På fredagen presenteras en utredning om vinter-OS i Stockholm/Åre 2026. Redan under resans gång har signalerna gått mot ett mer utspritt koncept styrt av politiska motiv.

Utlösande är hoppbackarna i Falun.

Att fartgrenarna i utförsåkningen ska avgöras i Åre är egentligen alla överens om. Och det köper IOK som ändå bestämmer i slutänden.

Men att utlokalisera även backhoppningen, nja, då finns risken att det blir för spretigt, för många tävlingsplatser och att Sveriges kandidatur tappar i värde.

164 miljoner, och oanvänt

Det handlar alltså om de där dyra outnyttjade backarna i Falun. 164 miljoner... Till nytta hittills för en enda tävling. Klart att det är surt.

Socialdemokraterna har haft svårt att bortförklara den där satsningen. Det hjälper inte att VM blev en succé. Nu står en mycket flott anläggning där till allmän beskådande, ingen kan undgå monumenten uppe på Lugnet och de ses var man än befinner sig i Falun och människorna påminns hela tiden om miljonerna som hade kunnat användas till så mycket annat och vettigare.

Men ett OS öppnar ju möjligheter, ansåg någon nära OS-utredningen. Då kan anläggningen väckas ur sin Törnrosa-sömn och komma till användning igen. Ett stort arrangemang till skulle tjäna som en viss avbetalning.

Sossarna i Falun har ju ett antal partibröder i Stockholm och de bestämmer ju rätt mycket just nu. Ja, ni förstår. I direktiven kan det ha slunkit med några ord ”nu har ni också Falun med allt vad det innebär...”.

Öhman fick en del att tänka på

Kanske fick utredaren Olof Öhman en del extra att tänka på när han startade sitt arbete. Det han har sagt hittills tyder på det.

Nu framkommer uppgifter om att utredningen föreslår att både backhoppning och nordisk kombination placeras i Falun. Och inte nog med det, inte bara fartgrenarna ska genomföras i Åre utan alla alpina tävlingar.

Det kan vara eller rent av är ett hot mot den svenska OS-drömmen. Med Agenda 2020 kan IOK tolerera ett delvis decentraliserat OS, men det får finnas gränser.

Sveriges kandidatur och chanser minskar rejält och drömmen förblir en dröm.

Å ena sidan, å andra...

Det är lite av å ena sidan och å ena sidan.

För att blidka politiker lite varstans krävs ett stort hänsynstagande. Annars törs de inte säga ja.

Å andra sidan måste förslaget anpassas till vad IOK önskar. 

Det politiska spelet är en del. Det ekonomiska en annan.

Det nya inom den olympiska rörelsen är ju det ekonomiska stödet. Får Stockholm vinter-OS öppnar IOK plånboken och skickar över 8 miljarder.

Notera, 8 miljarder!

Klart att IOK då har rätt att framföra synpunkter på utformningen.

Kritiker dåligt pålästa

Kritikerna överlag är dåligt pålästa och har inte riktigt velat förstå den här generositeten när nu IOK vill ha stopp på ekonomiska vansinnigheter som vi har sett lite varstans världen över. 

Ett OS Light gäller i framtiden. Mångmiljard-bidraget ändrar förutsättningarna högst avsevärt. Dessutom förespråkas avskalade arenor, dvs att tillfälliga anläggningar byggs och övergår efter OS till vardagligt och hanterligt utnyttjande.

Men för den skull släpper inte IOK viljan om koncentrerade koncept vilket är bara naturligt. Ett OS i Stockholm som är enda tänkbara platsen för svenskt vidkommande ska också koncentreras till huvudstaden, här finns det möjligheter att skapa en jättelik OS-fest, här finns de främsta arenorna, byggda eller tillfälligt skapade och här finns pengarna/sponsorerna. 

I klartext – ett svenskt utlokaliserat OS har betydligt mindre chanser att nå fram. Då är det till och med en fråga om det är värt att ens söka arrangemanget.

Det blir en het diskussion om hur planerna ska se ut innan allt ska fastställdas. Går det hitta en kompromiss och ett förslag som tilltalar politiker och IOK?

Ett koncept som löser den gordiska knuten.