.Byggandet är minimalt, planerna inte ens formade samtidigt som antalet ungdomar och elever blir bara allt fler.

Frågan är hur de styrande reagerar när proteströrelsen växer i landet och det uteblivna byggandet blir en valfråga.

Ljum ton, men hotande allvar

Senast agerade fem inomhusidrotter tillsammans med en arkitektfirma och undertecknade ett debattbrev som har publicerats i några tidningar.

Brevet har en ljum ton och förmår inte betona allvaret som råder på många platser.

Hur elever inte kan genomföra sina lektioner i idrott och gymnastik av det skälet att det att antingen inte finns hallar eller att utrymmen är för små. De yngre utestängs. när idrott och aktviteter ska vara självklart att få syssla med. I dagens Sverige är det som en fars.

En övergripande kontroll över tillgång och efterfrågan saknas för idrottsanläggningar. Det är återkommande när man tar för givet att det borde finnas en förutseende strategi i kommunala Sverige.

-Hoppsan, var det så illa?, blir upptäckten när den nya stadsdelen har tagit form på ritbordet - utan hall och reserverad mark.

Kommunalrådens och grannarnas egna barn och barnbarn är de som drabbas.

Samhällsplanernas dåliga samvete

Den uteblivna Omtanken om invånarna/skattebetalarna tar sig ologiska uttryck. Byggtakten av nya bostäder är den högsta på 40 år, men mark för idrott och fritidsaktiviteter förbises väldigt ofta. 

Det är synnerligen märkligt med tanke på ungdomars behov av att ha något att göra och riskerna som uppstår i avsaknad blir desto dyrare.

Samhällsplanerna borde ha dåligt samvete.

Enligt lag behöver kommunerna inte planera för idrottsytor. Men notera, 65 procent av kommunerna har i en undersökning uppgett att de tror att utbyggnaden av idrottsytor skulle öka om villkoret skrevs in i plan- och bygglagen.

Ett avgörande argument inför politiker är att med rätt förutsättningar skapas livslång rörelseglädje. Det är fakta som borde få vilken beslutsfattare som helst att ge vika.

Så många motionerar för lite

Ni känner väl till att två av tio ungdomar saknar tillräckligt mycket motion. De får ingen eller otillräcklig jympa på skoltid då varken tid eller utrymmen räcker till för alla klasser. Så några får vara utan, och på fritiden saknas hallar och planer. Ibland finns ändå inte ens omklädningsrummen är otillräckliga. Det är ingen måtta på eländet.

Det är därför basket, gymnastik, handboll, innebandy och volleyboll nu gör gemensam sak.

De tolererar inte den här situationen och de fasar för att det bara blir ännu värre för varje år.

Därför har de anlitat en arkitektbyrå som ska ta fram ett koncept för hur framtidens idrottshallar behöver byggas för att de ska fungera.

Samarbeta mera

De vill förekomma kommunansvariga och hitta kompromisser och smarta lösningar som fungerar för flera. Som att bollsporten i sin hall har en hoppgrop dold under en lucka, som ett exempel, och att fler kan använda samma hall.

I äldre gymnastikhallar var ribbstolar vanligt, men ändå spelades handboll och vollleyboll där. Nu förordas kombihallar efter ett antal år där det har handlat mycket om specialhallar.

Vad de här förbunden också betonar är samarbeten. Att t ex innebandy och volleyboll gör en gemensam uppvaktning på idrotts- och fritidskontoret. Och att de är ordentligt förberedda och pålästa.

Här är gymnastikförbundet föregångare. 

Daniel Glimvert är anställd på gymnastikförbundet för att hjälpa föreningar att få tillgång till ändamålsenliga anläggningar. Han assisterar föreningar i syfte att nå samarbeten med kommunansvariga och påvisa olika lösningar.

Glimvert har utformat ett dokument för föreningar att använda i kontakten med kommuner

Mera lobbying krävs

Han kunde lika gärna ha sagt lobbying, något som man inom RF ser som ett prioriterat område de närmaste åren.Föreningarna behöver skolas.

Glimvert påvisar en egentligen självklar möjlighet - att arbeta tillsammans med andra parter och göra gemensamma projekt.

– En viktig del för att få gensvar är att framhålla samhällsnyttiga insatser. Därför kan det vara bra att även gå ihop med andra organisationer och parter. 

Här kan man fråga sig om hur vanligt det är med samarbeten mellan traditionella idrotter och padellhallar som byggs i var och varannan kommun.

Dessutom, kommunerna älskar möjligheten att propagera för etteget medvetandet och vikten av  hälsofrågor. Det är en tydlig trend sedan några år. Kan föreningarna också påvisa nyttan och  betydelsen för äldres välbefinnande är mycket vunnet.