Tre Kronor ska inte skämmas över sin insats. En bronspeng var helt okey. För att Sverige ska nå final eller vinna guld så krävs två-tre spetsspelare typ Sedinarna eller en Zetterberg. Det hade man inte denna gång.

Minsk en överraskning

Jag var i Minsk i en vecka under turneringen. Faktiskt mitt 33:e VM på plats. Debuten skedde 1977 i Wien där Stigge Salming och canadensaren Phil Esposito rök ihop i frukostmatsalen. I dag är det lite mera välstädat både på och utanför isen.

Jag har ofta varit i öst, men det här var mitt första besök i Minsk som har drygt 2 miljoner invånare. 

Det var ju en livlig debatt innan om varför IIHF (Internationella ishockeyförbundet) lagt en VM-turnering i diktatorsstaten Vitryssland, eller Belarus som mestadels av omvärlden benämner landet. Jag lägger inga politiska värderingar i det. Kan bara konstatera att Minsk är nog den renaste storstad jag besökt. Fanns knappt en cigarettfimp på gatorna. 

En stad med ståtliga byggnader, god standard på bilparken, bra hotell och mat, två nya hockeyarenor där turneringen spelades. En större som svalde nästan 15 000 åskådare medan den mindre tog drygt 7 000. Det var nästan NHL-standard.

Kalkonturnering?

Många menar att ett hockey-VM i maj månad är en B-turnering eftersom de bästa spelarna inte deltar och då kan det kännas som om hockeysäsongen bara är utdragen. 

Men då underskattar man Tre Kronors marknadsvärde hos det svenska folket. Faktum är att då det drar ihop sig under turneringen är TV:s tittarsiffrorna mellan 1-1,5 miljon. 

Svenska Ishockeyförbundets (SIF) ordförande Christer Englund fanns på plats under hela Minsk-VM och såg också negativa delar:

”Det fanns tveksamheter kring att Minsk skulle få arrangemanget. Men med facit i hand blev det en folkfest med en härlig inramning runt matcherna med tusentals tillresta fans. Det var faktiskt 95 procents beläggning på alla matcher, även de i gruppspelet. Totalt kom 630 000 åskådare, vilket är unikt.”

Välkomna pengar

”Turneringen hade ett ekonomiskt statligt stöd. Då kan man ju bli avundsjuk med tanke på våra två VM i Stockholm. Exempelvis hade alla anställda i Minsk stad rabatterade matchbiljetter och det bidrog till publiksiffrorna”.

Minsk är en hockeystad med hemmalaget Dynamo Minsk i ryska KHL och ett snitt om drygt 12 000 åskådare. Så att det skulle bli mycket folk på matcherna var ingen överraskning. Men att alla matcher i stort sett var utsålda trodde inte många på.

Svenska ishockeyförbundet gör en vinst på cirka 3 miljoner från detta VM. Christer Englund utvecklar det mera.

”Tror att nettot hamnar där någonstans. Bruttovinsten är större. Men vi har även kostnader som spelarförsäkringar och bonusar. Bara NHL-spelarnas försäkringar hamnar på drygt 1 miljon trots att vi hade relativt få från NHL.

Nya hallar tack vare VM

Christer Englund försvarar VM-turneringarna. Håller inte med belackarna.

”Det finns ett mervärde av dessa turneringar. Ta bara Vitryssland. Tack vare att de fick VM har landet fått 13 nya ishallar.”

”VM har även fått kritik för att det är får många nationer som deltar. Men tack vare det har många s. k. B-nationer utvecklats. Vilket gör hockeyn bredare och bättre. Sedan inte minst från vårt egna perspektiv, VM utvecklar svenska spelare.”

Att VM trots allt är populärt bekräftas inte minst av att turneringen TV-sändes i 151 länder med totalt över 1 miljard tittare.  T o m i ett land som Kina visades matcherna. Bara där var det över 1 miljon tittare.

Så utifrån TV-perspektivet är hockey en globalare sport än man kan tro.