Läs nu inte i detta påstående in att herrtennisen befinner sig i kris och är i desperat behov av ett nytt namn. Så är definitivt inte fallet.

I Roger Federer, Rafael Nadal, Novak Djokovic och Andy Murray har tennisen fyra av idrottsvärldens främsta utövare. Men: samtliga i kvartetten har passerat 30-årsstrecket och det är ingen vågad gissning att barn och ungdomar identifierar sig lättare med en kille som så sent som för en månad sedan lämnade tonåren bakom sig.

Förr var tidiga genombrott vardagsmat på tenniscirkusen och det dök ständigt upp unga stjärnor som blev stora förebilder för de barn som just börjat spela.

Så är det inte längre. Snittåldern på spelare som första gången går in på rankningens topp-100 har höjts avsevärt – ligger på 23-24 år – liksom snittåldern på topp 100-spelarna.

Yngre än Djokovic

Den tourdrivande spelarorganisationen ATP har därför under ett antal år och i olika omgångar satsat på att marknadsföra The Next Generation. Inget fel i det förstås men bara det faktum att sådana kampanjer anses nödvändiga för att tennisfansen överhuvudtaget ska få upp ögonen för unga spelare berättar om svårigheterna dessa har att av egen kraft ta en plats i rampljuset.

Där stod Sascha Zverev i söndags i ensamt majestätet sedan han i Rom Masters finalbesegrat Djokovic och blivit den yngste Master-segraren sedan just Djokovic i Miami 2007.

Det var för övrigt blott sjätte gången på de 64 senaste Masters som titeln togs av någon annan än en av De fyra Stora (se fakta).

Att Federer och Nadal dominerat inledningen av säsongen har definitivt höjt temperaturen kring tennis ytterligare men har på sikt naturligtvis ändå inte lika stora betydelse som att Sascha – han föredrar Sascha framför Alexander – nu är ett av de hetaste namnen.

Då han för två år sedan spelade SkiStar Swedish Open var – liksom i fjolårets If Stockholm Open – den traditionella tennispubliken uppblandad med många yngre åskådare bland vilka det fanns ett stort antal tonårstjejer. De hade inte så mycket koll på tennisens räknesätt eller andra detaljer – men följde spänt och högljutt tyskens matcher.

Även om det var fjärran från den hysteri då 17-årige Björn Borg framkallade i Wimbledon 1973 - när skrikande tonårsflickor fick de brittiska tennissnobbarna att sätta champagnen och jordgubbarna i halsen – skapade det ungdomliga inslaget en annorlunda atmosfär på läktarna i Båstad och i Kungliga hallen.

Sascha behövs nu

Att attrahera yngre åskådare och att få unga idrottstalanger att välja just tennis är viktigt för sportens fortsatta utveckling och därför är Sascha Zverev tennisens kanske just nu mest värdefulle spelare i marknadsföringen och i förhandlingar med sponsorer och tv-bolag.

Extra viktig blir den unge tysken eftersom Andy Murray med sitt eländiga uppträdande på banan är den i hård konkurrens med Marcelo Rios sämste pr - man tennisen haft bland de sammanlagt 26 spelare som varit världsettor sedan datarankningen infördes 1973.

Zverev är mogen, proffsig och strukturerad. Här en intervju med honom från fjolårets If Stockholm Open där Zverev bland annat berättar att turneringen i Kungliga hallen var hans sista för året – allt eftersom han skulle bygga upp sig inför denna säsong: https://www.youtube.com/watch?v=yW4nY0zjV_s

Den väl genomtänkta planeringen och hans offervilja har gett resultat: 20-åringen från Hamburg inledde säsongen som 24 på rankningen, har tagit tre titlar och segern i Rom lyfte honom från 17 till tio på listan. På racet (baserat enbart på årets resultat) ligger han fyra efter Nadal, Federer och Dominic Thiem.

Nytt för i år är att ATP infört ett slutspel för spelare upp till 21 år och Zverevs särställning där bara understryker hans betydelse. Han har 2 130 poäng – fler än vad de fem närmast efterföljande spelarna fått ihop tillsammans.

Fotnot: På racet till Milano ligger Elias Ymer 38:a Mikael Ymer 66:a och Carl Söderlund 77:a. De åtta främsta kvalificerar sig för slutspelet. 18-årige norrmannen Casper Ruud har i dagsläget den sista slutspelsplatsen.

Jonas Arnesen