Samma tugg och samma tvivel och inte bara den här säsongen utan även de föregående.

Klubben har inte haft allsvensk ekonomi och värvningarna har blivit därefter.

Egentligen är degraderingen bara logisk.

Ovillkorligt

Helsingborg hade inte kapacitet att vinna tillräckligt i 30 allsvenska matcher. Inte heller i två kvalmatcher.

Då blir sanningen ovillkorlig.

Nu är det mer av nostalgiska skäl som många beklagar vad som har hänt. HIF ska ju vara vara ett allsvenskt lag. Ungefär som Modo ska tillhöra hockeyns främsta.

Men historia är inte annat än minnen.

Nån säger det är lika bra att det som sker ändå händer...

Fråga folket i Örnsköldsvik. Ta upp samma sak med de i Helsingborg.

Få tycker att det är lika bra.

HIF som Modo

Men i besvikelsens och frustrations stund kan ändå en och annan hålla med om och tycka att det är bra att kliva ned en division och försöka bygga något nytt.

Det är idrott av i går.

I dag finns ingen automatisk respit. Ett lag som degraderas förlorar inte bara sin status utan också sina främsta spelare. Och sponsorerna börjar fråga sig om det är värt  att satsa.

Undra vad näringslivet i Helsingborg har för åsikter. 

På avstånd och via artiklar i Helsingborgs Dagblad får man ett tveksamt intryck. Det verkar inte som om HIF är så angeläget och inte heller har varit de senaste åren. 

En sådan stor stad ska ju kunna backa upp ett allsvenskt lag betydligt bättre än vad som har framkommit. 

Konkurrensen är inte heller värre än att HIF borde favoritiseras. Rögle i Ängelholm några mil bort lockar säkert en och annan hockeyfrälst företagare, men inte mer än marginellt.

En särdeles ovanlig bank

Resurs Bank har en position hos HIF som är unik. Banken har räddat klubben flera år i rad via ett exklusivt stöd. 

2014 hette det att ett nytt riskkapitalbolag skulle se till att klubben inte hamnade i samma ekonomiska trubbel igen. Då slapp HIF undan konkurs, så illa var det faktiskt.

Men 2015 blev inte bättre. Licensnämnden hade starka synpunkter på statusen på kassan.

Mitt i misären har Kenneth Nilsson, bankdirektör och stor fan av HIF, ändå funnits där. 

HIF har vädjat om hjälp hos Resurs Bank vars styrelse har gett Kenneth Nilsson klartecken till att hjälpa till.

Men det har inte kunnat ske utan att banken fått andelar i ett antal spelare. Andra finansiärer har gått med på samma upplägg. 

”Enda sättet att klara ekonomin var att sälja spelarandelar”, hette det.  Men ändå en bakvänd lösning eftersom inget överskott uppstod när spelarna lämnade HIF. 

Inget bra affärsupplägg

I början på det här året framkom att klubben hade sålt tre spelare för 8 miljoner, men ändå gjort en förlust på 1,3 miljoner på affärerna. Ekvationen i det här systemet höll inte alls. 

Då fick Resurs Bank ställa upp igen.

Samarbetet inleddes i början av 2000-talet och sedan 2009 är banken huvudsponsor. Det handlar om en insats på totalt över 50 miljoner.

Nya idéer om riskkapitalbolag har växlat med andra kreativa lösningar. Det har blivit mer av typen brandkårsutryckningar, ingen skapande med tanke på morgondagen och sakta har HIF backat ytterligare. 

Klubbdirektör, sportchef, styrelseledamöter har kommit och gått. Ingen tycks duga, alla har blivit rejält ifrågasatta. 

Sponsoravtalet med Lagardére presenterade med stora ord för att sedan braka samman i ordväxlingar mellan styrelse och anhängare om lämpligheten och utbytet i affären. Det blev inte någon kvickfix lösning.

Och nu då, med snarast irritation och vanmakt i Helsingborg, det blir ju inte lättare att sälja HIF i Superettan, vare sig till publik eller företag.

Varför så svårt här?

Egentligen finns det en huvudfråga – varför är det så bökigt i Helsingborgs IF?

Helsingborg har 124 188 invånare, ett attraktivt läge, en stark fotbollskultur och, ja just det, snart invigs Sveriges modernaste arena som kostat mer än 400 miljoner.

Men ingen byggare.

I alla fall inte den person som har förmåga att ena all vilja och samla kraften för det är klart att den finns där. Huliganernas attacker i går var ju ett uttryck för frustration. Fullkomligt idiotiskt, förstås, och dessutom riktat mot Henrik Larsson och hans son Jordan utav alla...

Men det säger också ganska mycket om förutsättningarna i Helsingborg. Många önskar så mycket, många begriper uppenbarligen inte, många förhåller sig avvaktande och närmast fördömer.

Henke förverkligade drömmen för många, hjälten som kom hem från Celtic, Barcelona och Manchester United. 2014 blev han tränare i HIF. Nu, nu skulle det bli ändring.

Det blev det inte. 

Henke vill, men...

Henke skulle aldrig erkänna att han ångrade sitt val att återvända. 

Och apropå hans vilja att vara eller icke vara trevlig och vilja prata med journalister.

I går på presskonferensen efter degraderingen fick han frågan i Helsingborgs Dagblad. Har du kraft att försöka ta upp laget?

- Jag tycker det är en ganska taskig fråga att ställa just nu, eftersom jag är ganska tom, arg och ledsen.

Han var tyst en stund innan han sa:

- Jag får väl svara ja.

Det är likadant här. Många tycker att han inte räcker till. Inte ens han.

Men han fick inga som helst resurser.