar i truppen nästa säsong. Cirka 15 man ska alltså in. Bara det, värva och hitta rätt, det är inte lätt. Allt ska ske på bara några månader, sedan ska bygget stå klart.  

25 välkomna miljoner

Med avancemanget kommer runt 25 friska miljoner från SHL. De kan inte bli mer välkomna. Budgeten, från dagens 30 miljoner kronor, dubblas plötsligt. Men ändå, konkurrenterna har dubbelt så mycket och mer därtill.

Sponsorerna, då? De ska bli både fler och lägga till minst en siffra i beloppen. Det är i många fall samma företag som gick med på att skriva ner skulderna när Karlskrona HK var nära konkurs. Nu ska de företagen gräva djupare i sin egen plånbok. Så benägna kanske de inte är.

Det har gått fort, Karlskrona har gått från division tre till SHL på bara nio år. Det är beundransvärt. Klarar klubben att utvecklas tillräckligt även inför de nya kraven är det en bragd.