Hockey är Rysslands nationalsport och nu skulle det finnas möjligheter att utmana stora och starka NHL. Satsningen innebar ett politiskt vapen för att visa att Ryssland är tillbaka som en supernation.

Minns alla profiler

Ryssland (eller dåvarande Sovjetunionen) har sedan 50-talet, tillsammans med Kanada, varit världsledande inom hockeyn.

Legendariske coachen Tarasov skapade ett signum för rysk hockey på 50- och 60-talet och det bestod av fart, teknik och atletism. Plus det faktum att ryssarna tränade nästan dubbelt så mycket som övriga länder. 

Vem minns inte profiler som Ragulin, Firsov, Charlamov, Maltsev med flera och de följdes av 80-talets superfemma med Fetisov, Kasatonov, Krutov, Larionov och Makarov. ”The Big Red Machine” var i många år oslagbar.

Hockeyn överlevde

När murarna revs 1989 trodde många att rysk hockey var slut. Vem skulle nu understödja hockeyn? Det som staten har gjort i många avseenden i flera årtionden.

Hockeyn stagnerade också ett par år under 90-talet. Men sedan har det tagit fart – till det bättre! Framförallt har hockeyn spridits i Ryssland. Under kommunisttiden var hockeyn centraliserad till Moskva. Dit var alla spelare ”beordrade” om de ville ha en chans att få spela VM och OS. 

Landslaget bestod till 80-90 procent av spelare från Moskvaklubben CSKA. Deras coach Tichinov var även landslagstränare. Nu finns hockeyn och landslagsspelare spridda i stort sett över hela denna väldiga ryska kontinent.

Mångfald i KHL

Det var lite bakgrund. Nu till nutid och KHL. Ligan bildades som sagt 2008. Den ersatte den tidigare ”Ryska Superligan”. 

Vid nysatsningen fanns både ett politiskt stöd och kanske framför allt flera rika enskilda intressen. Gigantiska företag inom olja/gas, som i synnerhet multinationella företaget Gazprom, backade upp ligan.

KHL startade med 23 klubbar. Inför kommande säsong är antalet 28. Fördelade på sju länder, Ryssland, Belarus, Kazakstan, Lettland, Slovakien, Kroatien och även Finland. 

Finskt deltagande i år

Från Helsingfors ansluter nämligen denna säsong Jokerit. Å andra sidan har tre klubbar försvunnit, Spartak Moskva, Lev Prag och Donersk. De två förstnämnda av ekonomiska orsaker. Donersk p g a oroligheterna i Ukraina. Nya är Jokerit, Sotji och Lada Toljatti.

”Känns rätt fascinerande med KHL, säger Expressens hockeyreporter Mattias Ek. 

”En utmanare till NHL är utvecklande och bra för hockeyn. KHL är en ung liga. Men på sina håll tycks det finnas omättligt med pengar. Det mesta talar för att de kommer att etablera sig på allvar. De vill även expandera till flera länder. Bl a har ryssarna bearbetat Milano under flera flera år”.  

Höga spelarlöner

Det rör sig om stora pengar i KHL. Inte minst spelarlönerna. Topplönerna bland de största ryska spelarna (typ Radulov och Kavalchuk) ligger kring 10-12 miljoner USD som årslön. Det blir en god nettosumma eftersom skatten bara är 13 procent. Snittlönen för en importspelare (fem per klubb tillåts) är cirka 800 000 USD. 

Det finns just nu 24 svenskar i KHL. Bl a framgångsrike forwarden Tony Mårtensson i SKA St Petersburgh. Han gör nu sin sjätte säsong i ligan och han tjänar runt 3 miljoner USD per säsong. Men han har också varit oerhört produktiv.

Klubbarna betalar även många och stora  bonusar. Det är inte ovanligt att en framgångsrik spelare gör ytterligare 100´- 150´ USD i bonusar.

Här finns ett lönetak

Men notera, KHL har ett lönetak. Varje klubb får spendera max 32 miljoner USD inför kommande säsong. Ifjol var siffran 40 miljoner USD. Bonusar ingår ej i lönetaket. Maxsumman kan överskridas för vissa stjärnspelare om ligans företrädare anser att det gynnar intresset.

Vem betalar då hela kalaset? 

Det är inte i första hand publiken och så kallade vanliga sponsorer. Under KHL:s fem-åriga existens ligger publiksnittet inte på mera än cirka 5-6000 åskådare/match.  Men intresset kommer förmodligen att öka eftersom flera klubbar nu fått nya och större arenor. 

Modern idrottssponsring som bedrivs i väst ligger emellertid heller inte i fas med ryssarnas natur och kultur. Men de kommer snart ikapp hävdar många.

En miljard i sponsring

De som står för notan är de stora ”elefanterna”. Politik, olja, gas, kommuner och enskilt rika personer. Mest omtalade i sammanhanget är Gazprom, Rysslands största företag med ryska staten som huvudägare och en av de största leverantörerna av olja/gas i världen. I förlängningen har de även andra grenar (elbolag etc) som också sponsrar KHL. 

Jag har ställt frågan om hur mycket Gazprom betalar till KHL-hockeyn under en säsong, till folk med god insyn. Men även de har svårt att svara på frågan. Frågan är komplex. Den spretar åt alla håll.

Men bedömare vill hävda att handlar ok cirka 1 miljard USD. Framförallt backar Gazprom upp klubben SKA St Petersburgh. Men även andra klubbar och ligan får sin beskärda del. Gazprom är alltså en maktfaktor i KHL.

Bedrövlig personalpolitik

Personligen har jag varit tveksam till KHL:s etablering och utmaning till NHL. Men det är bara att syna fakta så här långt. Ryssarna tar ytterligare ett kliv varje säsong. 

Det finns dock problem. Personalpolitiken får många spelare och tränare att tveka inför anbuden.

Det är mängder med sparkade spelare och utköpta kontrakt för att inte tala om tränarnas villkor. Normalt får halva antalet sparken varje säsong. Vissa klubbar förbrukar tre tränare, men det är kulturen i Ryssland, hur oseriöst det än är. 

Själv besökte jag landet för första gången 1984. Efter murens fall för 25 år sedan är det annorlunda i dag, men jag har alltid ställt mig frågan, varför är det så många onödiga köer och sådan ineffektivitet?

Men Ryssland har sin kultur, sitt beteende och sin karaktär. Det framkommer även inom ishockeyn.