Det förvånar väl ingen att sexuella trakasserier drabbar idrottsrörelsen också? Dock verkar debatten landa i att idrotten inte drabbas lika hårt eller lika allvarligt som andra delar av samhället.

Idrotten är inte en separat del av samhället, det är något som pågår i samhället och vi kan därför inte jämföra det med att idrotten i alla fall är bättre än kulturen, eller politiken eller media. Idrott är både media och politik och kultur. Och drabbas lika mycket.

Preventivt arbete

Det spelar ingen roll om det finns ett värdegrundsarbete om problemen fortfarande finns kvar. Uppenbarligen är detta ett problem, som tusentals kvinnor vittnar om. Jag lever i alla fall inte med en bild av en idrottsvärld där det jobbas preventivt och aktivt med att förhindra vare sig övergrepp, mobbing eller sexuella trakasserier. Det finns värdegrunder, ja. Men att säga att det jobbas aktivt och förebyggande med detta när över 2000 kvinnor (vilket förmodligen inte är de enda som drabbats) vittnar om sexuella övergrepp så är det något i det arbetet som inte görs rätt. Och oavsett om en person drabbas är det fortfarande en person för mycket.

Vi kan inte sopa problemen under mattan med att vi ska besinna oss en liten aning, fundera över hur allvarligt det är i jämförelse med något annat. Vi bör förfäras, gråta, skrika, bli arga. Men framförallt bör vi se att det är ett problem som behöver lösas. Överallt.

Oavsett om det handlar om idrott, media eller kultur. Oavsett om det är en procent eller 20 procent% som drabbas.

Förhindra en evig process

För att råda bot mot kränkningar, mobbing eller sexuella övergrepp så måste vi ta initiativ som förändrar detta. Om inget radikalt sker kommer det att förbli en evig process. Liksom den jämställdhetsproblematik som funnits innan vi ens hade ett ord för det. Och fortfarande har så lite hänt. Fortfarande är sexuella övergrepp mot kvinnor ett strukturellt problem som pågår i alla delar av samhället. Vi kan inte låta det få vara en evig process. Det måste få ett slut.