Ni vet själva, dessa löften att VM är för folket, att fattiga försäljare nu plötsligt kan tjäna lite pengar men istället blir bortforslade till förmån för dem som sponsrar VM och därför har företräde i försäljarledet.

Förväntan utan innehåll

Jag har sett det förr, på olympiska spel bl a, även på den nordamerikanska kontinenten.

VM är inte för folket men folket i Brasilien är så besatta av fotboll, så intresserade, känslomässigt berörda av fotboll, att de varje gång det drar ihop sig till VM - var det än går i världen - hoppas att skön fotboll och framgångar i slutändan också skall generera någonting positivt i socialt och ekonomiskt hänseende.

Det gör det sällan. Historien upprepar sig. Men drömmar lever och fotboll har alltid varit ett politiskt maktinstrument i Brasilien och ett effektivt serum mot besvikelsen.

De där domarna...

Men åter till fotbollen.

Bra matcher, spänning, positivt, kreativt, händelserikt och en fin start för de stora estradörerna, de som vi vill skall göra turneringen till den ultimata showen. Messi, Neymar, van Persie, Benzema, Robben m fl. Och så får vi tro att Ronaldo tar sig ur Portugals mörker.

Kritstrecken vid frisparksbollar och frisparksmurar är ett genialt påfund (har tydligen funnits i Brasilien länge innan de konservativa, internationella fotbollsledarna tagit det till sig) men ännu vet jag inte riktigt om jag vågar lita på en målkamera som (vid Honduras mål) säger både nej och sedan ja om huruvida en boll varit över mållinjen. Kan också en sådan kamera manipuleras? 

Men vad skall vi egentligen ha de där domarna bakom målet till, när de ändå blundar för strypgrepp och dubbelnelson framför målen vid hörnor? Och borde de inte kunna hålla ordning på mållinjen också?

Större än allt annat

Fotbolls-VM är större än allt, en show med fyraåriga intervaller och därmed så exklusiv och enastående.

Jag har varit med om åtta VM-slutspel på plats, från 1974 i dåvarande Västtyskland till och med det enade Tysklands fina VM 2006. Jag saknar inte bilköerna, trängseln, ackrediteringsproblem, biljettkrångel och arbetsdagar på 18 timmar. Inte resandet, inte väntandet på flygplatserna - men det finns inget roligare jobb än att bevaka ett fotbolls-VM.

Nu sitter jag i mitt lilla torp mitt ute i de östgötska skogarna. Med en fungerande TV, med ett mobilt bredband som håller mig i kontakt med hela världen och med Aftonbladets VM-bibel vid min sida. 

Aftonbladets suveräna skapelse

Jag har varit med tillräckligt länge i journalistbranschen för att våga påstå, att Aftonbladets över 200 sidor tjocka VM-special är den bästa publikation som någonsin åstadkommits av en svensk sportredaktion. Fyllig, överskådlig, informativ, intressant och snygg. Aftonbladet står i särklass i svensk sportpress just nu, det är en fröjd av följa VM i deras sällskap.

SvT och TV4 delar på kalaset. Hade det då inte också kunnat enats om en VM-redaktion på plats? 

Hur som helst; det är en rätt jämn match. SvT:s André Pops är bäst som studioankare och i SvT får man också lite tid för funderingar, analyser och små debatter om målkameror. Fyran är så strikt mallad och stackars Olof Lundh och Hasse Backe, som sitter inne med så mycket kunskap, hinner inte klämma in mera än några meningar mellan reklaminslagen. Men de är bra. 

SVT har ässet bland kommentatorerna

Särskilt Olof Lundh som som har så mycket faktisk och historisk kunskap men också lite mera mod än de flesta att säga obekväma sanningar. Lasse Granqvist är den bäste kommentatorn och jag har alltid gillat Jens Fjällström men jag vet, att han kan så mycket mera än att bara vara en taktisk föreläsare.

SvT har det stora ässet. För mig är Johanna Frändén outstandig. Behagligt lättsam och kåserisk i sin framtoning, med humor och glimt i ögat men med så mycket goda insikter bakom kulisserna i de stora länderna (och klubbarna), så mycket kunskap om spelare, intriger och seriöst småskvaller. 

I en sportvärld där de flesta tjejer bara försöker kopiera sina manliga kolleger har Johanna Frändén gjort sig en egen nisch, där känslor, samhälle, folkets reaktioner, tidningarnas kommentarer, allt sammanfattas. Hon är dessutom naturligtvis riktigt duktig på fotboll och jag hade gärna sett henne och Daniel Nannskog tillsammans. 

Erik Hamrén på fel plats

Då kan vi ha sluppit Erik Hamrén. Det var helt fel av SvT att köpa in den svenska förbundskaptenen som expert. Man skall inte leka med dem man skall granska. Det är ett allvarligt fel och skadar trovärdigheten. Dessutom; Svenska Fotbollsförbundet borde aldrig släppt honom till detta men det verkar ju vara ett rätt lealöst ledarskap i det svenska förbundet nuförtiden. 

Det är inte fel att Hamrén är i Brasilien. Men i likhet med många av hans företrädare borde han vara där för att studera och lära, för att snappa upp trender och följa den internationella fotbollens utveckling. Det borde varit en given arbetsuppgift för en förbundskapten för ett landslag som inte fick vara med på festen. 

Men det främsta skälet till att Hamrén är på fel plats i Brasilien; han har ingenting att tillföra, han är platt, ordbajsig och intetsägande. När Johanna Frändén ger oss allsidig kunskap och bakgrundsinformationer yrar han för femtioelfte gången om hur viktigt det är att komma fram på kanterna och in bakom backlinjen.