Ingen vet hur länge pandemin fortgår och vilka ytterligare prioriterade stöd som krävs. Det kommer också  olika utspel om skilda synsätt på vad som är viktigt för en omstart. 

Det har blivit en diskussion där politiska intressen och prioriteringar söker  positionering.  I denna politiska diskussion saknas idrotten. Alla ser värdet, men dess politiska betydelse är lågt. Under tiden ökar problem bland förbund och föreningar. 

Konsekvenserna ökar

I stället går nu politikerna på semester utan att hjälpa idrotten mer. Solidaritet, som både Socialdemokraterna och Miljöpartiet håller högt, verkar inte vara viktigt när man tänker på stödet till idrottsrörelsen. Ett stöd där några som förlorat medel under en period kompenseras, men aktiviteter efter halvårsskiftet, som O-ringen, Midnattsloppet eller Gothia Cup får inte stöd.

 Sommaren kan för politikerna uppfattas komma lägligt, men kommer för oss som arbetar i idrotten synnerligen olägligt. Problemen för evenemangsarrangörer som Lidingöloppet och Vasaloppet minskar inte när kassorna sinar trots korttidspermitteringar och aktiva beslut som minskar kostnaderna. Det leder till ekonomiska konsekvenser som drabbar både enskilda och idrotten. 

Stockholms tidningar skrev i veckan att Midnattsloppetloppet riskerar att läggas ned. Det är ett event som funnits sedan 1982 och har levererat in mycket pengar till idrottsklubbar i Stockholm, Göteborg och Malmö med cirka 50.000 deltagare årligen. Nu försöker arrangörerna att skapa intresse genom virtuella lopp, men därvid  är de är långt ifrån ensamma . Marknaden för virtuella lopp har ett enormt överutbud. Därmed är möjligheten till intäkter på kort tid extremt begränsade.

Tomt och tyst

 Lagidrotterna fortsätter pussla och skapa förutsättningar för överlevnad. Fotbollen får fortsätta spela utan publik och ishockey-Sverige får också rikta in sig på tomma läktare  när serien drar igång. De mindre lagidrotternas svagare ekonomi har inneburit att lag inom ibl a  basket och vollyboll väljer att utgå från eliten. Styrelser i de flesta sporter arbetar nu med dystra riskscenarier för det här året och även de kommande.

 Dilemmat med att lyfta behoven att idrotten behöver ett andra stödpaket är att politiken inte vill lyssna på idrotten. De vill prioritera andra områden. Idrotten tas för given. Det är få politiker som gör karriär inom sina partier på idrottspolitiska frågor. Detta drabbar oss nu.

 Den kommande veckan skulle Almedalen ha genomförts. Det hade varit en plats idrotten skulle kunna ställa några av politikerna mot väggen och skapa en större förståelse för akuta behov. Nu är jag rädd för att politikerna har bytt Almedalen  mot en veckas ytterligare semester där viljan till handlande och ledarskap saknas.