Robin Söderling har en av de mest märkliga idrottskarriärer.

Han kom, han segrade - och försvann från den internationella scenen.

Turneringsdirektör i dag

I dag är han inte längre tennisspelaren utan turneringsdirektören och har fullt upp med förberedelserna inför Stockholm Open.

Han vet att pressen vill träffa honom och bjuder in till ett par medietimmar. Och vet likaså vilken fråga som gäller, den där ständigt återkommande. Han kan förekomma alla och ge svaret som egentligen inte finns.

Sedan fyra år tillbaka är han ganska less på frågan. Inte heller han vet. Kroppen bestämmer och gör inte som han vill.

Han drabbades av ett virus, fick diagnosen körtelfeber och blir ohjälpligt trött.

Det finns ingen som mer än Robin Söderling själv som önskar att han visste vad, när och hur han ska göra för att bli återställd.

Men det kan han inte. Inte ens läkarna vet vad som vore förlösande.

Sen kommer tröttheten

Han kan leva med det och är lycklig i alla fall. 

Han har startat sitt eget företag, RS Tennis, han har fått en uppgift inom Stockholm Open, han har blivit pappa till två barn, han är husägare, livet fortsätter. 

Hans öde har speglats i Wall Street Journal, Sports Illustrated och New York Times. Hans plötsliga tvärstopp intresserar många.

Ena veckan matchade han och besegrade Novak Jokovic, Rafael Nadal och Roger Federer. Nästa vecka var Robin Söderling orkeslös, utslagen och frågande.

Oräkneliga gånger har han frågat sig vad som gick fel, vad som orsakade kroppens reaktion, och varför inte tröttheten kan upphöra och att han kan bli sig själv.

Han spelar tennis fortfarande, tycker själv att han har känslan kvar, bollträffen också, hans spel och agerande finns där. 

I 30-40 minuter.

Sedan kommer den där tröttheten.

Sina allra bästa år

Han är nu 31 år. Han inser att under de här fem åren hade han haft sina allra bästa år som tennisspelare. Han var etablerad och hade fortsatt att utveckla sin repertoar och hans erfarenhet hade bara den utgjort skillnad i många matcher.

Och Robin vet att att hans spelstil räckte långt mot de flesta. Egentligen alla, han slog Jokovic och Nadal, men Federer var värre. Där är statistiken 1-9.

Efter de smått overkliga åren när Sverige hade världsstjärnor i dussintal uppstod ett lika märkligt tomrum. Det fanns inte ens en spelare på världsrankingens tio-i-topp…

Förklaringarna eller bortförklaringarna har varit många, men ingen har kunnat precisera svaren. Det är något liknande med Robin Söderling, ingen vet egentligen vad som skedde.

Men en synnerligen märklig situationen uppstod. Det fanns ingen annan, rubrikerna försvann, intresset och ungdomarna likaså. 

Någon slängde nyckeln...

Längtan efter en ersättare ekade tomt i tennishallarna runt om i Sverige.

Idolerna, stjärnorna hade en efterträdare och han blev mystiskt sjuk. 

Man måste beundra Robin Söderling som förmår gå vidare och tycks ha slutat grubbla. 

Han levde och andades tennis. Han tog sig upp till toppen, med allt vad det innebar av evigt många timmar av träning, ett nötande som krossar intresset hos många andra talanger, han fortsatte envetet och byggde upp ett kunnande, nådde längre än de flesta, fick sju underbara år, men sen var det ungefär som om någon stängde dörren och kastade bort nyckeln.

Det visar sig igen - ingenting går att ta för givet.