"Inget guld väger tyngre än det olympiska"

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Sommaren 1912 sken solen i Stockholm. OS-deltagare som före avresan tittat på kartan, funnit Sverige högt upp i polartrakterna och ”hoppats” på isbjörnar på Stockholms gator, fick packa ner sina tjocka tröjor, köpa den moderna nymodigheten solglasögon och blanda sig med festglada stockholmare. Det var den gången – det blir aldrig mera.
Byggarbetare finns fortfarande kvar på och utanför huvudarenan, the Olympic Stadium. Foto: Jae Hong, AP Photo/Scanpix

 

Olympiska spel kommer aldrig mera att arrangeras i Sverige. Och idag verkar det uppriktigt sagt heller inte som om ens de som borde vara angelägna tror på möjligheten.

En märklig passivitet

Kanske beror passiviteten på de signaler som Sveriges idrottsminister, Lena Adelsohn-Liljeroth, med jämna mellanrum sänder ut.

De går helt på kors med vad hennes chef, statsminister Fredrik Reinfeldt, deklarerade i sin regeringsförklaring 2006. Där var idrotten, precis som den brukar vara i den politiska debatten, visserligen en kort parentes att pliktskyldigt ta sig förbi, men det lilla statsministern sa, var ändå att Sverige skulle arbeta aktivt för att dra internationella evenemang till Sverige.

Det har inte blivit så. I de fall där regeringens garantier efterfrågats har det blivit kalla handen. Kanske beror det på att idrotten inte vägts in som en tung aktör i handel och turism. Det vore kanske klokt att föra över idrotten till handelsminister Ewa Björling (hon lär ju inte vilja någonting hellre) – även om det till slut ändå är Anders Borg och hans plånbok som avgör.

100-årigt solskensminne

Nu är det mera nykter realism än njugghet när regeringen visar kalla handen till eventuella OS-ivrare. OS i Sverige är inte realistiskt.

Vi får leva på det där 100-åriga solskensminnet nu när London för tredje gången (1908, 1945, 2012) förbereder sig och försöker se solen under de vanliga, återkommande orosmolnen; hur många kommer att vara dopade? Hur skall vi klara säkerheten? Den sistnämnda frågan har förföljt alla OS-arrangörer sedan München-attentatet i den israeliska brottningsförläggningen 1972.

Den olympiska rörelsen har byggt en fantastisk arena. Inget guld väger tyngre än det olympiska, ingen rörelse förenar världens alla länder som de olympiska spelen, ingen organisation har betytt lika mycket för idrottens utveckling åt alla håll – goda som onda – som de olympiska spelen.

Det attraktiva målet

Men de attraktiva, upphöjda arenan är därmed också ett attraktivt mål för de illasinnade.

De enda verkliga hoten mot de spelens existens i nuvarande omfattning är ett världskrig, en global börskrasch, en total kollaps för världsekonomin, konkurs för de stora, konkurrerande amerikanska TV-bolag som idag dränerar Marknaden på miljardbelopp för att kunna köpa sig rättigheterna till showen.

Ingen framgång värderas högre än det olympiska guldet. Precis som Spiridon Louis, den förste maratonsegraren 1896, kunde lösa in guldet mot livsvariga naturaförmåner, kan många av dagens hjältar köpa sig en gräddfil genom tillvaron. Endast deltagande är en merit.

Då ett genombrott för idrotten

Ingen kulturföreteelse, inget politiskt drama, ingenting annat som mänsklig hjärna åstadkommit, kan, som de Olympiska Spelen, engagera, fascinera, trollbinda, roa en hel värld samtidigt under två veckor. Däri ligger livskraften och magin. Där gömmer sig faran.

Det är värt att i dessa olympiska tider minnas vad Stockholms-OS betydde. IOK-presidenten Jacques Rogge sa nyligen att Stockholm skapade modellen för de moderna, olympiska spelen. Efter amatörmässiga arrangemang i Paris, S:t Louis och London visade Stockholm skisserna till ett regelverk som alla kunde accepterna, alla världsdelarna deltog för första gången, målkamera och halvautomatisk tidtagning var stora tekniska innovationer, en exakt publiksiffra noterades för första gången (327 288), funktionärerna var utbildade, polisen var språkkunnig. Ingen hade sett maken till arrangemang.

64 medaljer då, nu...

Nationellt betydde Stockholms-OS att idrotten slog igenom brett i ett samhälle där i varje fall de religiösa, bönderna och arbetarna varit starka motståndare.

Den svenska succén (24 guld, 24 silver, 16 brons), festen på gator, torg och arenor, den positiva bilden av arrangemanget som 200 rapporterande svenska tidningar bidrog med, slog sönder klassmotstånd och populariserade idrotten i tidigare okunniga kretsar.

Så vi får ta oss an London nu – med mycket måttliga medaljambitioner – och leva på minnen från fornstora dar.

Stockholm 1912 – då och aldrig mera.

Åke Stolt

Författare och föreläsare, f d sportchef och krönikör på Sydsvenska Dagbladet.

Fakta

Krönikan publiceras också på www.skaneidrotten.se

Karin Torneklint kommer direkt från rollen som mycket framgångsrik förbundskapten för svensk friidrott och den mediabelysta OS-scenen, guld- och silverbehängd som hon är och tar nästa steg i bandyns lågprofilerade värld. 

Och inte nog med det. Svenska Bandyförbundet vill också anställa en youtuber. En unik rekrytering pågår

På läktaren bubblar hatet och nidramsor från beryktade supporterfalangen Black Army skanderas. Endast 15 minuter in i matchen händer det otänkbara. I mitten på fotbollsplan, nedgrävd under gräsmattan, detonerar en tidsinställd rökbomb.

Året är 1991 och Sverige förbereder sig för att arrangera fotbolls-EM 1992. Stockholmsklubben AIK, tillsammans med ett bortafölje på tusentals supportrar gästar IFK Norrköping i vad som supportrarna kallar för invasion Norrköping.

Stockholms stad har bjudit stans alla SM -guldmedaljörer till en årlig guldfest i Stadshuset. 2020 fanns det 120 berättigade festdeltagare. Alla de svenska mästarna från 2020 firades och fick specialtillverkade medaljer.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Initiativet ”Drömträffen” har genomförts i regi av Svenska Innebandyförbundet i samarbete med tv-distributören Allente – ett  annorlunda påhittet som blev mycket lyckat. Syftet är att fler ungdomar ska aktiveras  via en tävling där priset är en träff  med sina förebilder  

Överskottet som ideella Folkspel har delat ut till svenskt föreningsliv det senaste verksamhetsåret uppgår till inte mindre än 352 miljoner kronor. Det slår alla rekord!.Det kan jämföras med året innan, då utdelningen blev 232 miljoner. Störst del av överskottet – 978 000 kronor – har Södertälje Sportklubb tjänat ihop genom sin lottförsäljning. 

¬¬– Ett oerhört viktigt och väsentligt bidrag till vår verksamhet, säger SSK:s klubbdirektör Robert Andersson. 

JVM-turneringarna i ishockey, 26 december till 6 januari, i Nordamerika har blivit självklara höjdpunkter för fansen. Räkna med det samma i år. TV-matcherna under helgerna och mellandagarna missar ingen. I år sker det annorlunda att SVT och Nent Group delar på sändningarna.

Ytterligare en svensk fotbollsforward stiger i anseende utomlands. Jesper Karlssons karriär fortsätter. Nu är det frågan om vilken internationell klubb som vinner köpslåendet. Jesper har bara att välja mellan etablerade klubbar efter åren i holländska Alkmaar.