1. Tankar publicerade år 2003 i tidningen Svensk Idrott

Sagan om Idrottens Hus 2003 firar RF 100 årsjubileum. Förbundet har en lysande tidigare verksamhet, men hur är det med framtiden. Det finns egentligen ingenting som talar för att RF går en lysande framtid till mötes i sin nuvarande utformning. Allting talar egentligen emot att RF överlever 100 år till, ja kanske inte ens 10 år till! Detta om inte mycket stora förändringar i grundläggande värderingar sker inom organisationen. RF bildades i början av förra århundradet i ett bondesamhälle som under stor vånda var på väg att omvandlas till ett industrisamhälle. Industrisamhället ställde helt andra krav på medborgarna än det tidigare bondesamhället. Vi fick många förändringar i samhället. Det var folkomflyttning in till samhällen och helt nya sätt för försörjningen. Vi fick demokrati och allmän rösträtt, en man en röst, och senare även kvinnlig rösträtt. Folkrörelser och fackföreningar växte sig starka. En första generation ”agitatorer” skapade det som ligger till grund för vår folkrörelse. Senare utvecklades organisationerna, framför allt under mitten av seklet. Under andra halvan av seklet tog ”fyrtiotalisterna” över rörelsen och drev den till vad den är i dag. Nu, i det nya seklets inledning, vill många ”fyrtiotalister” lämna över till nästa generation, men många ”fyrtiotalister” vill vara kvar och driva rörelsen vidare. Vi lever med en förändringsprocess där vi både vill förändra men också behålla de gamla värdegrunderna. Det är inte helt enkelt och kanske inte ens möjligt. En folkrörelse är helt olika ett företag men ändå finns många likheter. Vi förvaltar ett arv från tidigare generationer som vi ska föra vidare. Ett företag genomgår med jämna mellanrum relativt brutala förändringar för att överleva, ibland byter man helt inriktning. Gör man inte det kan man hamna i ett läge där verkligheten springer ifrån en. Konkursen står för dörren. Facit är ett klassiskt exempel på ett företag som inte förändrade inriktning och därför gick under. Facit var dominerande på mekaniska kontorsmaskiner och när elektroniken kom valde man att vidareutveckla sina mekaniska maskiner i stället för att helt byta teknik. Familjeföretag har ofta svårt att byta inriktning eftersom man oftast har känslomässiga relationer till den grundidé som förfadern skapat och som verksamheten bygger på. Det innebär att det är väldigt få familjeföretag som överlever tredje generationen och nästan inga familjeföretag som överlever den fjärde familjegenerationen. Man säger ofta att första generationen förvärvar, andra generationen förvaltar och tredje generationen förskingrar. Folkrörelsernas situation, och därmed även idrottsrörelsens, är inte helt olik familjeföretagens situation. Vi har skapats ur en idé och har en värdegrund att stå på. Att ifrågasätta den grundläggande värderingen hör inte till det lättaste. Redan att föra frågan på tal skapar många känslor som tyvärr ofta leder till låsningar där inte ens frågan får diskuteras. Det blir då lättast att förvalta verksamheten vidare med relativt måttliga förändringar. Vi vill ”känna igen oss” i verksamheten. Och vi har ett arv att förvalta. Jag har under drygt tre decennier arbetat som förtroendevald på alla olika nivåer. Det senaste decenniet har jag arbetat som anställd inom idrotten. I ”mitt tidigare” arbetsliv fanns jag inom byggsektorn och vill därför dra en parallell mellan fastighetsmarknaden och idrottsrörelsen, trots att det är så vitt skilda verksamheter. När en fastighetsentreprenör ser ett behov av lokaler eller bostäder börjar han projektera för en fastighet med inriktning på just det där behovet är som störst. Är han duktig har han snart alla bitar på plats och kan starta sitt bygge. När huset sedan är klart kan det fungera i många år, men man måste måla om relativt ofta, göra lite mer genomgripande renoveringar lite mer sällan och omfattande ombyggnader relativt sällan. Gör man sedan en mycket omfattande restaurering kan byggnaden fungera och stå i flera ytterligare generationer. Sker inte nödvändiga ommålningar, reparationer, restaureringar i lämplig tid förlorar fastigheten i attraktionskraft och får allt svårare att locka hyresgäster, vare sig det gäller lokaler eller bostäder. I sämsta fall blir man stående med ett outhyrt hus samtidigt som de presumtiva hyresgästerna väljer att bygga ett nytt hus på tomten bredvid! Idrottsrörelsens byggprocess startade för 100 år sedan. Idrottens ”fastighet” har successivt byggts ut med nya lokaler och blivit ett hus med 67 hyresgäster förutom värden själv. Värden ser även som sin uppgift att se till att vi hyresgäster har samma grundläggande värderingar i verksamheten. Idrottens fastighet kan erbjuda service för hyresgästerna, men många presumtiva hyresgäster väljer i dag att inte flytta in i huset eftersom grundläggande värderingarna skiljer sig. Många nuvarande hyresgäster, som haft monopol på sin verksamhet i Sverige, ser konkurrenter växa upp med liknande verksamhet men med annat koncept som bygger på andra värderingar. De bor i en annan fastighet, och ve och fasa de kanske till och med äger sin fastighet och därmed inte har någon värd. I förra seklets början, och långt in på seklet, stod idrotten för motpolen och avkopplingen från ett kraftigt styrt och monotont arbetsliv. Idrotten gav möjlighet till skapande och utlopp för outnyttjad kreativitet. Successivt har verkligheten förändrats och arbetslivet har i dag ett helt annat utseende med stort medbestämmande, ofta kreativa, skapande och ansvarsfulla arbeten. Borta är tiden när avkoppling behövdes för att komma ifrån det monotona arbetet. Nu är det snarast så att människan behöver mental avkoppling. Vi vill i dag komma till dukat bord och är också villiga att betala för det. Detta gäller främst de unga generationerna. Vi har kommit långt bort från Konsums ”blåvita” generation, där priset var viktigast, kvalitet var också viktigt men utseende kom långt ned i prioriteringsordningen. I dag går det inte att sälja en väl fungerande produkt, om den betraktas som oattraktiv, även om priset är oerhört lågt. Det här är svårt för en traditionell fyrtiotalist att förstå eftersom det rör de grundläggande värderingarna vad som gör en produkt attraktiv. När vi nu byter industrisamhället mot informationssamhället ställs vi inför minst lika stora förändringar, som vid bytet från bondesamhället till industrisamhället när den moderna idrottsrörelsen skapades. Vi kommer att få se förändringar vi inte gillar men även förändringar som faller oss i smaken. Framtiden har ett ökat behov av köpt fritid. En fritid där du betalar pengar för att få vara med. Att betala med engagemang blir inte den avkoppling du behöver för att komma ifrån ditt arbete. Fritidssysselsättningarna kommer också att förändras då det är andra behov som ska tillfredställas. Kärnfamiljen har ersatts av en långt mer komplicerad familjebildning, där helt nya former för gemenskap på fritiden kommer i dagen. Allt förändras på ett sådant sätt att det är svårt, om inte omöjligt, att hänga med i alla svängningar. Ibland tror jag att det är bäst om nästa generation bygger sitt hus på tomten bredvid, samtidigt som vi försöker driva vår verksamhet vidare i vårt förfallna hus. Snart kanske vi går i konkurs men vi har roligt så länge vi håller på med vår krympande verksamhet. Ett sätt att föra traditionen vidare inom nuvarande organisation kan vara att överlåta vår fastighet till nästa generation utan att kräva att rumsindelning och annan utformning ska vara kvar. Vi kanske till och med måste få se att stora delar av fastigheten rivs i den skapandeprocess som ska skapa nästa generations idrottsorganisation. Oavsett hur stora förändringar det än blir kommer vi alltid att ha kvar våra minnen av den rörelse som helt och fullt fyllde våra behov och önskningar. Det vore trevligt om vår fortsatta verksamhet om våra minnen kunde få samsas med nästa generations verksamhet, som en gång ska bli deras minnen.

2. Framtidens förening

Det pågår en utredning inom RF som kallas "Framtidens förening" och som ska behandlas på RF-stämman nästa år. Förhoppningsvis kommer den att gå in de problem som Lars Edvall pekar på i sin artikel. Men innan förbunden utser sina ombud till stämman vore det intressant även for vanliga föreningsmedlemmar att få en underhandsrapport om vad utredningen tänker föreslå.