Läppbalsam. Bara det.

Hur mycket starkare blir hon under ett skidlopp tack var det medlet? 

Om det nu är sant. Man ifrågasätter allt snart nog. Den norska astmamedicinen har vi i minnet...

Munsår, jo, jo...

Johaug fick munsår vid ett träningsläger i italienska Livigno den 4 september. Läkaren Fredrik Bendiktsen gick till ett apotek och köpte botemedel. 

På det viset kom Therese Johaug att använda en kräm som heter Trofodermin som innehåller clostebol. En välkänd substans som i mängd kan ge större muskler. Det gillade östtyska friidrottare på 80-talet och senare även andra idrottare som har avslöjats.

Det handlar om anabola steroider.

”Akta er för det”, borde varje landslagsläkare upprepa inför sina aktiva oavsett idrott.

Det gäller också Fredrik Bendiktsen.

Therese Johaug ska ha kollat med honom, men blev inte avrådd.

Där begicks brottet.

Hotas av två års avstängning

Det kan kosta henne två års avstängning. Så illa är det. 

”Jag tar ansvar för att Therese har fått i sig clostebol via krämen Trofodermin”, säger Bendiksen i dag.

Ångerfullt förstås. Vid hans sida grät Therese vid den i TV direktsända presskonferensen.

Sportbladet var på hugget efter läkarens egna ord om att ha ägnat åtta timmar åt att se om medlet verkligen var okay eller inte. Han fann inget medan Sportbladets Kristoffer Bergström upptäckte faran redan på andra träffen när han gick in på Google.

Och inte blev det bättre av att på asken till Trofodermin står det angivet Doping i rött. Varningen kan inte vara tydligare.

Det är ytterst märkligt alltihopa.

Att det handlar om läppbalsam, att inte läkaren såg faran och kastade asken all världens väg och att det sker i norsk skidåkning.

Och att det just gäller Therese Johaug som nu får en stämpel som är ytterst svår att tvätta bort.

Kostar henne miljoner

Konsekvenserna är omfattande, inte minst det att idrottens fördömare och kritiker får vatten på sin kvarn. ”Alla är i alla fall dopade”, som det brukar heta i kommentarsfälten.

Som RF:s antidopningsexpert Åke Andrén Sandberg sa, pengarna och betydelsen. Det som många hänger upp sig på. Johaug är mångmiljonär och skulle ha stärkt sin förmögenhet avsevärt kommande vinter. 

Pengar som andra också jagar. Det är ett begär som stämplar all idrott, vare sig det är befogat eller ej.

En gråtande Johaug nästan skrek inför media:

”Jag kan sitta här rakryggad och säga allt för jag har noll skuld”.

Rösten sprack, förtvivlan tog över och tårarna föll.

Åter, hon om någon...

Tack vare träning i mängd, med en naturkraft och utan broilerkropp var hon stjärnan. 

Det är vad man fortfarande vill tro. Och hon vädjade i sitt försvar:

”Den första salvan hjälpte inte och vi kom överens om att testa den andra. Jag frågade om krämen fanns på dopningslistan och han sa nej och jag trodde hundra procent på det”.

Ett effektivt medel

Så många gånger hon har grämt sig, svurit och förbannat det som hände den där försommarkvällen i Livigno. Likadant med: 

”Jag vet att jag har mitt ansvar för vad jag stoppar i mig och jag tog det ansvaret genom att fråga min läkare som är expert på idrottsmedicin”.

Det värsta är att det inte räcker.

Mot det ställs uttalande som det Magnus Ericsson, chef för dopningslaboratoriet på Karolinska sjukhuset i Huddinge, gjorde:

”Det är kanske det mest effektiva preparatet man kan använda sig av om man ska dopa sig. Kroppen tar upp det här ämnet och bygger upp muskler."

 Först Martin Johnsrud Sundby, sen använde var och varannan norsk åkare astmamedicin på ett märkligt sätt, nu Therese Johaug. Och åter, det sker i Norge som var på väg att ta död på intresset beroende på överlägsenhet. 

Nu så...ja, vad händer nu? Frågorna återkommer hela tiden.

Är de fuskare hela bunten?