LDB finns i Malmö och är inte vilken klubb som helst utan en utväxt ur det anrika Malmö FF, omsminkad med hjälp av en hudkräm till oigenkännlighet och i varje fall sett till det sportsliga en odiskutabel succé.

Räddades - och nu i fara igen

LDB FC Malmö, som är det fullständiga namnet, leder Damallsvenskan och representerar Sverige i det fotbolls-Europa som vad gäller damfotboll är mycket ojämn i sin kvalitet.

Fotbollsklubben från Malmö, som räddades till livet för några år sedan när undergången var nära, av hudkrämsdirektören Kent Widding-Persson, har i varje fall två världsspelare i sitt lag, Anja Mittag och Ramona Bachman på topp, och måste alltså klassas i den europeiska klubblagseliten.

Ändå är klubbens överlevnad i fara.

Marta som Zlatan

Bäst i Sverige, spel i Europa, världsstjärnor i laget, en egen, pittoresk, kulturellt högvärderad anläggning (Gamla IP mitt i centrala Malmö), men; ett fallfärdigt korthusbygge sett ur ett ekonomiskt perspektiv.

Svenskor har lite då och då gjort korta gästspel i den amerikanska damfotbollen där det, då och då, dyker upp hyggligt lönsamma projekt. Men det är en osäker marknad, byggd på tillfälliga hugskott, och när inte det fungerar lyfter många fram Sveriges allsvenska för damer som den bästa ligan i Europa. Kanske i världen.

Själva kvalitetsstämpeln satt av den brasilianska stjärnan Marta – tre gånger utsedd till bäst i världen – som väl betyder lika mycket för svensk damfotboll som Zlatan kommer att göra för fotbollen i Frankrike om han finner sig tillrätta i ett land som hyllar dopade cyklister mera än geniala fotbollspelare.

Sprudlande glad, men...

Men det är något bortom glittret och den påsmetade hudkrämen i Malmö som inte stämmer. Tjejfotbollen har utvecklats enormt. Från det klumpiga, osköna sparkeri, som var det första vi såg i sportens trevande början, till det explosiva, dansande artisteri som inte minst de japanska damerna bjudit på de senaste turneringarna. När Malmö säkrade sitt guld förra året var det med en sprudlande glad och kreativ fotboll.

Det hjälper inte. ”Sponsorintäkterna har inte nått upp dit vi hade planerat”, konstaterar konkurshotade Kif Örebro som ligger drygt en och halv miljon back. Läget är inte bättre i Malmö.

Konkurshotet ligger där och grumlar glädjen över de sportsliga framgångarna. Illa också på många andra håll.

Damfotboll som affärsidé håller inte

Det är som det brukar vara när klubbar (hockey och fotboll mest) har ambitioner och drömmar som inte står i proportion till resurserna.

Det görs affärer med pengar som inte finns.

I fjolårets statistik kunde man läsa om en ökning av publiktillströmningen på 41 procent och publikintäkter på 13 procent. D v s det kommer en massa människorna till matcherna som inte betalar för sig.

Damfotbollen som affärsidé håller inte.

Går inte att kvotera publik eller sponsorer

Den har, trots framgångar och enorm utveckling, inte förmått ta till sig kapital som räcker. Den verkar dödsdömd på marknaden.

Det är nog sant som sägs att vare sig Fifa, Uefa eller deras nationsförbund gjort tillräckligt genom åren för att höja damfotbollens status. Men samtidigt; marknaden reglerar sig själv, människor gör sina val och det går inte att kvotera vare sig publik eller sponsorer. 

Plötsligt en dag kommer en hudkrämsdirektör och smetar lenande salva på hud som tufsat till sig i motvinden, men en dag tröttnar han. De svenska klubbarna måste nog försöka leva på längre sikt än de amerikanska hugskotten.

Kvinnan inte det första könet

Trots att den allsvenska tabellen inte stärker min hypotes just nu – AIK och Djurgården sladdar i kön – tror jag ändå att damfotbollens framtid endast kan räddas av de stora, klassiska klubbarna. Bli en del i det stora fotbollsföretaget, kanske till och med dela arrangemangen.

All respekt åt Tyresö, Piteå, Jitex, Vittsjö, men om tjejfotbollen skall få de resurser den behöver, det medialjus och den publika och ekonomiska uppbackning den förtjänar, hänga med internationellt, så måste storklubbarna, tillsammans med förbund, elitföreningen och de ekonomiska nätverken, ta sitt ansvar.

Möjligen hjälper inte ens det. I den råa verkligheten är bara det bästa gott nog. Och i den skoningslösa jämförelsen vinner herrarna när folket väljer.  I fotboll är inte kvinnan det första könet, vad Ranelid än säger.