NHL-draften är en stor händelse i Nordamerika. Ett omfattande arbete har pågått i två-tre år, talanger har studerats in i minsta detalj. Klubbarna har vardera sju-åtta heltidsanställda scouter som var och en ser 150-200 matcher per säsong. Om det så är i Byske eller Vladivostock.

De sista besluten

Klubbarna satsar oerhört mycket på att hitta nästa generation spelare och den här verksamheten kostar runt tio miljoner per klubb.

Här hemma kan vi följa ceremonin via Viasat som sänder direkt från klockan ett natten mot lördagen.

Vad du ska veta är att de flesta spelare som förväntas bli valda i första rundan har varit i Florida sedan i början av veckan. Då sker den sista scoutingen och de flesta blir intervjuade under veckan av ett 20-tal av NHL-klubbarna som en slutkläm. Sedan fattar man beslut om vem man ska prioritera.

Storpublik följer draften i timmar

Draften alternerar mellan NHL-städerna och genomförs alltid i respektives hemmaarena. Nu är turen kommen till Miami för en egentligen utdragen historia. Jag vet för jag har varit på plats fem gånger.

Ändå  sitter 15-20 000 personer på läktarna och följer skådespelet och allt direktsänds av en mängd TV-kanaler i USA och Kanada.

Det här med att tinga en ung spelare är en modell som gäller i alla de större sporterna i USA och Kanada. Ishockeyn startade 1963, men i dag finns motsvarande talangjakt även amerikansk fotboll, baseball och basket. 

Ett skådespel

Spelarna har inte mycket att säga till om. Men de är glada över att vara utvalda och vet vad som gäller. Här väljer inte spelarna, det gör klubbarna. De bestämmer så länge inte spelaren är äldre än 22 år. Därefter kan en spelare komma till NHL odraftad.

De 30 NHL-klubbarna tingar alltså rättigheter till spelare som måste vara fyllda 18 år, senast 15 september, och i ett försök att jämna ut kvalitén i NHL väljer sämsta klubben först medan och den bästa klubben får vänta till allra sist. Sju rundor genomförs och i varje väljer varje klubb vardera en spelare.

Åter, det är ett riktigt skådespel. Varje klubb har ett eget bord på isen och där trängs runt 25 personer, klubbens representanter, rådgivare, scouter och allt vad det nu är. Allt genomförs via ett minutiöst planerat program för att få det till en show och uppnå PR-effekter. 

Tre svenskar högt rankade

I fjol valdes två svenskar i första rundan, William Nylander och Adrian Kempe. Plus två tjecker (David Pastrnak och Jakub Vrana) som säsongerna innan spelat juniorhockey i Sverige. I år förväntas två-tre svenskar bli uppropade i första rundan. Joel Eriksson Ek, Färjestad, Gabriel Carlsson, Linköping och Jacob Larsson, Frölunda är högst rankade.

Den spelare som beräknas gå först av alla är Connor McDavid. En oerhört hypad forward från kanadensiska juniorligan OHL. Amerikanske backen Jack Eichel från Boston University är ansedd som tvåa.

Det finns många seriösa rankinglistor, sånt gillar nordamerikanarna. De flesta listorna stämmer ganska bra, i synnerhet under den första rundan. Det är sällan det sker några stora överraskningar i valen.

De glömdes

Men det finns en del exempel på svenskar som blivit "glömda" i Draften. Tänker på Henrik Zetterberg och Henrik Lundqvist. Båda valdes sent, nämligen först i sjunde rundan. Förra landslagsbacken Kim Johnsson valdes 1994 av New York Rangers som allra sista spelare. Då ska vi veta att på den tiden var det tolv rundor. Det här bevisar att scouting kan vara svårt.

I år väljer Edmonton först, därefter Buffalo, Arizona, Toronto och Carolina. Så hockeytokiga Edmonton-fans går redan nu omkring i klubbtröjorna med namnet McDavid på ryggen. Han är tänkt som en frälsare.

Ifjol valdes kanadensiske backen Aaron Ekblad som etta av Florida Panthers och gick direkt in i laget,  vilket är ganska ovanligt att en 18-åring lyckas med. Men han har gjort succe och utsågs tidigare i veckan till "Rookie of the year", eller Calder Trophy som den utmärkelsen kallas.