För ett år sedan höll Sport&Pengar en konferens i Stockholm där jag hade förmånen att vara inbjuden för att tala om matchfixing. Jag varnade då för att problem av det slag som framkom i Uppdrag Granskning har funnits under en längre tid. Dessvärre visade reportaget på ett skrämmande sätt att problemet emellertid inte bara finns kvar, utan också ökat i omfång. 

Djurgården först 1961

Historiskt sätt har matchfixning i huvudsak handlat om uppgjorda resultat och misstankarna har i de flesta fall gällt så kallade ”End of the season phenomenon”, dvs händelser där lag medvetet underpresterat mot ersättning för att det andra laget skall få fördel i upp- eller nedflyttningssituationer. 

Ett exempel inträffade i Stockholmsfotbollen redan hösten 1961, benämnd som ”den galna hösten i div II Svealand”. Djurgårdens IF låg tvåa i serien och snittade 2,75 mål/match i de första 20 omgångarna. IFK Stockholm ledde serien inför de två slutomgångarna med samma poäng som Djurgården, men med bättre målskillnad. 

Djurgården vann i omgång 21 hemma med 11-1 mot IFK Eskilstuna och följde upp med samma siffror 11-1 borta mot IFK Sunne i den sista omgången. Djurgården vann därmed serien på målskillnad, gick till kval, vann kvalet och gick upp. 

Spelaren erkände

En spelare från IFK Sunne framträdde långt senare i ett tv-reportage och avslöjade då att de fått pengar för sin icke-insats mot Djurgården. IFK Stockholm har fortfarande inte hämtat sig efter ”muthösten”.

Problemet med matchfixning har debatterats i massmedia även under senare år men de ledande förbunden har vaknat på riktigt först nu. Detta trots att EU-kommissionen redan 2011 genomförde en studie i ämnet och lämnade en rapport under 2012 där det  redogjordes för att ca 300 professionella fotbollsmatcher per år är ”fixade” på ett eller annat sätt enbart i Europa. 

Vi har trots att vi borde veta bättre och trots att ett flertal skandaler uppdagats blundat för att företeelsen finns även i Sverige. 

Spel på allt tänkbart

I dag kan man hos de internationella spelbolagen via internet spela på en mängd olika händelser i en match som inte direkt påverkar resultatet, men självklart har inverkan på matchen, t ex antal gula kort, antal röda kort, första inkastet, första hörnan, antal hörnor osv. Alla dessa händelser är tänkbara för matchfixning och behovet av att stävja problemet är därför än större idag än tidigare.

Vid tidpunkten för den konferens där jag talade om matchfixing hade Riksidrottsförbundet nyligen anställt juristen och fotbollsspelaren Johan Claesson för att samordna kampen för idrott fri från uppgjorda matcher och annat spelfusk.

Därefter har Riksidrottsförbundet och Svenska Fotbollförbundet under hösten 2014 vänt sig till Brottsförebyggande rådet för att genomföra en förstudie om matchfixning som skall vara klar till sommaren 2015. Förbunden vidtar således olika åtgärder, men åtgärderna är långt från tillräckliga.

Agera gemensamt

De viktigaste aktörerna, SvFF, SEF och Svenska Spel bör agera även innan BRÅ färdigställer sin utredning. Detta bör ske exempelvis genom en informationskampanj som riktar sig till samtliga aktiva spelare, ledare och funktionärer i de seriesystem som är föremål för allmän anordnad vadhållning. 

Informationskampanjen bör klargöra allvaret i företeelsen matchfixing och understryka den stora skada för idrottens anseende som företeelsen innebär samt att inblandade personer riskerar sin framtid. Detta inte minst mot bakgrund av den koppling till grovt kriminella som ”Uppdrag Granskning” lyft fram. 

Matchfixning är ett brott! Inte bara inom idrotten utan i brottsbalken. Både att ta emot och att ge muta för att påverka prestation i en tävling som är föremål för allmän vadhållning är ett brott. Detta gäller såväl för deltagare som för funktionär. Det maximala straffet för grovt brott är fängelse sex år.

Det måste alla, spelare som ledare, inse.