Unge Björn Borg framställs som en bråkstake ingen ville ha att göra med för att sedan bli introvert och ångestfylld.

Det stämmer inte.

Hans tränare Lennart ”Labbe” Bergelin framstår som en beräknande typ och deras relation tycks ha varit spänd och fylld av konflikter.

Det är fel.

Ändå är det filmsekvenser som ger denna felaktiga bild publiken kommer att ha på näthinnan då de lämnar biosalongen.

Det är olyckligt.

Jo, jag vet att det är en fiction men en film som samtidigt gör anspråk på att framställa personer och verkligheten på ett rättvisande sätt måste också ha gjort större ansträngningar för att leva upp till detta än vad som varit fallet här.

Det räcker inte på långa vägar att Sverrir Gudnason förutom i blicken är mycket lik Borg.

Så var det inte

Att filmen har fått mycket bra recensioner är en sak – smaken är ju som baken - men när recensenter påstår att filmen är verklighetstrogen förleds vi att tro att det var just så där det var.

Under rubriken ”Björn Borg har all anledning att vara stolt” skriver Expressens Maria Brander bland annat: ”Borg” härmar verkligheten med nästan skrämmande exakthet, och tennisscenerna är en teknisk triumf mätt i realism och skådespelarglöd”.

Brander – född 1980 - skriver vidare:

”Där bor en tomhet och ett vemod i ”Borg” som letar sig in i kroppen”.

Den meningen är däremot klockren. Just tomhet och vemod fyllde i alla fall mig efter den en timme och 40 minuter långa filmen.

Tomhet, vemod och ovanpå det en underlig känsla av att jag kanske lever med minnen från juniortiden som inte alls stämmer med verkligheten. Att Lars Ohly hade tydliga och starka minnen av att han spelat fotboll med Nacka Skoglund (tills det bevisades att han inte gjort det) visar ju att minnet kan svikta.

Har därför pratat med ett femtontal personer som lärde känna Björn under de tidiga junioråren och några av dem såg honom också på nära håll senare i karriären.

Fel bild av Borg

Ingen av dem tycker att Björn görs rättvisa i filmen. Han var visserligen inte den mest sociala i Salk-gänget men inte heller den mest inbundne. En bra och sjyst kompis. Han var en vinnarskalle som under en tid hade svårt att kontrollera sitt humör.

Han hade stöttande men inte pushande föräldrar vilket bara förstärker bilden av att han inte stack ut med annat än sin tennis. En helt vanlig ung kille alltså, ja, frånsett då att han var mycket bättre än sina jämnåriga och bättre än också många av de äldre. Och så tränade han hårdare än alla andra.

Tennisen var hans liv. Björn verkligen älskade sporten.

Av det syns inte ett spår i filmen.

I stället får vi se en introvert och ångestfylld kille som mer verkar lida än njuta av sin tillvaro och som mådde illa av nervositet då han som 15-åring skulle göra DC-debut.

I själva verket var det då Björn visade den mentala styrka som kom att känneteckna hans karriär. Björn brukade skämta och ha lite hyss för sig men gick in i bubblan i samma stund som han blev uttagen att spela.

”Labbe” var DC-kapten och de två kom att ha en lång relation. I filmen förefaller den ha varit ansträngd och konfliktfylld när det egentligen handlade om ett fint kompisskap mellan två personer som gillade och uppskattade varandra. Bergelin var en glad och varm person och det gör ont att se den påhittade scenen då han handgripligen ger sig på Björn.

Den beskrivningen är upprörande och stötande.

Blir kassasuccé?

Tennisälskare världen över har sett fram emot den här filmen.

Den har sålts till 153 länder.

Kanske blir den en kassasuccé.

Recensionern i Sverige har varit översvallande och många i publiken stod upp och applåderade efter den förhandsvisning jag själv lämnade med tomhet och vemod i kroppen.

Det positiva mottagandet är förstås roligt på ett sätt och inte minst visar det vilken stor tennisikon Björn Borg är.

Det var ju också därför filmskaparna vågade sig på det här projektet.

Det kunde ha blivit fantastiskt om bara de ansvariga förstått att sagan om Björn Borg och hans makalösa karriär mått bäst av att berättas som den är – i verkligheten.

Då hade filmen också blivit vad filmskaparna avsåg: en hyllning till Björn Borg.

Nu blev den något helt annat.