Men vem vill vara ledare?

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Många, men inte alla, som blir idrottsledare vill utveckla deltagarna och sig själva. Det är själva drivkraften bakom att vara ledare. Men hur ser det ut i framtiden?
Lagom ambitiös, lagom motivation, lagom toppning - då blir allt mycket roligare. Eller? Alla ska ju känna inspiration, ungdomarna lika väl som ledarna. Foto: TT

 

Debatten om svensk idrott har tagit verkligen tagit fart den senaste tiden. Nyss var det nivåindelning som var i skottgluggen. Nu har fokus vridits något och fokuserar varför ungdomar slutar med idrott.

Vi behöver vi flera!

Den dominerande uppfattningen nu verkar vara att det beror på att det i föreningarna är (för mycket) elitsatsning. Johan R Norberg hävdar att LOK-stödet förstärker ”... en process där klubbars fokus riktas till de bästa och mest hängivna medan de övriga successivt lägger av”. 

Willy Berggren kritiserade en allt för ensidig debatt. I sin krönika ville han lyfta in perspektivet från de som i vardagen ägnar sig åt att få ihop idrottsföreningens verksamhet. Jag vill haka på här och lyfta en annan, rätt grundläggande vardaglig sak: hur får man tränare/ledare till sin verksamhet? Denna fråga hänger ihop med frågan om vad som driver en person till att bli ideell ledare. 

I de yngsta åren är det främst föräldrar som går in som ledare. Man gör det för sitt barn. Men sedan då? 

När inte mitt barn är med...

Många (men inte alla) som blir ledare vill utveckla deltagarna och sig själva. Det är själva drivkraften bakom att vara ledare. Jag märker det själv i den verksamhet för 7-åringar jag själv är ledare i. Det gör att jag uppskattar att vara ledare även när mitt barn inte är med. Dock, när barnen inte är intresserade eller inte lyssnar, då sjunker motivationen snabbt. Då tänker jag, varför ska jag göra detta på min fritid?

Med intresserade ledare som vill utveckla kommer det utveckling och med det kommer nivåökningar. Få har några invändningar mot det. Ända tills den dagen då några känner att de inte vill eller inte klarar av att längre följa med på vidare utveckling. De slutar. Då uppkommer kritik mot den process som hittills berömts och uppskattats. Ledarna kritiseras. Föreningen kritiseras.  Det i sig kan föranleda viss eftertanke. 

Någon hävdar då att föreningen ”borde ta sitt ansvar även för dessa som slutar”. De implicerar att föreningen borde ordna en verksamhet för dessa, kanske med färre träningar och längre nivå. Det är en jättefin tanke. Sen var det bara det där rätt vardagliga, att ordna ledare/tränare till dessa. Det är svårt.  

Måste hitta motivation

För de flesta föreningar står inte ledare i kö, ivrigt väntandes på att få träna en grupp ungdomar som, för att använda Johan R. Norbergs begrepp, ”har svag idrottsidentitet”. Med det sagt är det givetvis helt ok att ha en sådan identitet. Frågan är ju bara vem som ska vara ledare för dessa.

Johan föreslår i en krönika att man skulle begränsa bidragen för att – grovt uttryckt – bestraffa de fall där man tränar många gånger i veckan och uppmuntra de fall där man tränar färre. Detta för att uppmuntra en slags ”medelnivå” som förutsätts bidra till att fler fortsätter längre. 

Jag tror det finns en hel del knepigheter med ett sådant förslag, men i denna diskussion vill jag här främst hävda att det inte löser rekryteringsfrågan. Det blir inte lättare att hitta ledare, utan svårare. Varför ska en person lägga sin fritid på en sådan grupp ungdomar? 

Självklart finns det personer som hittar motivation i detta. Poängen är att det finns många som inte gör det. Helst vill vi de arbeta med ambitiösa och intresserad ungdomar som vill utvecklas. Ett andra alternativ är att få betalt, som ett vanligt jobb. Då kan de även tänka sig detta. 

Konsten att behålla ledarna

I ett fall krävde en tilltänkt ledare 30 000 kr för att träna ett gäng med tjejer i åldern 14-21, på ”håll-i-gång-nivå”. Det klarade inte föreningen. Personen ifråga sa helt sonika att han då valde andra uppdrag.  

Nej, här krävs nog att det mycket oftare finns lön att betala ut till ledare för sådana grupper. Då finns incitament.  Jag har dock svårt att se att föreningarna ska ha möjlighet till detta i någon större utsträckning. Pengarna räcker helt enkelt inte, utan tillskott behövs.

Tills något sådant sker, bör vi visa lite större förståelse för de vardagliga utmaningar som idrottsföreningar har. Lite tillspetsat handlar det minst lika mycket om hur man kan hitta och behålla ledare så länge som möjligt – som att behålla ungdomarna. 

Och detta, hänger ihop med vad som driver personer till att vilja vara ideell ledare för barn och ungdomar. Då blir det mycket problematiskt om vi ska begränsa ambitionerna hos ledare och aktiva. 

Magnus Forslund

Cenneth Åhlund (inte verifierad)

mån, 2015-03-09 17:24

1. Instämmer

En helt korrekt analys.

23 april tog Visby/Roma steget upp i Hockeyallsvenskan och efter inspektioner av Svenska Ishockeyförbundet och Hockeyallsvenskans ledning har nu ishallen, byggd 1974, fått klartecken för spel – under förutsättning att omfattande ”anpassningar” genomförs.

Regionstyrelsens arbetsutskott väntas vid sammanträde den 15–16 juni bevilja 14 miljoner kronor i uppgradering av ishallen, så att den uppfyller krav för spel i Hockeyallsvenskan och glädjer de 61 000 invånarna

På lördag, den 6 jun,i lämnar galoppsporten Bro Park i Upplands-Bro för en dag och flyttar in till centrala Stockholm. Under Nationaldagsgaloppen förvandlas Gärdet till galoppbana och nationaldagsfest med fullblodslopp, SM i ponnygalopp, livemusik och folkfest inför över 50 000 besökare.

Under dagen avgörs kapplöpningar för engelska och arabiska fullblod, samtidigt som området fylls av musik, hattparad, familjeaktiviteter och picknickfirande. Årets stora sportsliga nyhet är att även SM i ponnygalopp avgörs under Nationaldagsgaloppen för första gången. Några av Sveriges främsta unga ryttare och snabbaste ponnyer gör då upp om SM-titlarna inför publiken på Gärdet.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Hela havet stormar inför Svenska Tennisförbundets årsmöte den 26 april. 

 Valberedningens ordförande Petra Tedroff har avgått i protest mot miljardären Christer Gardells krav att få bestämma sammansättningen av den styrelse som ska väljas.

Gardell meddelade redan i höstas att han var beredd att stödja svensk tennis med 100 miljoner kronor under en fem-årsperiod – mot att den nuvarande styrelse lämnar och att hans finanskompis, Ulf Rosberg, Djursholms Tennisklubb, väljs till ordförande.

Mminst sex bolag misstänks ha brutit mot förbudet, uppger DN. Nu framkommer att spel på minderåriga ökar., har  Spelinspektionen upptäckt 

Minst sex spelbolag med svensk licens kan ha brutit mot reglerna och erbjudit spel på allsvenska fotbollsspelare under 18 år.

Håll med om att 11 juni inte känns så avlägset. Då inleds fotboll-VM,  Väntan blir inte så lång.

Och innnan dess blr det spekulationer, mycket snack hit och dit, uppgifter om det ena med det andra – så temperaturen stiger sakta. Förväntan ökar.

Herman Johansson stod för s sju mål och åtta målgivande pass från sin wingback-position och dessutom fick han i år göra landslagsdebut och därför flyttar han  till USA och den den amerikanska MLS-klubben FC Dallas.. Samtidigt står det klart att Mjällbyhar värvar sex spelare, Och det är lika med 10 miljoner in för Herman och 10 miljoner ut för nye daansken, Max Nielsen