Åke Stolts senaste krönika tar upp den kvinnliga fotbollens brister i och med att Pia Sundhage nu avslutar sitt uppdrag som förbundskapten. I texten finns många intressanta inslag att diskutera. Man har rätt att vara besviken. Sverige åkte ur VM. Och jag säger inget om den brist på kreativa spelare, teknisk briljans, bollsinne, kvickhet, passningsprecision som Stolt tar upp. Den kanske råder i svensk fotboll, i stort. Däremot sätter jag mig emot att dessa elementära brister skulle bero på för lite manliga elitfotbollsspelare som förebilder, enligt Stolt.

En manlig arena med manliga förebilder

Det är svårt för en idrottare att vara dam. Idrott är och har länge varit en manlig arena. Främst inom lagsporten märks det. Det finns brist på kvinnliga förebilder och det finns brist på pengar. Det finns brist på halltider, kvinnliga coacher, självförtroende. Det finns brist på plats.

”Man borde ta hjälp av f d manliga fotbollspelare som förebilder för att ge tjejer ett naturligt handlag med bollen. Ledarskapet är för dåligt, de bästa och mest äregiriga väljer herrfotbollen.” (Stolt)

Det som det inte råder brist på är män. Manliga förebilder, manliga coacher. Jag ser inte riktigt kopplingen till att damfotbollen eller fotbollen överhuvudtaget behöver mer av den varan. Det damfotbollen skulle behöva är resurser, i form av pengar. Inte av manliga spelare. Skulle damer kunna leva på sitt fotbollsspelande skulle de också kunna utvecklas på ett helt annat plan. Nu har de inte den möjligheten.

En ledare är en ledare, en spelare en spelare

Jag förstår inte heller kopplingen mellan Pias ledarskap och hennes meriter som fotbollsspelare. För det första var Pia spelare i en helt annan tid än nu. För det andra är det inte självklart att en bra spelare även har goda ledaregenskaper. Och om nu anställningar inom svenska fotbollsförbundet enbart sker grundat i personens meriter som elitfotbollsspelare, har vi ett större problem där för ledarskapet i alla åldersnivåer och de ”glada amatörernas entusiasm” än inflytande från manliga elitfotbollsspelare.

”Ledarskapet är för dåligt, de bästa och mest äregiriga väljer herrfotbollen” (Stolt)

Jämför vi Pias meritlista med exempelvis Erik Hamrén (som ju valde herrfotbollen) så är Pias bättre och mer ”äregirigt”. Ändå valde hon damfotbollen. Eller kanske just därför.

Jämställdhetens agenda

Om du nu eftersträvar jämställdhet, Åke, så är väl en parameter att inte kalla herrfotbollen för den mer äregiriga. Att inte förminska Pias framgångar som fotbollsspelare genom att påstå att hennes storhetstid infann sig då damfotbollen fortfarande var på ”larvstadiet”. Eller påstå att det vore att visa kvinnor respekt genom att låta de bästa herrdomarna döma deras matcher. Det visar på att utveckling bara kan ske under överinseende av män, i högre positioner.

Jag håller med om att det krävs en handlingsplan för svensk damfotbolls utveckling. Och ett professionellt ledarskap i alla åldersnivåer. Jag tror att den handlingsplanen innefattar ekonomiska resurser, utbildning och fler kvinnliga ledarförebilder som Pia. Inte manliga elitfotbollsspelare.