Det är svårt att mäta, men det kommer säkert att göras allvarliga försök att utvärdera London 2012 för att avgöra om det verkligen är lönsamt och inte enormt kostsamt att arrangera olympiska spel.

Staden överlåter den ekonomiska makten

IOK:s allt tydligare maktfullkomlighet kan få till följd att allt färre, inte flera, stora städer i en framtid vågar sig på arrangörskapet. I London är det många som kvider, många som trodde att de olympiska spelen skulle bli en lysande marknad finner, att arrangörsstaden i själva verket är ockuperad av IOK, det är de legitimerade sponsorerna som styr och bestämmer, medborgare som stängs ute och näringsidkare får inte tillgång till sin egen stad.

Den stad som tilldelas det olympiska arrangörskapet säljer sin egen frihet. Eller köper sin ofrihet. Det beror på hur man ser det.

När en stad skriver kontrakt med Internationella Olympiska Kommittén överlåter man den ekonomiska makten över staden till den olympiska rörelsen.

Får inte använda "guld" eller "sommar"

Att de olympiska ringarna är ett skyddat varumärke säger sig självt men ingen näringsidkare i London – såvida man inte är OS-sponsor – får använda ord som ”guld” eller ”sommar” i sin reklam.

Förre stjärnlöparen Sebastian Coe, OS-generalen i London, ville stoppa besökare på de olympiska arenorna ifall de bar Pepsi-reklam.

Det säger oroväckande mycket om den affärsmiljö som Internationella Olympiska Kommittén odlat fram. Pepsi skulle förbjudas för att skydda Coca-cola, spelens trognaste huvudsponsor i snart hundra år.

IOK vill kväsa konkurrenterna

IOK vill inte bara dra till sig de stora, utan också kväsa konkurrenterna.

Det är en osmaklig metod. Jag har själv stött på det i olympiska städer där man gjort ett kontokortsföretag till det officiella olympiska och därefter gjort allt för att bojkotta konkurrenterna.

I den fria värld som IOK säger sig arbeta för är det snuskiga metoder.

IOK är förblindat!

Jag minns från Atlanta 1996 en amerikansk krönikör som ironiserade över just de här metoderna. Han föreslog att IOK, som så intensivt jagade alla dopade, borde stänga ute alla som hade förbjudna substanser i sig – Pepsi, t ex. Det var naturligtvis ett skämt med speciell slagkraft i en stad som hyser Coca-Colas huvudkontor.

IOK har i en allt intensivare jakt på miljardinkomster förblindats och använder nu metoder som i det långa loppet kan besudla det starka varumärket – de fem ringarna.

I London klagar näringsidkare över att de inte minst geografiskt stängs ute från de stora köpstråken – jag känner igen i det också; i just Atlanta var det lokala näringslivet utlovat stort ekonomiskt utfall men stängdes ute när säkerheten fick styra och de olympiskt skyddade trafikrutterna lades ut. IOK ockuperar sina värdstäder.

Den olympiska charmen är borta

Den olympiska charmen finns inte. Rapporterna från London talar mera om ett totalövervakat slagfält, missiler apterade på hustak, starka militariserade zoner.

Taxichaufförerna tar sig inte dit de vill och förlorar pengar, kioskägare och gatukök hamnar i den olympiska skuggan, inkomsterna går ner eftersom turismen minskar och de olympiska besökarna förser sig i de femringat legitimerade butikerna.

Granskare talar om fallande industriproduktion, en minskning av byggandet, de tror inte på någon skjuts för landets ekonomi. De fattiga har inte fått det bättre, snarare sämre under de sju åren sedan London tilldelades spelen och vad värre är; löftet om att den olympiska byn – byggd för 5,9 miljarder - efter spelen skulle kunna erbjuda billiga bostäder till de sämre bemedlade är nog bara ett tomt löfte. Det känns också igen från tidigare OS-städer.

Nära undantagstillstånd

Riktigt ruskiga känns larmen från socialt rensade zoner där det råder så gott som undantagstillstånd med förbud att cykla, åka skateboard, fotografera, demonstrera etc.

Det verkar som om IOK nogsamt bör reflektera över vad ordet demokrati betyder innan man alltför slarvigt använder det för att sminka sin egen självbild.

Det finns en enorm kraft och potential i den olympiska rörelsen. I år tillåter alla nationer kvinnor i sina trupper.

Man kan se det som en framgång men det är ju tragiskt att det inte sedan många år är en självklarhet.

Här kunde IOK göra åtskilligt mycket mera

När det gäller kvinnors ställning och villkor i manliga förtryckarländer borde IOK gjort mycket mera, ställt högre krav, hotat, bojkottat, i yttersta fall uteslutit för att driva fram en ändring.

När det gäller mänskliga rättigheter är IOK en tafatt och blek aktör.

Medlemsantalet, världsherraväldet, makten och kontrollen är viktigare.