Något bragdguld fick han inte – och skulle inte heller ha – men när Radiosportens Jerringprisomröstning avslutas i samband med Idrottsgalan, skulle det förvåna mig om inte Ibrahimovic står som vinnare.

Målen som blir till konstverk

Utan honom skulle Paris SG vara ett mittenlag. Och så gör han de där målen som blir till konstverk när vi alla hjälps åt att spika ramen.

Han tillskrivs så mycket, Zlatan. Som en litterär förebild för de unga, till och med som en motkraft till Sverigedemokraterna. Men logiken haltar. Jimmy Åkesson och Zlatan Ibrahimovic populära samtidigt.

Zlatan roar, charmerar, ryter och skrämmer. Spelare i både Milan och Paris vittnar om mästrande blickar och utskällningar. Svenska journalister är skitskraja för honom. Ingen vill råka i onåd.

Fantastisk karriär - utan titel

Han kanske vinner ligan med ännu en klubb. Statistiken är imponerade. Men det kan också bli så, att han lämnar en fantastisk karriär utan att vinna en enda internationell titel eller ens medalj. Då har han många svenskar före sig på meritlistan.

När vi summerar idrottsåret 2012 är det ändå hans namn som lyser, han står nu alldeles bredvid Eiffeltornet och når ända upp.

Stjärnan i granen.

Därunder många yviga grenar. Och en och annan kotte.

Arenorna och ekonomin, hur ska det sluta?

ARENORNA: Ett fenomen som smittar. Ett sätt att locka folk när sporten i sig inte räcker till. Ett snyggt emballage är förföriskt. Men hur skall de fyllas? I Malmö äger MFF en fin arena som i väntan på att fyllas med mera innehåll än fotboll kräver stora pengar. Och när uppstår ovänskapen om hur Friends skall finansieras? Hur många gånger kan man locka Bruce Springsteen?

EKONOMIN: Samma sjuka som när det gäller arenor och köpcentra; en kraftig överskattning av köpunderlaget. Alltför många klubbar drar på sig lönekostnader som inte alls motsvarar klubbmärkets dragningskraft, omsättningen eller publiktillströmningen. Att handla för pengar som inte finns slutar obönhörligt med konkurs. Ekonomisk tillnyktring måste vara en unison nyårsönskan till den svenska idrotten.

LYXLÅDAN 1: Inget spel i NHL i år. Krig på arbetsmarknaden. Räcker strejkkassorna? Uppriktigt sagt; svårt att hetsa upp sig. Det är ändå en lek i lyxlådan vi ser i ett USA (och Kanada) som borde ha värre ekonomiska bekymmer att ägna sig åt.

LYXLÅDAN 2: Man skall vara snäll mot djur. Men i vårt land är omtanken om fyrbenta ofta större än den vi hyser för varandra. Inget kan få empatin att blomma som en skrämd katt i ett träd. Lite komiskt egentligen med insamlingen till Sara Algotsson-Ostholt så att hon kunde behålla sin silverhäst från OS. Känns som omvänt Robin Hood-tänkande på något vist. Hur många skulle inte behöva några hundra tusen till en specialtränare, ett träningsläger, en resa, en OS-satsning, någon som lever på marginalen i en liten sport. Nu hamnade pengarna på ett gods i Tyskland. Behjärtansvärt ändamål?

Mera tuffa intervjuer i TV

TRE DAMER: Lite samma andas barn; Anja Pärson, Carolina Klüft, Lisa Nordén. Kärlek till sporten, hämningslös offervilja, bäst när det gällde, prestationer bortom smärtgränsen. Anja klev snabbt över i nya roller – mamma och TV-kommentator (kanonbra), Klüft kan nog välja och vraka bland anbuden, hon kan vitalisera vilken verksamhet som helst med sin inneboende kraft. Två makalösa karriärer tog slut. Samtidigt tog Lisa folket med storm. Också hon med en charmerande kommunikationsförmåga. Vilka kvinnor!

GYMPAN: Redan skolgymnastiken gjorde ont, om ni frågar mig. Upptäckten som nu gjordes och avslöjades från svensk elitgymnastik var alltså vardagsmat – fast ännu mycket värre – i Rumänien, Sovjet och Kina. Fast bland 3-4-åringar. Några som stod ut med tårarna och smärtan blev världens bästa gymnaster. Ingen väg till toppen är smärtfri. Men det helt avgörande måste vara; vill den aktive? Och nästa fråga; skall Sverige överhuvudtaget syssla med elitsatsningar som kräver inhumana metoder? Det går alltid att välja.

VINTERSTUDION: Får mycket beröm. SvT:s OS-rapportering från London den bästa i svensk televisions historia. Men; för mycket hejaklack, för lite granskning, kritik, analyser och tuffa intervjuer. Någon måste tänka till på SvT. I tider när journalistiken är hotad (därmed demokratin) krävs på alla områden satsning på granskning och undersökande journalistik. När det gäller sport saknas den i det närmaste helt (både i SvT och Sveriges Radio) och det är en skandal. Eva Hamilton – gör något!

För så stor, allomfattande, tidsspeglande tydlig och användbar är idrotten idag, att den inte bara får skildras okritiskt. Dess vidd bara ökar.

Nu senast läste jag om den brittiske författaren Anthony Clavane , som genom att läsa Shakespeare, ordna fotbollsmatcher och sedan låta eleverna skriva egna berättelser om upplevelsen lyckats förena kultur och idrott så att eleverna blir både lyckligare och duktigare. I allt.

Sportens användningsområde är gränslöst.

God jul och Gott Nytt År