Men vem vill vara ledare?

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Många, men inte alla, som blir idrottsledare vill utveckla deltagarna och sig själva. Det är själva drivkraften bakom att vara ledare. Men hur ser det ut i framtiden?
Lagom ambitiös, lagom motivation, lagom toppning - då blir allt mycket roligare. Eller? Alla ska ju känna inspiration, ungdomarna lika väl som ledarna. Foto: TT

 

Debatten om svensk idrott har tagit verkligen tagit fart den senaste tiden. Nyss var det nivåindelning som var i skottgluggen. Nu har fokus vridits något och fokuserar varför ungdomar slutar med idrott.

Vi behöver vi flera!

Den dominerande uppfattningen nu verkar vara att det beror på att det i föreningarna är (för mycket) elitsatsning. Johan R Norberg hävdar att LOK-stödet förstärker ”... en process där klubbars fokus riktas till de bästa och mest hängivna medan de övriga successivt lägger av”. 

Willy Berggren kritiserade en allt för ensidig debatt. I sin krönika ville han lyfta in perspektivet från de som i vardagen ägnar sig åt att få ihop idrottsföreningens verksamhet. Jag vill haka på här och lyfta en annan, rätt grundläggande vardaglig sak: hur får man tränare/ledare till sin verksamhet? Denna fråga hänger ihop med frågan om vad som driver en person till att bli ideell ledare. 

I de yngsta åren är det främst föräldrar som går in som ledare. Man gör det för sitt barn. Men sedan då? 

När inte mitt barn är med...

Många (men inte alla) som blir ledare vill utveckla deltagarna och sig själva. Det är själva drivkraften bakom att vara ledare. Jag märker det själv i den verksamhet för 7-åringar jag själv är ledare i. Det gör att jag uppskattar att vara ledare även när mitt barn inte är med. Dock, när barnen inte är intresserade eller inte lyssnar, då sjunker motivationen snabbt. Då tänker jag, varför ska jag göra detta på min fritid?

Med intresserade ledare som vill utveckla kommer det utveckling och med det kommer nivåökningar. Få har några invändningar mot det. Ända tills den dagen då några känner att de inte vill eller inte klarar av att längre följa med på vidare utveckling. De slutar. Då uppkommer kritik mot den process som hittills berömts och uppskattats. Ledarna kritiseras. Föreningen kritiseras.  Det i sig kan föranleda viss eftertanke. 

Någon hävdar då att föreningen ”borde ta sitt ansvar även för dessa som slutar”. De implicerar att föreningen borde ordna en verksamhet för dessa, kanske med färre träningar och längre nivå. Det är en jättefin tanke. Sen var det bara det där rätt vardagliga, att ordna ledare/tränare till dessa. Det är svårt.  

Måste hitta motivation

För de flesta föreningar står inte ledare i kö, ivrigt väntandes på att få träna en grupp ungdomar som, för att använda Johan R. Norbergs begrepp, ”har svag idrottsidentitet”. Med det sagt är det givetvis helt ok att ha en sådan identitet. Frågan är ju bara vem som ska vara ledare för dessa.

Johan föreslår i en krönika att man skulle begränsa bidragen för att – grovt uttryckt – bestraffa de fall där man tränar många gånger i veckan och uppmuntra de fall där man tränar färre. Detta för att uppmuntra en slags ”medelnivå” som förutsätts bidra till att fler fortsätter längre. 

Jag tror det finns en hel del knepigheter med ett sådant förslag, men i denna diskussion vill jag här främst hävda att det inte löser rekryteringsfrågan. Det blir inte lättare att hitta ledare, utan svårare. Varför ska en person lägga sin fritid på en sådan grupp ungdomar? 

Självklart finns det personer som hittar motivation i detta. Poängen är att det finns många som inte gör det. Helst vill vi de arbeta med ambitiösa och intresserad ungdomar som vill utvecklas. Ett andra alternativ är att få betalt, som ett vanligt jobb. Då kan de även tänka sig detta. 

Konsten att behålla ledarna

I ett fall krävde en tilltänkt ledare 30 000 kr för att träna ett gäng med tjejer i åldern 14-21, på ”håll-i-gång-nivå”. Det klarade inte föreningen. Personen ifråga sa helt sonika att han då valde andra uppdrag.  

Nej, här krävs nog att det mycket oftare finns lön att betala ut till ledare för sådana grupper. Då finns incitament.  Jag har dock svårt att se att föreningarna ska ha möjlighet till detta i någon större utsträckning. Pengarna räcker helt enkelt inte, utan tillskott behövs.

Tills något sådant sker, bör vi visa lite större förståelse för de vardagliga utmaningar som idrottsföreningar har. Lite tillspetsat handlar det minst lika mycket om hur man kan hitta och behålla ledare så länge som möjligt – som att behålla ungdomarna. 

Och detta, hänger ihop med vad som driver personer till att vilja vara ideell ledare för barn och ungdomar. Då blir det mycket problematiskt om vi ska begränsa ambitionerna hos ledare och aktiva. 

Magnus Forslund

Kommentera

Vad anser du? Låt oss diskutera, antingen med Facebook – eller med kommentarer direkt på sidan.

Cenneth Åhlund (inte verifierad)

mån, 2015-03-09 17:24

1. Instämmer

En helt korrekt analys.

Ekonomiskt ansvariga i ishockeyns tvillingklubbar, Djurgården och AIK jublar. Hundratals miljoner ligger i potten när lagen ska mötas i den hockeyallsvenska finalen. 

AIK var klart sedan tidigare efter 4-2 i matchserien mot Karlskoga. 

20 sekunder in i femte perioden frälste Albin Grewe sitt Djurgården med sitt 2-1 mot Södertälje. 4-3 i matcher i en stenhård matchserie.

Publiksuccén fortsätter.  Fler människor följer elitfotbollen än någonsin.Klubbarna räknar glatt publikintäkterna. Över en kvarts miljon åskådare på premiärmatcherna i Allsvenskan och Superettan.

Över 260 000 åskådare såg klubbarnas hemmapremiärer på plats i Allsvenskan och Superettan. Totalt sågs de två första omgångarna av 261 385 åskådare, en stor ökning jämfört med förra årets 240 021 åskådare vid samma tidpunkt.

- Vi har haft två fantastiskt premiärhelger, säger Ola Rydén, ligaansvarig på Svensk Elitfotboll.

Nu har det hänt igen.  En bedragare har slagit till och lurat till sig pengar – den här gången mot en liten idrottsklubb. 226 000 kronor försvann från Häggenås Sportklubbs kassa.

– Det känns overkligt. Att en liten ideell förening ska drabbas så här. Det är pengar som vi har slitit för i åratal, säger Ida ordförande, Ida Lindman, till Östersunds-Posten.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Carlsberg Group är tillbaka i den europeiska landslagsfotbollens finrum.  Här är man väl insatta i konsten att skapa avtal som gynnar varumärket. Via nya partnerskap med dels UEFA och dels Svenska Fotbollförbundet är bolaget nu fotbollsölet till och med år 2030. 

Avtalet har en betoning på en jämn fördelning mellan herr- och dammästerskapen.

Folkspel är föreningslivet eget lotteriaktör. Sedan och erbjuder bland annat föreningslivet ett digitalt lotteri som heter JOYNA. I det ingår premiumvinsten win-win. En prenumerant vinner 100 000 kronor. Dessutom går samma summa till den förening eller organisation som sålt lotten.

I senaste dragningen gick vinsten till breddföreningen med fotboll och innebandy i sin verksamhet, Luleå SK.

 

I rena glädjeyran storspelade  Beachvolleyduon David Åhman och Jonatan Hellvig och är klara för kvartsfinal på världstourtävlingen Elite 16 i Saquarema, Brasilien. Svenskarna besegrade fransmännen Rémi Bassereau och Calvin Ayé med 2–0 i set och det var som att fira att de stadigt återkommer i SVT i år.

SVT har nämligen säkrat sändningsrättigheterna till den högsta divisionen på proffstouren, Elite 16, under 2025 och 2026. Det blir beachvolleyboll med lag Åhman/Hellvig i mängd de kommande två säsongerna.

MFF  satsar på en stjärnvärvning. Islänningen Arnór Sigurdsson är klar för klubben.

26-åringen håller dokumenterat hög klass och när MFF fick chansen  accepterades att han kostar några miljoner. an får tröja nummer åtta och ansluter till laget nästa vecka.Tränaren Henrik Rydström är lyrisk :– Tittar man på vad han gjorde i allsvenskan, så var det en offensiv av högsta klass. Han kan spela i olika offesiva positioner. Han kan vara åtta, tia eller ytter.